Det är så otroligt kul, knubbiga Nora Barlow har gjort ruskiga saker i sommarnatten med en vit akleja, och ta daaaaa. I år har aklejorna exakt samma nyans av smutsigt rosa som vallmon. Tur det, för jag gillar faktiskt inte Nora. Hon är för mycket av allt på något sätt. Inte alls sirlig som jag vill ha aklejorna.
Helfestligt. Och jag gillar dom allihopa! Alla puderrosa typer!
Inte blir det särskilt bra då heller för den delen. Här är färgerna åtminstone någorlunda rätt.
Min royal wedding blev inte pudrigt rosa andra året, den blev solkigt grå... Man får förundras över det man får helt enkelt. Och för att svara på din fråga - så får också jag liljebaggar. Men de går tyvärr ett brutalt öde till mötes om jag ser dem. Deras vackra röda skal skyddar inte mot att krossas mellan trädgårdsspade och sten.) Och ser jag baggarnas äggsamlingar så kan jag numera klämma dem med bara fingrarna. Förr sprang jag alltid och hämtade handskar, som om det skulle minska skulden över att döda naturens invånare i vardande? ;) På detta sätt räddar jag de flesta av krolliljornas bladkransar, men inte alla, det är omöjligt.
SvaraRaderaÅhå. Grå, det var ju sådär får man säga. Och jag massakrerar de röda baggarna så gott det går. Men rackarns vad de är snabba och duktiga på att "trilla" när man närmar sig med elaka nypor.
Radera