torsdag 14 februari 2013

Varför? Om het kärlek




Varför? Är min favoritfråga som journalist. Den täcker in mycket. Den är enkel men tvingar den som svarar att motivera sig.

När jag ställde den frågan till mig själv, om varför jag blivit så intresserad av trädgård - så gjorde det lite ont.

Hjärtat sved till.

Ja, det handlar om trädgårdskärlek. Om kickar när jag tittar på frön som gror, känslor av nöjdhet som sköljer över över mig när jag ser växter i trädgården som jag dragit upp själv. Eller köpt och som blivit så rätt. Så jag.

Aj.

Jag är en ganska grundglad person, som dessutom valt ett yrke som jag verkligen passar för och som jag, aoutchhh, nu sved det igen, älskar. Åtminstone gjorde jag det. Jo, jag gör. Fortfarande.

Jag har nämligen tyckt att det jag gjort varit viktigt. Ge en röst åt de som inte är så starka. Krafsa lite på landstingsbudgetar (jätteskoj!) och skolfrågor. Men vad gör jag nu? Vad gör vi nu (mina kollegor på landets lokalpress)?

Våra ägare är skraja och skriker att papperstidningen är död och gör allt för att behaga våra läsare, helt enkelt ge dem vad de vill ha. Vem vet det? Är det inte bättre att vi vet vad vi vill vara? Riktigt ledsen blev jag när jag läste Mats Svegfors debattartikel i Svenska Dagbladet. Ledsen för att jag delvis tror att han har rätt.

Vem vill ha kritisk självständig journalistik? Vem vill betala för det?

Var tog trädgården vägen, kanske du tänker nu? Kärleken?

Jo, jag tror att jag kanaliserar den just nu i mitt fullkomligt exploderande intresse för trädgård. Jag måste ge järnet till tvåhundra procent någonstans. Det är sådan jag är. Nu blir det mest i trädgården.

Näej, jag kunde inte sluta här. Tänk. Jag undrar varför alla dessa tusentals inredningsbloggar har ploppat upp. Varför vi ser närbilder på inredning, får tips om bästa köpen, läser recept om hur vi bäst tar tillvara hemodlade rödbetan.

Är det för att vi måste fokusera på något annat än jobbet och allt mer auktoritära arbetsgivare? För att vi vill komma undan en stund? Få känna att det här har jag kontroll över, här är det jag som styr.

PS! Jag älskar er trädgårdsbloggare för all den vänliga uppmärksamhet ni visar hela tiden. För att ni också verkar hylla egenskapen snällhet. Ni prenumererar väl på er lokaltidning? Det handlar om demokrati och att ni ska stå starka i ert samhälle. DS.

Tro det om ni vill, men det här är en tolkning av temat kärlek på bloggen Bland rosor och bladlöss. Där finns många fler bidrag, självklart kan du vara med själv!

51 kommentarer:

  1. Tankevækkende og kloge ord, Bettina. Jeg har selv elsket mit arbejde (undervisning) i mange år. Lige nu elsker jeg måske mit hjem, min have og min blog lidt mere. Det er noget med at fokusere på det helt nære, tror jeg. Og noget med at have TID til at mærke at man lever.

    Jeg har ikke læst artiklen du henviser til, men jeg vil gerne betale for selvstændig, kritisk journalistik ... Men det kan selvfølgelig være at jeg tilhørerer en uddøende race.

    Mange hilsner fra Nana

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nana! Men då tillhör vi nog samma utdöende ras. He, he. Och några likasinnade har vi väl fostrat.
      Jag tror det syns lite dåligt, men jag har länkat till artikeln jag hänvisar till.
      Och ja, jag klurar fortfarande på det där varför? Visst, jag har inte så stora ambitioner karrärmässigt längre, men jag vill. Jag har mål - som räcker för mig. Hm. Jag undrar om det bara handlar om att ha tid att märka att man lever.
      Allt gott!

      Radera
  2. Mesterlig skrevet! Du er flink til å ordlegge deg :-)

    SvaraRadera
  3. Du är så Mammig i sinnet att du vill se allt växa:-)
    Kramar om
    Micke L

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aboslut, så Mammig är jag att jag vill att alla ska vara med. Kramar om dig också! :-D

      Radera
  4. Het kärlek har jag också till min trädgård och ja, jag prenumererar på vår lokaltidning :=)

    Önskar dig en fin Alla Hjärtans dag!

    SvaraRadera
  5. Oj! Det var verkligen ett annorlundaBettinainlägg! Men ett superbra sådant!
    Passar alldeles utmärkt i temat Kärlek och speciellt med din boost till oss trädgårdsbloggare om snällhet;) Det stämmer på pricken, vännen!

    Kram

    SvaraRadera
  6. Den soppan ser mycket god ut! och het! Intressant skrivet om kärlek.
    Här kommer mera :-)
    Hälsningar Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livet är en soppa, som en arbetskamrat skrev på inbjudan till sitt 50-årskalas, kom och dela den med mig.
      Ha, ha. Soppan är en potatis/rödbetssoppan som serveras med en pepparrotskryddad youghurt till. Gudomligt. Tyvärr inte jag som lagade utan min man.
      :-)

      Radera
  7. Fint skrivit om Trädgårdskärlek och vikten av det skrivna ordet och Kritisk Självständig Journalistik!
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  8. Absolut jätteviktigt jobb! Självklart får jag min lokaltidning i brevlådan:-) Trädgårdskärlek har jag nog haft sen jag var barn. Mina första fröer köpte jag när jag var i England på språkresa och jag var 15! Inte så vanligt att det är DET man gör på sin språkresa tror jag;-)

    Ha en fin helg. /Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lokaltidningen kanske inte är död trots allt, här verkar finnas prenumeranter :-))))
      Jo, någonstans har jag väl också alltid haft ett intresse för trädgård, men det har verklign tagit skjuts de senaste åren. Fin helg!

      Radera
  9. Jättebra skrivet och en fin tolkning av temat!
    Ha en fin fredag!
    Kram!

    SvaraRadera
  10. absolut tänkvärt om temat denna veckan.
    het soppa är ju aldrig fel när vi har kalla dagar som nu...sr god ut!!
    mvh Mia

    SvaraRadera
  11. Tänkvärda ord till temat denna vecka.
    O visst är väl alla trädgårdsbloggare helt otroligt fina människor.

    Klart jag prenumererar på lokaltidningen..;)

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror att trädgårdsmänniskor är något alldeles extra! :-)

      Radera
  12. Det där gav mig något att tänka på, intressant fundering. Kram

    SvaraRadera
  13. Alla tolkar utifrån sin sida det du skriver är ju jättebra och att va journalist är hur viktigt som helst.
    Ha en fin helg
    Kram Meta

    SvaraRadera
  14. Varför flyr vi verkligheten genom att läsa om inredning och annat som förskönar tillvaron? Vet inte men jag tror inte att det bara är på grund av jobbiga arbetsgivare. Tycker mig se flykten lite överallt, i att skaffa senaste prylarna och hitta de häftigaste semesterkickarna. Kan det vara så att vi själva är delaktiga i att skapa en hets där vi måste jobba mer för att ha råd att leva vår fritid. Svammel, sorry, det är ett jätteintressant ämne och vad som visas och skrivs i media skulle jag kunna prata länge om så jag ska inte ens gå in på det just nu. Måste bara ställa frågan kring hur det kan komma sig att när media visar program från sjukvården eller räddningstjänsten får vi se duktiga yrkesmän och kvinnor som framstår som hjältar, men när man gör ett program om skolan och visar lärare och rektorer så gräver man fram de mest märkliga personligheter och visar nästan bara tafatta pedagoger och hopplöshet. Älskar också mitt jobb som biträdande rektor men känner att vi ofta arbetar i motvind och får bemöta en hel del fördomar kring hur alla tror att skolan är. För att inte tala om politiker som inte har en aning om hur barn och barns lärande går till.
    Ha en härlig helg!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett intressant ämne! Och det du skriver är också tänkvärt. Visst ser man flykten på många områden. En flykt, nästan från sig själv (här svamlar jag märker jag).
      Jag var specialreporter ett tag med skolan som ansvar, det jag märkte då var ett otroligt engagemang från ALLA. Föräldrar som läst på (kackar i eget bo här) hur en bra skola ska vara, en äldre generation som stannat i sin syn på skolan. Men - ett enormt intresse för skolan och lärande. Så tråkigt att du känner att du jobbar i motvind!
      Kram!

      Radera
    2. Jag känner inte att jag alltid jobbar i motvind. Men just när det kommer till hur skolan visas i media och när politiker som faktiskt inte har en aning om barns lärande ändå fattar en massa beslut som påverkar vår verksamhet negativt, ja, då känns det lite tungt. Den gula rosen är en Aicha och under den växer en kornell Cornus alba 'Variegata' En helt otroligt tacksam buske som växer fort och snyggt.

      Radera
  15. Super tolkning , tycker jag. Hi hi ja jag har morgontidning. Skulle sakna den annars.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och så skönt att du skulle sakna din morgontidning ... :-)))))

      Radera
  16. Et innlegg til tankene dette Bettina:)...takk for din hvorfor!..vi trenger den..og kjærlighet til hagen..det grønne..jaaa sier jeg:))
    God helg ønskes deg:))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Inger Marie! Ha en riktigt härlig helg!

      Radera
  17. Underbart och tankeställande skrivet!
    Ha en underbar helg!!

    SvaraRadera
  18. Bra skrivet och underhållande tolkning...=)
    O ja "Paltbladet" ( Piteå tidningen ) finns i lådan varje morgon utom söndag.

    Kram Ninni

    SvaraRadera
    Svar
    1. En smeknamn på en tidning som jag aldrig hört, paltbladet. Underbart, jag har jobbat på allt från propellern till enahandor. :-)

      Radera
  19. Hej Bettina!
    Det måste finnas människor som talar för de som inte orkar tala, inte har tid eller inte vågar.
    Vi lever i en konstig värld där man mäter tid och vill tjäna pengar på vård och omsorg.
    Kärlek till dig från mig!
    Hälsn
    AnnA


    SvaraRadera
  20. Bettina, JAG vill ha mitt lokala "gresablad"!
    Men vet du nu har tidningstjänst återigen rationaliserat sin runda och här på landet ska vi nu få tidningen någon gång mellan halv sju och nio... Det är lite sent. Då får jag ju inte sitta och blicka bland rubrikerna och uppslagen (fatta hur dåligt artiklar över ett uppslag gör sig i pdf...) och gå ner på djupet där intresset faller. Jag brukar ägna 20-30 minuter varje morgon åt PAPPERStidningen. Kommer den inte så tar det för det första minst 5 minuter att ladda ner den digitala versionen, sedan läser jag inte mer än 5 minuter.

    Papperstidningen och böcker kommer inte att dö - hoppas jag. Jag är övertygad om att nästa generation, som visserligen har vant sig och lärt sig läsa på skärm, också kommer att upptäcka hur avkopplande det är för ögonen och själen att läsa en morgontidning. De behöver bara lite tid på sig att mogna och lära sig koppla av. Men den generationen är KLOK, så det gäller att tidningarna håller kvalitet - inte kvällstidningsjournalistik där man känner sig lurad nästan varje gång man läser texten under en rubrik.

    I trädgården och bland trädgårdsbloggarna känner man sig aldrig lurad. Där får man alltid kärlek och vänlighet. Önskar dig en skön helg och mycket trädgårdsinspiration. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å vad härligt att få så många, härliga och genomtänkta svar på mitt inlägg.
      Jo, jag tror också att den generationen är klok. Men jag hoppas också att mediehuscheferna är lika kloka och vågar välja att bekosta kvalitet. Love, love!

      Radera
  21. Ja du Bettina, den motvind ni skrivande journalister har stretat mot länge nu, tycks blåsa allt hårdare. Tidningsdöden är ett begrepp som allt fler har på sin tunga. Det är så förskräckligt illa, tycker jag.

    Samtidigt håller jag med om att tekniken måste utvecklas, nya forum och plattformar för demokratiska inlägg, skapas. Men inte på bekostnad av innehåll. Varför kan inte duktiga journalister få utrymme och tid att gräva för att sen publiceras på de nya plattformarna? Varför upptas utrymme av t.ex. bloggare, som många förvisso är mycket duktiga skribenter, men som sällan har lärt sig att se saker med opartisk blick?

    Nu låter det som jag är helt motsträvig, men det är jag verkligen inte. Jag ser vitsen med bloggandet (inte minst i trädgårdsvärlden har jag lärt mig otroligt mycket av andra bloggare).

    Möjligheten att knyta nya oväntade kontakter har ökat. Möjligheten att komma i kontakt med människor att intervjua, som varit med om ett och annat har också blivit större. Men då t.ex. bloggare tar allt större plats på stora nyhetssajter (Aftonbladet är ju vår mest lästa sajt) så känns det tyvärr som att det allt för ofta är på bekostnad av journalistiken och i förlängningen demokratin.

    Själv jobbar jag för Sveriges Radio. För Sveriges Radio, men inte med dem som arbetsgivare. Radion genomgår ju också en resa, om än en annan. Själv jobbar jag på ett produktionsbolag. Vi som tidigare har gjort radio som sänds en, kanske två gånger i etern, arbetar nu för etern, men också för webben. Där läggs våra inslag ut för att kunna lyssnas på igen och igen och igen.

    Dessutom växer marknaden i form av pod-radio som ökar tillgängligheten ytterligare för lyssnaren. Jag tycker att den utvecklingen är bra. Riktigt bra. Lyssnaren får ju mer radio, oftare, när hen vill. Men precis som med innehållet i tidningen så har även våra resurser minskat. Sveriges Radio pressar priserna, produktionstiden blir kortare och innehållet lidande - det är jag övertygad om.

    Det här kan jag skriva om hur länge som helst, känner jag. Men nu är det läge att logga ut. Lämna sociala medier för att istället umgås med maken. Hade det varit varmare där ute hade jag grävt i trädgården. Det är tur att vi har våra trädgårdar. Där finns tid för eftertanke, tid att svettas och möjlighet att, under grävandet och planterandet, lyssna på lite välgjord podradio! Och regnar det finns det inget bättre än att sitta under taket på altanen, känna lukten av regnet och läsa tidningen! Fortsätt kämpa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK! :-D
      Tidningar, alltså de gamla pappersdrakarna har ju alltid legat i framkant med ganska dyr och ny teknologi. Typ datorer, dataprogram och trycktekniker. Nu när vi jobbar på mediehus verkar arbetsgivarna ha snålat in på satsningarna på ny teknik, vår webb har jättesmå resurser, får i princip nöja sig med att lägga ut det andra skrivit. Vi gör inte speciellt mkt webb-tv eller annat nytt o kul.
      Det är lite dinosaurievarning på gammelmedia, samtidigt som de dömer ut sig själva som art. Hm, nåja. Än finns det piggelina journalister både här och där. Klart vi kämpar på. :-)

      Radera
  22. Hmmmm, ja, intressant. Ja, kanske är den på väg att dö ut, papperstidningen, men alternativen finns ju lite redan, eller hur. Jag ser det som en fördel med nättidningarna, man kan läsa dom när som helst, det kan man med en papperstidning också, men den plockar man inte med sig på samma sätt som mobilen eller podden eller vad man nu har. För mig ter det sig som så att nättidningen gör att vi kan få massor av information och mer när det känns praktiskt.

    Och att journalisten skall finnas kvar är ju självklart, det som skrivs i dagstidningar och liknande är, som jag ser det, viktigare än någonsin nu när världen krympt så som den gjort. Vi vill, för det vill vi väl, veta vad som händer där ut och här hemma och i organisationer och förvaltningar. Jag ser det som absolut nödvändigt och som en lyx att ha journalister som gör det arbetet åt oss som inte är i den branschen.

    Och alla inrednings- och trädgårdsbloggar ser jag som ett intressant komplement till tidningar, magasin mm. Du tittar och läser närhelst det passar, du frågar om specifika problem, du delar med dig av allt det vackra. Också som ett komplement till den professionella journalistiken.

    För min egen del är det dock inte någon flykt att ägna mig åt trädgård och att läsa bloggar, det är ett genuint intresse och jag tror det stammar ur något så enkelt som det grundläggande för oss människor, det kommer från insamlandet av föda från början men har under åren ändrat lite karaktär, det har blivit mer och mer njutning för ögat. Det tycker jag är jättefint! Att känna sig lite ursprunglig, som när man bakar sitt eget bröd t ec......

    Ja, det här kan man vända och vrida på hur mycket som helst, intressant fråga!

    Och soppan ser jättegod ut och kul att du vill vara med i min utlottning!

    Agneta kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja visst är det en intressant fråga! En fråga som jag absolut inte har några svar på. Intressant tankar du bjuder på, jag är jätteglad för alla svaren på det här inlägget. Jag trodde inte att journalstik var så allmänt uppskattat, utan något som man i princip förväntar sig att få gratis. Det värmer något oerhört.
      Och nä, det där med flykt får förstås stå mer för mig, och jag har inte ens ett svar på varför jag blivit så oerhört trädgårdsintresserad. Att vrida och vända på varför kan jag dock inte låta bli att göra. :-)

      Radera
  23. Jag hoppas verkligen inte att papperstidningen ska dö ut! Jag älskar tidningar och böcker! Känslan av att kunna bläddra och vika sidor, riva ut och spara något extra intressant. Bloggar är avkoppling för mig, men lokaltidningen på morgonen till frukosten och DN på helgerna är ett måste. Vi diskuterar artiklar från DN i familjen. Man kan inte begära att barnen ska kunna sålla bland informationsflödet på nätet när inte vuxna kan det. Visst är det bra med ett snabbt informationsflöde på nätet, men det kan inte ersätta de genomarbetade artiklar som publiceras i en papperstidning.
    Kram Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram!
      Näej, vem kan leva utan böcker. Inte jag. Och inte utan tidningar heller för den delen.
      Det jag är rädd för är att folk inte ska uppskatta att någon försöker sätta en fråga i ett sammanhang, eller att det tar för lång tid att läsa ett reportage. Men - nyfikna människor som vill veta mer om sin omvärld har ju tagit sig den tiden jämt. Varför inte nu. :-)

      Radera
  24. Du har så god hånd om ordene! Alltid spennende å lese det du skriver. Mesterlig!

    SvaraRadera
  25. Vilket långt och intressant inlägg! Extra spännande att du gillar ordet "varför". Det är det enda ord som är i princip förbjudet i min bransch för då får man inga bra svar. Kul!
    Det där med jobb... När det gäller media är jag ganska skrämd av det som händer. Snart är allt gammalt och tryggt borta, manickerna tar över :( Det är ju så mycket trevligare att prassla med en tidning eller hålla i en bok... Nae, fram med fler fröer och glöm allt annat. Länge leve kärleken!
    Kram, Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Krampårej!
      Jag är inte så rädd för manicker, jag är rädd för det blaskiga innehållet så att säga. För lite tankefibrer.
      Och självklart har jag ett smörgåsbord av olika fröer som är på gång eller tittat upp. Stirrar upp och glömmer allt annat. :-)

      Radera