Har du en idé till en trädgårdsbok?

Varför jag gick med i STA (Sällskapet trädgårdsamatörerna)?

Deras öppna trädgårdar-dagar är fantastiska, och jag har sett att de har många roliga föredrag. I tisdags kväll bjöd Carin Brosten (bilden) som är redaktör på Ica Bokförlag på insikter i bokförläggarbranschen. Jätteintressant!

Hon sa att hon var nervös före sitt föredrag. Tror jag knappt på.

Kul, rappt och intressant.

Vad fäller avgörandet vid bokmötet om en idé?

Har boken en bred publik? (= kan den sälja massor?).

Känd och återkommande författare är inte fel, men här är faktiskt bokförläggarna mer förlåtande än vanligt. En bra idé till trädgårdsbok är lättare att genomföra för en ny person än att få en roman antagen (som är jättesvårt i och för sig).

Idén är det viktigaste. Förlaget hjälper till med resten. Idén är bäst om den är alldeles svenskt lagom, inte för trendig och allt för ny. Inte för efter resten av trädgårssverige (för trädgårssverige handlar det ofta, ofta om eftersom det är svårt att översätta andra länders böcker till våra speciella förhållanden).

Sympatiska Carin Brosten berättade att en bok kan ta långt över ett år att genomföra. Är idén riktigt bra kan ett utländskt förlag nappa på en översatt variant, då väntar ofta förlaget in den översatta versionen för att kunna samordna tryckningen utomlands. Det blir billigare så. Då förstår man att trender som slocknar om fjorton dagar inte är intressanta. Vilka svåra beslut det måste vara att fatta.

Carins käpphäst, att Sverige och Ica Bokförlag saknar en bok om rhodedenron och azalea, två växter som väldigt ofta finns i våra trädgårdar, har ännu inte fått gehör. En sån bok anses vara för smal. :-)

Med oss fick vi en present från Carin Brosten och Ica Bokförlag. Skörda nya smaker, en upptäcksresa i trädgården författad av "mannen i hatt" som är västmanlänning i förskingring, Anders Kjellsson.

Jag blev kär i boken redan sent i tisdags kväll, men jag återkommer om det . . . Carina Brosten var såklart redaktör för boken.

Foto: Sofie Lindblom / Ica bokförlag

Jag är nöjd efter mitt första STA-möte (Sällskapet trädgårdsamatörerna), ett årsmöte för Mälardalskretsen där jag valdes in som ordinarie ledamot. Huvva.

Minus med mötet:

Lotteriet, där jag i och för sig med rodnande kinder valde ut ett vansinnigt snyggt klematistorn i järn och ett par dyra trädgårdhandskar som vinster. Lotterier känns gammaldags för mig och som slöseri med tid. Jag förstår att äldre medlemmar i STA i princip kräver att det ska gå till så här, men kul känns det inte.

Att en äldre man i den grånade församlingen sa att det är en otrolig skam att stadens pensionärer har så ont om lokaler att tillgå (STA, alltså). Varpå mötesordförande försynt påpekade att kanske inte alla kände sig träffade av etiketten pensionär.

Plus med mötet:

Trevliga människor! Hamnade genast bredvid en varm och härligt öppen lantis. En presumtiv kompis kändes det som. Tog 30 sekunder.

Känslan av ett genuint välkomnande. Även om många såg förvånade ut när jag den sprillans nya ledamoten ställde sig upp och sa: hej, hej!