Ärligt - ska det vara så här

Sjuk - igen. Tur att jag köpte tulpaner igår. Nu får jag i alla fall glädja mig åt mitt loppisfynd från i somras. En babyblå enorm glasvas med puntelmärke och handmålad dekor. Köpt för en hundring. Jo, jo. Man har det inte roligare än man gör sig (javisst, jättesynd om mig).

Gjuta rabarberblad i betong

Jag tycker det är roligt att gjuta riktigt stora rabarberblad. Det viktigaste av allt då är att armera bladet rejält. Annars kan det helt enkelt spricka.

Du behöver:

• Minst en säck finbetong, köp två för säkerhets skull.
• Hönsnät som du klippt till lite större än rabarberbladet du ska gjuta av. Det går också bra med annat metallskrot att staga med, men då ska man vara van att gjuta och kunna naja fast skrotet mot varandra så det håller.
• Rabarberblad förstås.
• Rejäl hink att blanda i, vatten och en bra liten spade att röra runt med.
• Handskar att skydda händerna med, betong är frätande. Jag brukar använda diskhandskar.

Praktiskt att tänka på:

Blöt, nyblandad betong går att skölja av. Jag tror inte att det är speciellt bra för avloppet att skölja bort betong, jag brukar skölja med slang utomhus.
Med andra ord - skölj av dina redskap och hinken direkt efter gjutning - annars sitter cementresterna där de sitter.

Det här bladet gjöt jag i somras. Det krävde två säckar finbetong. Här bad jag en snäll man att blanda åt mig, att göra en så stor sats kan vara ganska tungt jobb.

Se till att bladet är färskt och spänstigt. Det är baksidan av bladet som du gjuter på, då får du de fina nerverna som mönster.

Lägg bladet på en lätt kupad sandhög eller jordhög. Den pedantiske lägger här plast eller något annat under om man är rädd om underlaget.

Det här bladet valde jag att forma efter en hink - det syns nästan eller hur? Jag ville ha det rundare än det blir annars. Viktigt är då att palla upp underlaget ordentligt, jag använde frigolitbitar som jag tejpade fast runt och på hinken.

På med bladet. Nu viker du till din armering så att den blir en bit mindre än bladet. Forma armeringen så att det har samma böj som bladet och lägg det åt sidan så länge. Nu börjar du sleva upp betong med en liten spade på hela bladet. Ett tunt lager överallt.

Nu lägger du på din armering. Se till att täcka även din armering med ett lager betong. Sticker någon bit av armeringen upp är det inte hela världen, men det är jättebra om du är noga så att ytan blir helt slät. Då håller också bladet bäst.

Tänk på att inte göra kanterna på bladet för tunna, då spricker de lätt. Det ska vara minst två, tre centimeter längst ut. Jag formar en kant med händerna (handskar på!).

När du klappat lite försiktigt på bladet så att ytan ser bubbelfri och fin ut låter du det härda. Jag lägger en sopsäck i plast över, när ytan härdat lite så sprejar jag vatten över. Det gör man för att härdningen inte ska gå så snabbt. Långsam härdning = starkt blad.

Därför bör du heller inte låta cementblad eller andra cementprojekt torka i solen. Alltid skugga, alltid med plast över - helst ytterst finstråliga vattenduschar då och då.

Ha tålamod. Låt bladet torka ett par dygn. Det ska låta sprött och ihåligt. Då kan du vända rätt på din skapelse och dra bort bladet. Jag låter det torka ytterligare någon vecka - sedan tar jag bladresterna med högtryckssprutan. Jag vet att vissa smörjer in rabarberbladet med olja för att kunna dra bort det lättare.

Ser bladet lite hackigt ut i kanten, eller har det blivit någon blobba någonstans? Ta en sten som känns skön i handen och skrapa och knacka bort det fula ytterst försiktigt.

Visst är det kul?

Bladet på översta bilden har jag under ett stuprör istället för ful vattenavledningsmojäng. Bladen går ju att ha överallt.

Vill du göra ett vattenbad av ett blad? Tänk på att forma bladet så att det blir en skål - annars rinner vattnet av nere vid stjälken . . .

Är det en bra beskrivning? Något någon klok har att tillägga?

Och snälla, har du ett kul betongprojekt, länka gärna på det här i inlägget under detta. Jag försöker få till en länksamling. :-)

Vi samlar betong!

Jag tycker att det är så himla roligt att gjuta i betong. De första länkarna här är mina bidrag till en länksamling om gjutprojekt.

• Jag har gjort betongansikten som jag använder som trädgårdspynt (jag som inte gillar pynt speciellt mycket.

• Ett betongklot, gjutet i en frigolitform jag fick till en lampa. Tänk bara på att armera betongen med järnskrot i mitten, jag skrev inte det i inlägget såg jag.

I somras gjöt jag ännu ett rabarberblad i betong, det landade på 40 kilo i slutvikt ... Har lite svårt med ordet lagom. Jag ska leta bilder och lägga upp en beskrivning på arbetsgång på det också.

I vår/sommar vill jag göra fler roliga betonggrejer - ge mig förslag! Små eller stora, fuliga eller kuliga, praktiska eller bara till pynt. Kom igen! Självklart blir jag oändlingt glad om du berättar för dina bloggkompisar om länksamlingen.

Jag ser inga älgar dansa

När äldsta dottern var riktigt liten, och yngsta dottern ännu mindre stannade vi bilen för hundrade gången för att trösta en vilt spyende och bilsjuk lillasyster.

För att distrahera och roa storasyster pekade jag på ett fält där dimmorna vältrade fram från skogen.

"Ser du älvorna dansa?"

Storasyster tittar uppmärksamt och ganska länge på de virvlande luftmassorna. Sedan säger hon eftertänksamt och lite undrande:

"Jag ser inga älgar dansa."

Det tänkte jag på alldeles nyss när jag paltade på mig kläder för att gå ut och fånga solens sista strålar. :-) Inga älgar i sikte.

Lita ej på morgondagen

"Carpe diem quam minimum credula postero" (fånga dagen, lita ej på morgondagen).

Usch.

Så här års måste man våga tro på en morgondag. Sedan var det det där med att njuta kvar. Vara dåsig efter ett glas rött och titta på Skravlan, är det livskvalitet?

Det är i alla fall ljust fortfarande. Gick och hälsade på grannens häst. Den får stå för njuteriet. Doft av häst, vänliga och nyfikna bruna ögon. Häpp. Där blir man glad direkt. Och när hästen verkligen tar in LUKTEN av mig, som den värsta Ferdinand-tjur. Ljuvligt.

Lyckas inte ladda upp en minivideo av sniffet via blogger. Här kommer en bild i alla fall.

Kolla in fler bidrag till Blommig fredag hos Pilgrim och bloggen Bland rosor och bladlöss.

Skörda nya smaker

Så här är det. Jag har blivit allergisk mot böcker med tema medelhavsträdgård. Jag vill inte ha ett fuskolivträd, eller en tanig citron i kruka i min västmanländska trädgård på vischan.

Andra får jättegärna ha det. Men jag säger nej.

Jag trodde först att Anders Kjellsons bok hade lite av det temat. Gudskelov hade jag jättefel. Karln har gått på upptäcksfärd med vässad kniv och spetsad gaffel i våra alldeles vanliga svenska trädgårdar.

Som är ungefär lika vanliga som köttbullar med lingonsylt. Köttbullar är ju en turkisk uppfinning. Lite av samma fenomen hittar vi i trädgårdarna. Koreansk blomsterkornell - inte bara vacker buske med vita blommor - frukterna går att äta.

"De jordgubbsstora bären har ett ganska tjockt, segt skal som döljer ett mjukt och fuktigt fruktkött som omger några få kärnor. Smaken är milt tropisk, likt papaya."

Zon 1-3.

Jag kan alltså greja en koreansk blomsterkornell i min trädgård utan att fjäska livet ur mig (förhoppningsvis).

Älskar det här! Att det jag har i min trädgård - förutom att vara vackert också går att äta ger guldkantat extrapoäng. Det är roligt med nya smaker. Och roligt att veta att smakexperimenten är säkra, jag kommer inte att dö i njursvikt.

Lingonen då? Var tog de vägen?

Joho då. Anders Kjellsson förklarar skillnaden mellan vilda och odlade lingon också, och ger de extrapoäng för att de är vintergröna - till skillnad mot de mer trendiga blåbären.

Supergillar!

Boken ges ut av Ica Bokförlag. Blir du mer nyfiken på Anders Kjellsson kan du hälsa på i hans webbutik, eller på riktigt i hans nya plantskola vid Hornborgasjön.

Har du en idé till en trädgårdsbok?

Varför jag gick med i STA (Sällskapet trädgårdsamatörerna)?

Deras öppna trädgårdar-dagar är fantastiska, och jag har sett att de har många roliga föredrag. I tisdags kväll bjöd Carin Brosten (bilden) som är redaktör på Ica Bokförlag på insikter i bokförläggarbranschen. Jätteintressant!

Hon sa att hon var nervös före sitt föredrag. Tror jag knappt på.

Kul, rappt och intressant.

Vad fäller avgörandet vid bokmötet om en idé?

Har boken en bred publik? (= kan den sälja massor?).

Känd och återkommande författare är inte fel, men här är faktiskt bokförläggarna mer förlåtande än vanligt. En bra idé till trädgårdsbok är lättare att genomföra för en ny person än att få en roman antagen (som är jättesvårt i och för sig).

Idén är det viktigaste. Förlaget hjälper till med resten. Idén är bäst om den är alldeles svenskt lagom, inte för trendig och allt för ny. Inte för efter resten av trädgårssverige (för trädgårssverige handlar det ofta, ofta om eftersom det är svårt att översätta andra länders böcker till våra speciella förhållanden).

Sympatiska Carin Brosten berättade att en bok kan ta långt över ett år att genomföra. Är idén riktigt bra kan ett utländskt förlag nappa på en översatt variant, då väntar ofta förlaget in den översatta versionen för att kunna samordna tryckningen utomlands. Det blir billigare så. Då förstår man att trender som slocknar om fjorton dagar inte är intressanta. Vilka svåra beslut det måste vara att fatta.

Carins käpphäst, att Sverige och Ica Bokförlag saknar en bok om rhodedenron och azalea, två växter som väldigt ofta finns i våra trädgårdar, har ännu inte fått gehör. En sån bok anses vara för smal. :-)

Med oss fick vi en present från Carin Brosten och Ica Bokförlag. Skörda nya smaker, en upptäcksresa i trädgården författad av "mannen i hatt" som är västmanlänning i förskingring, Anders Kjellsson.

Jag blev kär i boken redan sent i tisdags kväll, men jag återkommer om det . . . Carina Brosten var såklart redaktör för boken.

Foto: Sofie Lindblom / Ica bokförlag

Jag är nöjd efter mitt första STA-möte (Sällskapet trädgårdsamatörerna), ett årsmöte för Mälardalskretsen där jag valdes in som ordinarie ledamot. Huvva.

Minus med mötet:

Lotteriet, där jag i och för sig med rodnande kinder valde ut ett vansinnigt snyggt klematistorn i järn och ett par dyra trädgårdhandskar som vinster. Lotterier känns gammaldags för mig och som slöseri med tid. Jag förstår att äldre medlemmar i STA i princip kräver att det ska gå till så här, men kul känns det inte.

Att en äldre man i den grånade församlingen sa att det är en otrolig skam att stadens pensionärer har så ont om lokaler att tillgå (STA, alltså). Varpå mötesordförande försynt påpekade att kanske inte alla kände sig träffade av etiketten pensionär.

Plus med mötet:

Trevliga människor! Hamnade genast bredvid en varm och härligt öppen lantis. En presumtiv kompis kändes det som. Tog 30 sekunder.

Känslan av ett genuint välkomnande. Även om många såg förvånade ut när jag den sprillans nya ledamoten ställde sig upp och sa: hej, hej!

Dags för första mötet ikväll

Det ringde en trevlig kvinna från Sällskapet trädgårdsamatörerna och frågade om jag ville ta plats i styrelsen för lokala STA-kretsen. Till min förvåning sa jag utan att tveka ja.

Jag har varit medlem några år utan att dyka upp på annat än deras öppna trädgårdar-events.

Bäst av allt har varit tidningen, Trädgårds Amatören, den är fantastisk.

Alltid vackra bilder, som den här av Christina Fryle.

Uj, uj, vad har jag gjort. Börjar bli nervös och undra över vad jag kan bidra med egentligen bland dessa trädgårdsrävar. Rapport följer. Kanske bloggträffar i STA-regi?

Sju nyanser av daglilja

Arctic Snow Foto: Per Alm

Att dagliljan är årets perenn har ju liksom varit lite svårt att missa. Men nu har Perennagruppen tagit fram en daglilja för veckans alla dagar. Lite kul.

Strawberry Candy Foto: Marie Andersson

Pandoras Box Foto: Marie Andersson

Happy Returns Foto: Marie Andersson

Pardon Me Foto: Marie Andersson

Mauna Loa Foto: Marie Andersson

Summer Wine Foto: Marie Andersson

Varför för Perennagruppen det här? (Min favoritfråga vet ni som läste mitt förra inlägg. Tusen miljoner tack och kramar för de fina svaren jag fick på inlägget. Blev så otroligt glad! Och hoppfull.)

Jo, för att visa på den stora variation som finns bland dagliljorna. Smart. Hos Perennagruppen får du också förslag på samplanteringar, och förslag på hur till exempel en fjärilsrabatt som innehåller daglilja kan se ut.

Varför? Om het kärlek

Varför? Är min favoritfråga som journalist. Den täcker in mycket. Den är enkel men tvingar den som svarar att motivera sig.

När jag ställde den frågan till mig själv, om varför jag blivit så intresserad av trädgård - så gjorde det lite ont.

Hjärtat sved till.

Ja, det handlar om trädgårdskärlek. Om kickar när jag tittar på frön som gror, känslor av nöjdhet som sköljer över över mig när jag ser växter i trädgården som jag dragit upp själv. Eller köpt och som blivit så rätt. Så jag.

Aj.

Jag är en ganska grundglad person, som dessutom valt ett yrke som jag verkligen passar för och som jag, aoutchhh, nu sved det igen, älskar. Åtminstone gjorde jag det. Jo, jag gör. Fortfarande.

Jag har nämligen tyckt att det jag gjort varit viktigt. Ge en röst åt de som inte är så starka. Krafsa lite på landstingsbudgetar (jätteskoj!) och skolfrågor. Men vad gör jag nu? Vad gör vi nu (mina kollegor på landets lokalpress)?

Våra ägare är skraja och skriker att papperstidningen är död och gör allt för att behaga våra läsare, helt enkelt ge dem vad de vill ha. Vem vet det? Är det inte bättre att vi vet vad vi vill vara? Riktigt ledsen blev jag när jag läste Mats Svegfors debattartikel i Svenska Dagbladet. Ledsen för att jag delvis tror att han har rätt.

Vem vill ha kritisk självständig journalistik? Vem vill betala för det?

Var tog trädgården vägen, kanske du tänker nu? Kärleken?

Jo, jag tror att jag kanaliserar den just nu i mitt fullkomligt exploderande intresse för trädgård. Jag måste ge järnet till tvåhundra procent någonstans. Det är sådan jag är. Nu blir det mest i trädgården.

Näej, jag kunde inte sluta här. Tänk. Jag undrar varför alla dessa tusentals inredningsbloggar har ploppat upp. Varför vi ser närbilder på inredning, får tips om bästa köpen, läser recept om hur vi bäst tar tillvara hemodlade rödbetan.

Är det för att vi måste fokusera på något annat än jobbet och allt mer auktoritära arbetsgivare? För att vi vill komma undan en stund? Få känna att det här har jag kontroll över, här är det jag som styr.

PS! Jag älskar er trädgårdsbloggare för all den vänliga uppmärksamhet ni visar hela tiden. För att ni också verkar hylla egenskapen snällhet. Ni prenumererar väl på er lokaltidning? Det handlar om demokrati och att ni ska stå starka i ert samhälle. DS.

Tro det om ni vill, men det här är en tolkning av temat kärlek på bloggen Bland rosor och bladlöss. Där finns många fler bidrag, självklart kan du vara med själv!

Det här vill jag INTE ha

Förlåt Bauhaus och alla andra som säljer sådana här. Jag är helt immun. Vill. Inte. Ha. Det hjälper inte att det är halva priset.

Det skulle kännas som att ha insidan på ett kylskåp till display i trädgården. Nope. Nej. Niente.

Vad är det värsta du kan tänka dig i din trädgård?

Taskig fråga, men jag kan inte låta bli.

Dalarnas lilja doftar i mitt kök

En sen iskonvalj eller möjligtvis en supertidig liljekonvalj. Gör sig fint mot min ryska tesamovar som har ett tjusigt B ingraverat. Hela köket doftar av tre små stänglar.

Vad jag menar med Dalarnas lilja? Läs här. Porslinsnörden vill gärna veta att liljan står i en kruka från Rörstrand i en serie som heter California. :-)

Och dagens guldkant

Nope, talar inte om hur mycket jag handlade för. Förresten har jag jätteont om fröer. Det är en bristvara här hemma.

Konnässörsklubben - Göteborgs botaniska trädgård.

Å andra sidan har man det ju inte . . .

. . . roligare än man gör sig.

Till och med domherrarna är grå

En liten solglimt vore helt okej.

Min favoritfärg är inte tråkig!

Nu är det fredag och dags att bloggleka på tema igen på bloggen Bland rosor och bladlöss. Dagens uppgift är att bestämma sig för sin favoritfärg.

Efter en veckas ruvande och klurande blir det - grått.

Jag älskar grått. Älskar starka färger också förvisso, men kommer alltid tillbaks till grått. Grått som i den mjuka pälsen hos våra katten, grått som granithällarna vårt hus vilar på och grått som obehandlat trä som fått slitas mjukt utomhus. (Grå som en nyfångad mus, tillägger katten Dagny eftertänksamt). Jag är förvånad själv! :-)

Vackrast i februari - kornell

Efter att ha läst kornellernas lov både på Allt om trädgårds forum och i olika trädgårdstidningar slog jag till i höstas. Jag köpte två buskar på rea.

Så fantastiskt bra! Jag måste ha fler.

Cornus alba sibirica, en korallkornell som ska bli 2.5 meter hög ungefär är absolut vackrast just nu. Klarröda stammar.

Men Cornus alba Ivory Halo lovar också gott, den ska bli en meter lägre, men i gengäld bjuda på vitkantade blad och krämvita blommor i juni. Stammarna har tre skvättar mer svart i den röda tonen och bjuder inte på samma färgfest just nu. Men röda är de, och vackra.

Ser ni skillnaden? Röda spröt bland gråa plommonträd och plommonslyn. Visst är det ändå en syn som piggar upp? Nu ska jag köpa kornell som går i orange också! :-)

Anna Vattenkanna är det geni som uppmanar oss att välja en favorit i trädgården (AAaaaaAAAaaaAAAahhhh, bara en!) per månad, sedan kan vi kika i hennes länksamling vad bloggkompisarna valt. Om några dagar lägger hon ut februari månads länk. Det blir kul!

Tisdagkväll med Oudolfs 100 must-haves

Den kom idag, Gardens illustrated. Trots det ohemula priset av 95 spänn (!!!!) ryckte jag åt mig ett ex i pressbyrån.

Det blir en bra tisdagkväll. :-)

Läslust - Växtriket, att skapa en trädgård

Det är inte så många trädgårdsböcker som finner nåd hos mig längre. Jag vet inte vad det beror på.

Lars Rings och Jan Rundgrens bok Växtriket, att skapa en trädgård började jag läsa med den yttersta misstänksamhet.

Två trendputtar som ska skriva om sin lilla innekolonilott i Ståååckhåååålm, tänkte jag.

Jag hade fel. Det var ju skönt det.

Foto: Roland Persson / Bonnier Fakta

Nej, det var inte för två veckor före fotograferingen som paret köpte sin kolonilott. Det var för 18 år sedan. Ungefär där började jag sänka axlarna.

Å, vad jag trivs med att höra om hur de kämpat mot kompakt blålera (är det inte på något sätt alltid roligare att läsa en bok om en trädgård med ungefär samma förutsättningar som ens egen?). Hur de hittar växter de trivs med, och som trivs hos dom. Hur de misslyckas. Om trevliga kolonilottsgrannar och om kampen mot utvidgningen av en banvall.

Respekt. Det här är trädgårdskärlek på riktigt. Boken får stå kvar i min bokylla, inte mycket till hyllning, men den enda jag kan ge. Om du klickar på Bokus länk kan du också provläsa lite ur boken, och se lite av Roland Perssons fina foton ur boken.

Hittade en varggrop idag

Vore jag varg skulle jag knappt våga gå här, på en "ö" med stenar, enar och murkna träd mitt i den brukade åkern.

Jag bara väntade på att en häxa skulle hoppa fram bakom en sten. Men å andra sidan har jag troligtvis livligare fantasi än en varg.

Inte trodde jag heller att en varggrop kan vara vacker, men det är den.

Kallmurad och ohyggligt djup. Jag skulle inte ta mig upp. Å andra sidan finns det heller ingen chans att ta sig ned idag. Den är mycket väl omgärdad.

Tass, tass, tass. Nu leker jag varg, jag har vänt kyrkan ryggen och tar sats mot höjden på "ön", där gropen ligger. Men, nä, då vill jag allt ha en mycket god korv om jag ska klättra dit.

Tur i alla fall att hembygdsföreningen någon gång på 70- eller 80-tal satte ihop ett arbetslag som tömde gropen från många generationers skräp. Den hade nämligen blivit en liten lokal soptipp.

Perovskia och årets första fluga

Förra helgen sådde jag afghanperovskia, nu har de grott! Vårkänslorna tar ny fart. En nykläckt fluga på rutan är lika vimmelkantig och solbländad som jag.

Kardonen är på väg att spräcka jordytan. De sådde jag också förra helgen. Tjohooooooooo!

Japp - det funkade!

Det är våååår i mitt kök. Att skölja bort jorden från krokuslökar och sätta dem i glas funkar, de blommar!

Blommig fredag - om fyra månader

Jag fick vårfeeling när jag åkte hem efter jobbet idag. Solen var nästan fortfarande uppe.

Om fyra månader är allt på gång, blommorna står och hoppar jämfota för att hinna veckla ut kronbladen först. Längtar.

Om fyra månader vill jag inte ha några gigantmåsten, då vill jag njuta.

Mer tolkningar på temat Om fyra månader hittar du på bloggen Bland rosor och bladlöss. Gå in och kika, eller ännu bättre - var med själv. Det är kul!