Bettinas blad fyller ett år - hurra!

Jag har haft så otroligt roligt sedan jag startade bloggen för ett år sedan (ungefär).

Tack alla underbara trädgårdsbloggmänniskor jag lärt cyberkänna. Några har jag faktiskt träffat IRL också, och ni är lika trevliga då.

Varför tycker jag om att blogga? Det frågar jag mig själv ibland. Och svaret jag får är: ni är genuint intresserade, både av mig och min trädgård. Ni är måna om att hålla en trevlig samtalston - för ett samtal blir det ofta. Och ni är snälla. Uppmuntrande.

Jag hyllar snällhet. Det är en inte en egenskap utan något man väljer att vara. Det är inte bara något som kor är, utan ett aktivt ställningstagande tycker jag i vårt ganska tuffa samhälle. Tack för att ni som är snälla hänger här hos mig.

Som en liten uppskattning lottar jag ut två presentcheckar à vardera 100 kronor hos Odla (som så generöst sponsrade mig med det).

Näej, jag tänker inte kräva att ni följer mig. Jag blir glad om ni gör det. Annars räcker det om ni skriver en kommentar här så är ni med och tävlar. Vinnaren drar jag måndag kväll den 6:e maj.

Månadens favoritväxt - scilla

Utelivet har återvänt, både för mig och katterna. Inget symboliserar det bättre än scillorna.

Idag satt jag bara och lyssnade i scillahavet. Det var ett brum och ett fladder utan dess like, hit kom alla för att äta lunch.

När det är som varmast går det också att lägga sig ned och blunda, en fin doft av honung breder ut sig runt de blå blommorna. Det är april månads favorit för mig. Vill du se fler månadsfavoriter så gå till Anna Vattenkannas roliga blogg. Var med själv också vettja!

Blommig fredag och ett äntligen

Nähä, tänkte jag trumpet. Hundtandslilja trivs inte hos mig.

(Och jag som spettat bort en armerad matta av rötter, och slösat med mullhaltig jord).

Ifjol kom det upp lite blad. Sedan försvann allt.

Nähä, tänkte jag trumpet.

Men visst ser det ut som det ska komma något mer än ett litet blad i år? Hundtandsliljor som är så häftiga! :-)

Titta på fler tolkningar av äntligen hos Pilgrim som har bloggen Bland rosor och bladlöss. Och var gärna med själv!

Rönnspirean är söt i starten

Vet att vissa tycker att hon är något av ett ogräs. Men jag gillar min lilla rönnspirea mer och mer.

Hon är fullständigt oknaprad av rådjuren till exempel. Av grannen doftolvon är det bara stubbar till grenar kvar. Osäkert om olvonet överlever.

Tycker bladutspringet är gulligt. Rött och lite grönt. Kul att hon trivs hos mig.

Någon har bökat i min lund

Ack salamanka! Det här kanske inte ser så mycket ut för världen, men det är det. Det är en före detta mycket liten soptipp som ska bli en plommonlund. I höstas pluppade jag ned lökar för glatta livet här, kommer inte riktigt ihåg allt vad det var.

Lunden har haft besök. Det är små gropar i jorden precis överallt. Å andra sidan kommer jag inte ihåg vad jag går miste om - om det är något jag missar.

Ser i alla fall att det är krokusar på väg upp i villervallan. :-)

Vad gör dom?

Japp. Så här såg det ut igår. Sol och smeksam lätt vind. Första fjärilarna kom fladdrande. Och jag som trodde att en fjäril fastnat i riset på marken stövlade till det energiska fladdrandet.

Då såg jag två fjärilar, som liksom satt ihop där bak. Är det här kärlek? Små fjärilsbebisar på g?

Om någon vet så berätta gärna, har aldrig sett något liknande. :-)

Hå! Fröken fräken-varning

 Förmiddag

Eftermiddag

Provrosorna ger mig skrämselhicka

Hur rolig ser hon ut efter den här tuffa vintern, lilla Funny Face? Det är lite grönt i alla fall. Hick!

Min allra första blåsippa (hittills enda)

Japp. Och den har tre syskon som inte alls vill visa någon liten del ovanför jordytan. Skrockar nöjt.

Piet Oudolf och The Matrix Planting

Det här är New Yorkbor, som jobbar frivilligt för att underhålla en av storstadens klättrare på besökslistan. The High Line. En lååååång trädgård designad av Piet Oudolf.

Varför jag fick jobbet? För att jag kan hålla i stora projekt tror jag, sa Piet Oudolf när han föresläste på Nordiska trädgårdar en fredag.

Piet gav ett rart intryck. Men också intryck av en småföretagare på mässa, lite desperat och tafatt i sina försök att värva "kunder". Berätta om min bok! Sa han till engelsmannen James Hitchmough när han skulle avsluta sitt föredrag. Näej, det gjorde han inte. Vi alla fnissade lite, för att Piet var lite söt.

Och från New York till Skärholmens perennpark (stäng av ljudet och bara kolla på filmen, allt du får höra är blåst. Följ däremot gärna länken och titta både på plan och plantlista i högerspalten):



Det här är inget område som har hög status. Men de har en park designad av Piet Oudolf, mycket tack vare Stefan Mattsson.

Både Enköpings Drömpark och Skärholmens perennpark berättar vad som hänt med Piet Oudolf och hans syn på trädgårdsdesign.

- I början var det rakt och fyrkantigt. Det jag gör nu är annorlunda.

Han berättar om sin trädgård i Hummelo och visar en chockartat rätlinjig och standardrabattig trädgård på en bild från 1980-talet. Och svisch, en bild från nu. Man tror inte att det är samma trädgård.

Vad har han lärt sig då?

• Man kan göra det enkelt, och använda en växt. Men använd en växt som är stark och hållbar och inte bara håller två år.

• Det blir lätt att vi ser på trädgård som inredning. I år vill jag ha det och nästa år det och den färgen.

• Jag vill ha det naturalistiskt, en mer naturlig look. Det är mer komplext och svårt att göra, ofta samarbetar jag med biologer. Och glöm inte det som ligger runt trädgården.

• I en liten trädgård går det att experimentera, i en stor park funkar inte det. Det måste bli bra och hållbart från start.

• Träd och buskar är basen.

• Jag har aldrig gjort en trädgård där allt gått som tänkt. Jag har heller aldrig gjort en trädgård där allt gått fel.

• Viktigast av allt. Våga utvärdera. Våga se om du valt rätt växter, eller om du ska tänka om. Våga lyssna på andras bra idéer och erfarenheter.

Stoppar du in en vilde i rabatten är det okej, så länge du vet om att det är en vildbase säger Piet. I en liten trädgård går det att gå och nippra och hålla efter. I en park tar vilden över.

Hela tiden pratade han om matrix planting, det förstod inte jag riktigt vad det var. Det kanske du vet mer om? Jag ville förstå det som att han använde en växt som en slags bakgrundsfärg på "målarduken" i trädgården. Och att han sedan använde accenter lite som pluttar här och där, nästan som solistväxter.

När jag googlar får jag inte det svaret på matrix planting.

Nästa term var intermingeling, rabatten blir mer som en äng, mycket mer naturlig. Allt flyter i varandra. Det här är också en trädgård som tvärtemot vad man tror behöver mer underhåll än en vanlig blockplantering. En blockplantering ger gränser och kontroll. Med en ängslik plantering måste man lära känna sina växter och veta vilka proportioner man vill ha på dem. Kort sagt, rensa och hålla efter vildbasarna.

- Det är inte så magiskt. Det handlar om pengar, sa han sedan torrt. Underförstått - det är inte så svårt att få en vacker trädgård om du har pengar.

Tillbaks till High Line.

- Så länge det är vackert får det vara (även om en växt tar över och kväver en annan, och alltså omintetgör trädgårdsplanen). Det är där jag är nu.

Stefan Mattsson - en Drömchef?

Det här är två coola gubbar. Stefan Mattsson till vänster och Piet Oudulf till höger. Parhästar får man väl nästan säga.

Jag lyssnade till deras föredrag i fredags på Nordiska trädgårdar. Mycket väl investerade pengar.

Doldisen i duon är väl ändå Stefan Mattsson. Mannen som jobbade som projektör, men som tyckte att det var jobbigt att lämna över ansvaret till andra. Det gjorde att han hoppade på jobbet som stadsträdgårdsmästare i Enköping. Då fick han kontroll hela vägen.

Det kan inte bara handla om kontroll. I hans föredrag hörde jag något mer. Han drog lydigt historien om hur han gav förslaget om att anlägga en park där Enköping fick en tom och byggbar tomt bredvid bibblan.

Överraskande nog blev det ja till iden. Några extra pengar blev det däremot inte. Här gällde det att trolla med knäna.

Att gräva bort något fanns det inte pengar till. Däremot fanns det grus att lägga på gräsmattan ifråga. Och till slut fick Stefan Mattsson tag på OGRÄSFRI jord. En leverantör vågade garantera det. Det tog ett tag att hitta den leverantören (är det inte konstigt?).

Vem skulle designa? Jo, holländaren Piet Oudulf som Stefan Mattsson hade lite kontakt med sedan tidigare.

Och ett klatchigt namn behövs ju för att locka folk. Arbetsnamnet fick bli Drömparken. :-)

Det stora jobbet enligt Stefan Mattsson, för hans del, var att övertyga både politiker, anställda inom parkförvaltningen och Enköpingsborna om att det är helt okej att plantera perenner istället för sommarblommor. Attt det till och med blir billigare i förlängningen, speciellt när det gäller skötsel.

Någonstans lyckades han övertala parkpersonalen om att det var okej att byta bort det roligaste på hela året (plantera sommarblommor i stadens rabatter - och kanske få en uppskattande kommentar om hur fint det blir) och istället gå loss med röjklinga i perennrabatterna på våren och låta skräpet ligga kvar.

När det var dags att plantera Drömparken konstaterade en bekymrad Stefan Mattsson att det nog var läge att försöka hitta extra personal. "Annars hinner ju inte ni med de andra arbetsuppgifterna", sa chefen Mattsson.

Personalen sa, att äh, det andra jobbar vi ifatt. Det är klart vi ska plantera Drömparken.

Buäh! Visst är det fint?

Stefan Mattsson talade efter Piet Oudulf. Därför valde han också att svara på en fråga som lilla bredkäftade jag ställde till Piet. Nämligen: hur hade du gjort Drömparken idag?

Frågan togs inte väl emot av någon av männen. Jag ställde den mot bakgrund av att Piet Oudulf berättade om hur han verkligen tänkt om när det gäller rabattkomposition.

Här kommer Stefan Mattssons svar:

- Det är inget fel på blockplantering (lite större sjok av växter, som inte blandas speciellt mycket med varandra). Man behöver inte haka på alla trender (lösa ängsplanteringar).

Basta.

Piet berättar jag om i morgon.

Kunde inte hålla mig

Det blev lite pillerill i vardagsrummet trots att maken nog tycker att jag är och pillerillar överallt lite för mycket. Troligtvis har han rätt.

Till höger om kakelugnen ser du 80/90-talsgul tapet. Till vänster ser du en vägg som har fått en gipsplatta avskalad. Av lilla mig.

Tänk att någon inte haft vett att vara rädd om tapeten, den är underbar. Men, men. Så säger säkert någon som flyttar in i vårt hus någon gång när vi är borta. Men, kolla. Visst är den underbar, och ändå modern på något sätt. En femtiotalare gissar jag.

Gillar du?

James Hitchmough och alla frön

Jag blev omedelbums väldigt förtjust i James Hitchmough. Före fredagens föredrag på Nordiska trädgårdar hade jag inte en aning om vem han var. Efteråt var jag förstummad, impad.

Han har (bland annat) fixat Londons största ekologiskt hållbara park, en riktig gigant i ett område som var otroligt nedslitet och med mark starkt förorenad av tungmetaller. Vilken hjälte!

Okej, så här ser han ut när han står lite mer still.

Och vilken stad! Tänka på en gigantisk ekologiskt hållbar park. Mja. Det handlar förstås om Queen Elizabeth Olympic Park. Det handlar om pengar. Det handlar om att få loss pengar för att göra det som är bra.

Strunta nu i att sätta på ljudet på datorn, för det vill du slippa till den här videon. Men titta, och tänk dig att var du än låter blicken vila så fortsätter havet av vajande blommor:





Visst är det fantastiskt?

Allt är frösått.

Det här handlar om att förhindra att jordbankarna längs floden ramlar ihop, att det ska vara billigt att sköta, någorlunda billigt att anlägga och HÅLLA.

Eftersom James Hitchmough är forskare så har han tagit reda på exakt hur många frön som krävs per kvadratmeter av varje blomsort som funkar bäst på stället.

Absolut billigast hade varit att låta nässlor och tistlar ta över hela området. James Hitchmough hetsade upp sig rätt rejält när han raljerade över miljömuppar som tycker att vanligt folk ska ha vett att uppskatta det som är ekologiskt rätt och riktigt.

De allra flesta skiter i ekologi. Det handlar inte om att trumma in kunskap i folks huven, det går inte, mässade James.

Ge dom det här istället:

En fullständigt hållbar OCH vacker park. Inte ett dugg inhemska växter, bara främmande fåglar. Men vackra, och riktigt läckra för alla insekter som behöver mat. Insekter kräver inte pass av blomman som bjuder på nektar.

Här ser du James Hitchmoughs sida över olympiska parken, därifrån har jag också lånat bilden. Gå in och kolla, där hittar du mycket läckert. Hoppas att han inte blir arg. Man får inte låna utan att fråga.

Är du nyfiken på mer, läs mer om tankarna bakom här hos LDA-design och är du sugen på mer lättsamt har Tom Stuart-Smith skrivit en lättsmält artikel som förklarar bra.

Kuliga saker från Nordiska trädgårdar

Kunde inte låta bli. Handlade en "partyhink" från Lilla fiskaregatans monter på Nordiska trädgårdar. Den fina hinken från Burgon & Ball ska få bli ishink och bålhink (!) hemma hos mig. En hundring för den. :-)

Idén kan man ju sno utan engelsk designerhink.

 Visst är de speciella? Kul när man gör något annat än rabarberblad i betong, tycker jag som själv gör rabarberblad i betong. Annalena Senke gör de här helt ljuvliga fårskallarna.

 Två av de här hade jag velat ha med mig hem. Nejdå, jag är inte sådan. Här pågår SM i stenläggning, och jag har lite planer för entrégången som nu är av dansk sjösten. Suck.

Ni ser att jag blev så upphetsad att bilden inte ens är skarp ...

Här då. Timjansrutor och ett vattenblänk i ett järntråg.

Och ett klot av pil. Med järnringar lite fiffilurigt som stöd, borde gå att fixa själv. Men bänken, oj, oj, oj. Vill ha. Måste bara gå en snickerikurs för livrädda först.

Och här, i mitten av mässan, sögs människorna in i en upplyst boll. Såg nästan lite otäckt ut, tills jag själv hamnade i magen på kupolen.

För där stod han ju, mannen med hatten - Anders Kjellsson. Han pratade hydroponisk odling. Det är stort i England, och i höstas skrev jag lite om det här på bloggen.

Annars verkade kul trädgårskonst vara inne, varvat med silverblanka trädrötter och stubbar.

Kolla bordets form. Jättekul! Och faktiskt praktiskt.

Igen, kolla bordet som hänger från taket. Tänk att ha ett sådant i en pergola? Kanske inte så skvimpfritt en dag när det blåser. Men fint med smala ribbor som går igen i odlingsbänk och sittbänkar.

Det här bordet gjorde mig helt knockad. Mmmm, blundade man så luktade det sommar.

Det här gjorde mig gladast på mässan. Allas vår Hillevissan fixade en mysig och personlig balkong. Inte ett dugg stilrent och rätt och Sköna hem-trist som mycket kan vara. Nej - varmt, ombonat och roligt!

Kolla lampan ...

Det här blev jag också glad över. Utemöbler från Gåsens lada på Gotland. Ett samarbete mellan en restaurang och en möbelfabrik. Och så här karamelligt kan det bli. Mums!

Men? Vem står där? Jo, också en jättebonus med mässan. Jag fick träffa en bloggkompis IRL, härliga Anna-Karin!

Japp. Bättre höjd på de här stolarna, jämför med de i föreläsningssalen. I alla fall om man är i samma lämpliga höjd som jag och Anna-Karin.

Och last but not least. Kardinalens fest, ett fläskigt statement till "balkong" från Den passionerade trädgårdsturisten. Upp med fototapet från Toscana och duka upp med vin, frukt och grönt. Det kanske är det enda raka att göra idag, i alla fall hos mig så snöar det ...

Jag ska skramla ihop mig också och berätta vad vi fick höra på seminarierna. Fin helg på er!

Mumsig dag på Nordiska trädgårdar

Ja-a, bon apétit! Våren är här. :-)

Det här är ungefär vad jag orkar lägga upp på bloggen ikväll. Jag har haft en riktigt skön dag på Nordiska trädgårdar, det kommer mer därifrån. Är helt starstrucked, har lyssnat på föredrag hela eftermiddagen.

Piet Oudolf var en av föreläsarna. Ni ska vara avundsjuka - det var otroligt intressant.

Bilden här ovanför? En floristutbildning skojade till det. Och kolla så fina dekorationer man kan göra, inte så hållbara kanske, men tänk så fint till en fest ...

Vad vill du ha i håret?

Visst är hon fin i håret, floristen jag handlade av förra veckan?

Hon fyllde år, och födelsedagsbarn får antingen en krans att bära under dagen eller som här, en slinga murgröna och en vacker orkidé i en håruppsättning.

Fint, tyckte jag och bad att få plåta.

Vad skulle du få ha i håret på ditt jobb när du fyller år? Jag skulle väl få ha en pappershatt, antar jag. Det är lättare att fixa än pixlar (som digitala bilder är uppbyggda av). En gammal skrivmaskin av märket Halda föreslog en kollega. Hm. Då tar jag hellre pappershatten.

Där satt den!

Japp! Krokus utanför farstukvisten, en blå bergvallmo som snällt tittar upp ur snödrivorna och snödroppar. Nu är det officiellt - våren är här! (Skit samma att det är minus åtta på nätterna och halva tomten är täckt av snö).

Fler vårtecken från hela landet hittar du hos bloggen Det grå huset på kullen.

Roligt att se ritningarna för Chelsea

Jag lyckades inte dela The Telegraphs eminenta artikel om Chelsea flower show på ett korrekt sätt. Följ länken så får du se ritningar över alla trädgårdar som deltar i år.

Mums, mums. Och tänk att jag ska dit.

Bilden? Jo, det är Ulf Nordfjells ritning över sin samtida, romantiska trädgård för prestigesponsorn Laurent-Perrier.

Ser mig själv i en sommarklänning, sippande champagne i den trädgården i maj . . . Eller är det kanske läge för foträta eccoskor och funktionsplagg så man orkar armbåga sig fram i folkmassorna. Blir spännande i vilket fall.

Det som glöms i snö kan bli lite trasigt

Det här är en underbar snäckformad skål designad av Vicke Lindstrand för Upsala Ekeby. Svårt att tro eller hur?

En månads solande tar sin början

Ännu ett vårtecken. I vägrenen låg en solande kompis, som inte riktigt var piggelin ännu.

Nu följer ett par veckors intensiv kroppsvård (=solande) innan det blir dags att skaffa bebisar. Mer fakta om huggormen kan Naturhistoriska riksmuseet bjuda på.