En midsommarnattspromenad

Det är nu man borde orka vara uppe dygnet runt för att bara njuta. :-)

Det orkar inte jag. Och att semestern är hela fyra veckor bort i tid känns trööööögt. Men, men. En lugn midsommar avslutade mannenvännen och jag med en promenad på vår lilla grusväg.

Alla blommor blir nästan självlysande i ljusa sommarnatten.

Så ljuvligt.

Av den gamla ladan återstår bara en hög med virke och en liten fasaddel, där det varit hönshus tror jag.

Lite längre bort finns inget kvar av ett litet hus.

I många år har två eller tre väggar fått stå, men inte längre.

Jag brukade stå länge och titta på tapetrester och rester av skåpen på väggarna.

Det var så otroligt fuktigt i luften i går kväll.

Först på hemväg sent, sent på kvällen kom den första svalkan.

Inte bara vi njöt av den.

Vi blev en del av underhållningen i skogen.

Och Björksta kyrka kikar fram mellan trädtopparna.

Om jag inte vore så himla trött på modeordet maaaagisk, så skulle jag använda det för att beskriva kvällen.

Äntligen!

Tänk vad vi väntat på att få gå en promenad en strålande solig vinterdag - med snö. Men den som väntar osv. Bilderna togs för några dagar sedan. Då var det redigt kallt, typ 10 minus.

Lilla torpet i skogen vägrar bli av med sin skorsten.

Nu har väggarna vikt sig utåt, men skorstenen står kvar. 

Jag tror inte att jag sett frost som ser ut som hönsfjädrar förut. Galet vackert och kul att titta på.

Julaftonspromenad

Följ med på en liten lagom promenad för att skaffa aptit inför julmaten.

Vanliga lilla rundan på några kilometer blir det, lite grusväg, lite skog. Och så de vanliga torpen, nu lite mer förfallna eller faktiskt helt försvunna.

 Hoppsan. Här såg man en lada i slutet av vägen förut. Känns underligt.

Nu är allt utom den lilla delen där det förmodligen varit hönshus nedknackat.

Hönsens reden finns kvar. :-) 

Här syns en annan lada, som fått ett annat öde. Lite avkortad, men i full användning.

 Här stod det tre väggar förut. Borta även de, istället har en hög med skräp från nedsågning av träd lagts dit.

Vem är det som kikar på mig?

 En myrstacksman. Eller fågel?

Bara att följa spåren.

Sicket envist torp.

Tänk att skorstenen står fortfarande. 

 Det känns som att huset packar ihop sig själv, prydligt, prydligt. Vägg för vägg viks det inåt.

Trädet kommer nog att ge upp det med ganska snart.

Och slutet på rundan, med fin utsikt över vår fina by.

I mitten, närmast trädstammen - där bor jag.

Björksta kyrka ser rolig ut just nu. Som ett plockepinn. Tornet renoveras.

Och en flock gäss vinkade hejdå. Undrar vart de ska på julafton?

Kaffe och knorra till grenadjär Bergkvist

Här fortsätter vandringen längs Björksta bygata. Vad en grenadjär är kan du läsa om här.

I ett litet torp bodde grenadjär Alg. Bergkvist (står Alg för Algot?).

Eva minns att Bergkvist jobbade dagsverken för att få in mer pengar.

När det var dags för repmånad eller för övningar så skulle han skjutsas med häst och vagn in till tågstationen (i Enköping?). Hans fina uniform låg i tryggt förvar i det som nu är bygdegård (stämmer det?).

Och innan hästskjutsen tog fart så skulle soldaten förstås ha både kaffe och knorra - för att öka modet!

Har du något mer roligt att berätta - gör det! Skriv en kommentar här, man får vara anonym, så lägger jag in det i texten. Årtal vore ju också kul att ha. :-)