måndag 29 juni 2015

Inte ens katterna orkar bli arga längre


Igelkotten gör sig mer och mer hemmastadd.

När man hör ett muntert knaprande från köket och katternas matplats kan det lika gärna vara lilla kotten som är i farten. Vatten och käk på ett bräde. Sura katter kan man sparka undan.

Vi har gett upp hela högen. Klart kotten ska äta med katterna.

Om inte katterna kan få löss? Eller andra parasiter? Har en lömsk plan på att ge kotten ett antilössbad. Ska läsa på om det.

söndag 28 juni 2015

Nu är almen amputerad

Nu har vi hjälpt almen att bli av med en av sina vackra armar. Hon får inte upp saven till toppen och grenarna dör uppifrån.

Ack ja. Vår trädgårds största prydnad ser nu lite annorlunda ut. Det är bara att acceptera. Man vill ju inte få en gren i skallen heller.


 Vrooom igång med motorsågen på backen (en motorsåg har tomgång också).
Och så hissa upp den med rep för att slippa balansera den på stegen på vägen upp.


 Bort med småkrafset först.


 Hm. Klura, klura. Hur kapa säkert och vilka vinklar?


 Utifrån och in är principen som gäller.
Att kapa hela grenen på en gång är farligt. 


 Det lät som porslin när toppen for i backen.
Almar har så hårt trä, och det är ju en granithäll under.


 Såga, såga en listig hals på grenen.




 Och fästa en lina för att kunna dra från backen. Grenen hade så knepig vinkel att det var omöjligt att stå kvar i trädet och såga tills den föll.




 Brak. Och himlen mörknade. Det var lite som om almen surnade till.




Och så såga bort bit för bit, kontrollerat och fint.


Svårt att se kanske, men så här blev det.
En rejäl stubbe kvar, och en stor klematis lindad runt stammen som tröst. Hon kan låtsas att det är hennes blad och blommor.

lördag 13 juni 2015

Trädpioner i Västerås stadspark






Det är dåligt både med tid både för trädgårdsjobb och trädgårdsbloggande hos mig.

Men jag njuter minsann av andras jobb som sagt när jag kommer åt. Nu har de stora trädpionerna i Västerås stadspark snart blommat över. Underbara typer. Och jag gillar kombon med de där små vita sakerna.

Håll i er nu, är det vit ölandstok? Jag glömde titta på bladen. I så fall kanske jag har börjat komma över min ölandstokfobi.  Grävde som en vettvilling för att bli av med flera enorma gula som fanns på tomten när vi köpte vårt hus.

Underligt hur man kan ändra smak över tid. :-)