Jag tror vår kotte har fått barn

Nu har lilla kotten börjat komma på kvällarna för att tigga mat igen. Hen har varit borta i flera veckor och vi blev oroliga för att kotten blivit överkörd.

En liten googling senare fick jag reda på att kottar föder ungar jättesent på sommaren, och ända fram i oktober.

Tycker nog att kotte är slankare, och så har det dykt upp en ny liten kotte som jag sett en enda gång. Självklart SPRANG jag in efter mat som jag trugade i lillen.

Roligt.

En kopparödla fick vara fotomodell

 Tog hem min jobbkamera över helgen för att bli kompis med den.

En Canon EOS 70 D.

Gillar idiotknappen närbild.

Funkar fint tycker jag, även om det var svårt att få till skärpan snabbt nog. 

 Skönt att kameran suddar till bakgrunden själv, utan att man behöver tänka och ratta.

 Och så var jag lite elak mot kameran.
Skarpt soljus och en massa prylar att hålla reda på.

Sådär va?

Här använde jag närbild igen.
I hopp om att en myra skulle dyka upp på myrstigen precis när jag knäppte av.  

Idiotknappen landskap som ska ge skarpa bilder både i förgrund och långt bort och lite knalligare färger.

Kopparödla på närbildsknappen. Utan blixt.

Och med.

 Skitsvårt att ställa skärpan på små saker som rör sig.

Vildsvinsbök i skogen.

Äckliga färger, men har heller inte photoshoppat ett endaste dugg. 

Hitta gubben!

Jo, men jag gillar. Tror jag. Allt är ju en vanesak, men det här kan nog bli en trevlig bekantskap.

Helenas alunrot är kär

Jag höll på att rycka bort klematisen som jag tydligen parkerat vid "Helenas alunrot", en knalligt rosa alunrot som jag fått av en jobbarkompis. Därav namnet.

Jag är kanske ändå ett geni. Klematisen plockar precis upp alunrotens färg, har däremot verkligen ingen aning om vilken klematis det är.

Närmaste grannen är en vit ros. Det är lite gulligt alltihopa. Jag är nog en romantiker trots allt.

Stenen är låg, så det här är inga storväxta kompisar. Alunroten är nog ändå dubbelt så stor som när jag fick den. Hoppas den äter upp sig ännu mer till nästa år. Det gäller klematisen med.

Och så dagens igelkott så klart. En mycket närsynt typ som mest verkar gå på vad nosen säger.

Kotten äter mer än två katter

Den börjar bli rätt rund om rumpan. Kolla stilen, tjofs med tassarna i maten. Och så smask, smask.

Det kryllar av små kryp i taggarna på den, och runt halsen sitter massor av fästingar. Jag har försökt få komma nära och plocka bort fästingarna, men se det går inte för sig.

Nu har jag fått tipset om spray mot löss, så det ska jag testa på kotten. Kan inte vara kul att ha så många gäster bland taggarna.

Leda är en kul typ!

Ursäkta halvdana bilder på en regnslaskig ros. Men till och med i regn är hon kul, Leda. Hon vräker sig iväg med långa armar åt alla håll, rätt hopplös.

Men ack så smarrig just nu. Hon ser mer ut som en efterrätt än en ros.

Knopparna är roligt trubbiga och mörkt rosa. Blommornas blad är packade på ett väldigt speciellt sätt. Efter dagens rejäla regnväder tror jag hon behöver hjälp att göra sig av med de överblommade blommorna, de ser rätt tråkiga ut nu.

En fin syn i alla fall som möter när vi öppnar vår ytterdörr. :-)

Och så dagens igelkott så klart:

Tog en film också, vill ju bjuda på ljudet av smasket:

Guldbaggar och igelkottar

Älskar värmen, men längtar till den utlovade regnskuren i morgon.

På förmiddagarna jobbar jag så mycket jag orkar i trädgården.

Sedan sätter jag mig på närmaste skuggiga plätt och bara tittar. 

I dag blev det paus i sällskap med en guldbagge som var upptagen med enveten närkamp med en vallmo. Visste inte att guldbaggar är ute efter pollen. Eller nektar kanske? 

Guldbaggen var kanske inte den mest graciösa jag sett dansa omkring i en vallmo. Men fin.

Och dagens igelkottbild. Aktern. Så söt. Inget vidare bordsskick dock med framtassarna i käket.

Katten Dagny vägrar att titta på gästen. Ingen kan ignorera någon som en katt. 

Vilket rosår och vilka njutarkvällar!

Förlåt. Hjärnan är inte inkopplad för tillfället, kommer just nu ihåg ett eller två rosnamn. Men välkomna att hänga med på sommarkvällspromenad i trädgården.

Gänget som bor bakom rabarbern.

Provrosen Funny Face, en riktig favvis. Söta små face tycker jag.

Och Madame Boll som tänker slå något slags rekord i år tror jag.

En liten lustig typ igen.

Den här rosen ska vara "blå".

Nja. Men söt! Växer fruktansvärt fult efter lite hjälpsam klippning av rådjuren. Typ en pinne rätt upp.

 Snart till saft (inte jag, huslig make).

Och kompisen som nu fått en egen matplats ute. Har byggt ett kravallstaket in mot köket så att vi och katterna får vara ifred. Lite.

Självklart äter också kotte på retroporslin, lämpligt nog servisen Pigg från Upsala Ekeby.

Inte ens katterna orkar bli arga längre

Igelkotten gör sig mer och mer hemmastadd.

När man hör ett muntert knaprande från köket och katternas matplats kan det lika gärna vara lilla kotten som är i farten. Vatten och käk på ett bräde. Sura katter kan man sparka undan.

Vi har gett upp hela högen. Klart kotten ska äta med katterna.

Om inte katterna kan få löss? Eller andra parasiter? Har en lömsk plan på att ge kotten ett antilössbad. Ska läsa på om det.

Tulpanfrossa - hick!

Vad i hela friden ska man med gräsmattor till? Speciellt i norrläge.