Zilga - nu ger hen druvor trots kalkrik jord

2008 stoppade jag glad i hågen ned en Zilga i en liten grop längs vår sydfasad. Listigt tänkte jag att husets dränering kanske hjälper druvan, som ju egentligen vill ha sur jord och inte vår osannolikt kalkrika.

Första året var den otroligt ynklig. I maj 2009 kom ett riktigt kraftigt skott. 2010 var det en riktigt kall vinter, men den vågade sig fram våren 2011. 2012 skrev jag så här om den.

Och, ja. Jag har betraktat den som en samling snygga blad.

Men i år. I år. Mohahahahaha, resten av trädgården blev gul och brun och törstade ihjäl. Zilga övade sig i bulgarisk strupsång och gjorde försiktiga kosackhopp där mjukheten i stammarna tillät.

10 vindruvor bjussar hen på.

De är så fina!

De mörkaste druvorna är minst sura. :-)

Undrar om de hinner bli söta och goda. Hinner de inte det så gör det inget.

Sötaste jordgubbstjuven

Överraskade en igelkott i kökslandet i dag. Och när jag tittade på den söta ilskna taggiga lilla bollen tyckte jag att jag såg något rött.

Isch, blod och skador och elände tänkte jag och tog på ett par trädgårdshandskar och vände runt på kotten.

Då såg jag att kotte stelnat i skräck runt en jordgubbe. Ah, skönt. Väl bekomme, tänkte jag och tänkte också att det nog är ett väldigt smart sätt att få i sig vätska nu när det är så torrt och varmt.

För att kompensera kotte för behandlingen fick hen katternas middag.

 Situps. Inte lätt att vända sig rätt igen. Stackars kotte.

Hela kattmiddagen slank ned. Lilla kotte måste ju alltså vara vrålhungrig. Den kan lita på att den blir hårdmatad framöver bara den vågar sig fram igen.

Självklart ska katterna få kompensation. :-)

Det värsta är att det här faktiskt är den enda igelkotten jag sett i år i vår trädgård. :-(

Hängde ut tvätten - tacka mig!

Yes! Regntunnan är full, allt är blött. Blöt är också tvätten som jag hängde på torkvindan för att uppmuntra de mörka moln som tornade upp sig igår. Och si - det blev regn!

Nope, skvätten räckte inte

Igår kväll började det regna. Underbart. Luften blev svalare och klar.

Det plipploppade fortfarande när vi gick och lade oss. Men, men. Det lät mer än det kom tydligen.

En skvätt i botten på vår regntunna som är ett bykkar av koppar. Och icke en pöl på vår grusväg för katter och kottar att dricka ur.

Lite uppiggad av svalare väder (bara några och 20 ute på förmiddagen) satte jag igång med att spetta upp ett hål för Magnolian Genie som jag köpte på rea på Blomsterlandet.

Jorden, läs leran, är som betong. Fukten hade inte trängt ned något. Stackars växter. Hoppas det kommer lite mer regn idag, läser väderrapporterna baklänges om ni förstår vad jag menar. Surar när yr.no drar tillbaks löften om regn . . .

Vågar inte ens vattna

För tänk om vattnet i vår brunn tar slut?

"Gräsmatta", törstig alm, höstsilverax och gullvivor. Hjälp. Nu vill jag att det ska regna.

Gläds i alla fall med kompisen som hittat till mina 50 litersurnor med näckrosor. En pigg krabat som njuter av livet. :-)

Är det lika torrt hos er?