Galen i svavelgult

Blek vårsol i mitt kök. Nejdå, jag har precis som alla andra köpt primula.

De får stå i ett par skålar från Upsala Ekeby, i design av Mari Simmulson. Man har det inte roligare än man gör sig. :-)

Ljuslyktan är också Ekeby, men designen är Irma Yourstones.

Hiskelig - eller kul

En trädgårdsfirma i Florida gör de här bänkarna. Nej, jag ska inte ha. Men jag fastnade framför bilden. Fin, eller ful? Jag kan inte bestämma mig.

Färsk svartpeppar är grön och mild

Smaklökarna gjorde glädjevolter när de fick umgås med färsk svartpeppar.

Köpte de små kolvarna med gröna pärlor i ett livs för asiatisk mat. Prova! I videon här nedanför ser du hur de odlas. Jag tycker de är mer aromatiska än chilipeppar, men ändå starka förstås.

Just nu får de hänga med som tillbehör till nästan all mat. Nyhetens behag. :-)





Här kan du läsa Gourmetgarage blogg om odling av svartpeppar. De har frön också.

Young black pepper stod det på förpackningen, det borde väl betyda att mina inte går att så? Att de är omogna? Jag tänker ju försöka i alla fall.

Hokus krokus

Vardagsnjut.

Traderafyndade remmare från Lindshammars glasbruk i lila och nyköpta små krokuslökar som sköljts rena från jord.

Jag har bottnat glasen med lecakulor och fyllt på lite vatten. Hoppas det funkar. Det gör det i alla fall på humöret hos mig - till och med utan blommor.

Okej sköldlössen - ni vann!

Jag köpte ett litet, litet lagerträd på rea för över ett år sedan. Det har varit problem med det hela tiden.

Somrarna har varit okej, vintrarna ett helsike. Trots att jag tvättat av träden (pinnarna snarare) och bytt jord har sköldlössen kommit tillbaks.

Jag har googlat, såg tipset att väta en tops med nagellacksborttagning och försiktigt gnugga bort lössen. Hjälpte ett tag. Jag har inte tålamod med sådant. Tydligen är det fruktansvärt svårt att bli av med sköldlöss enligt Blomsterfrämjandet.

Jag ger upp nu. Jag är matroad och det var väldigt roligt att få smaka ett färskt lagerblad som var mycket mildare och samtidigt mer aromatiskt än ett torkat. Men jag är inte beredd att arbeta ihjäl mig för det.

Den som undrar över var sköldlössen är på bilden - titta på stammen. Där ser du små ljusbruna bucklor. Det är sköldlössmammor som i skydd av sin sköld kläcker massor av nya ungar.

Mina drömmar för året

Är inte att bygga rening av vårt avlopp, men det måste vi (och vill för miljöns skull). Det är prio ett. Ett handfast måste och inte en dröm.

När vi klarat det, som är dyrt som sjutton, hoppas jag att vi klarar att förbereda för en trappa från vår altan ned till trädgården.

Mina drömmars trappa går längs med hela den här långa altanen, och förenar sig snyggt med stenhällarna nedanför. Och är byggd i sten.

Vi gjorde ett halvt ryck med att ta bort en rejält högt plank som spärrade av utsikten från altanen. Men - under planket dolde sig ett bastant timmerstaket. Suck. Där tog orken slut den gången.

Eftersom vi inte bara vill jobba, utan njuta lite också, hoppas jag ändå att vi kan komma en bit på väg. Kanske gjuta ett cementstopp mot fyllnadsmassorna under altanen. Åtminstone få bort timmerstaketet. Suck ja.

Men visst blir det bra när jag väl sitter här en ljummen morgon i juli på trappen med kaffekoppen i näven och tittar ut över nejden?

Pigga upp dig med fler drömmar för det kommande året i bloggleken Blommande fredag på bloggen bland rosor och bladlöss!

Svårt med engelska växtnamn?

Google i all ära, men ibland vill man ju veta att det är rätt.

Har ni sett att Impecta börjat sätta dit det engelska växtnamnet på de flesta av sina växter, i den där rutan där såråd och sådant står.

Praktiskt!

Kålrabbi | Grönsaksväxter | Brassica oleracea 'Logo' |

Jag ska tralalalala inte handlalalalala

Dododododrrrotruddeluttanalej. Lite trött efter jobbet. Tjohej.
Hm:
En ovanlig och strimmig ros (rosalila och crémevitt) med mer tättfyllda blommor och rikare färgnyans än gallican 'Rosa Mundi'. Först skålformade, slutligen klotformade blommor med gulgrönt öga.


Woooopa! Vilken snygging. Eller nå't.

Har ovala små knoppar som är blågröna och som utvecklas till 'blommor' bestående av talrika, bladliknade foderflikar med bronsfärgade spetsar. 'Viridiflora' blommor rikligt och länge.


Nanananannnann naaa naaaa. Hupp!

Utsökt vackra blommor som är stora, enkla, gyllengula med mahognyfärgade knoppar.


Kan man vara övertrött på en måndag? Bäst jag går och lägger mig.

Inget kvar av torpet

Nu är jag tillbaks på min promenadväg igen. Följer man den så kommer man till flera förfallna torp, de har jag visar förut här och här.

Tittar man åt andra hållet ser man en glänta i skogen. En ljus halvö i skogen, där löv istället för barr svajar för vinden. Häng med.

In i skogen, på en skogsväg.

Någon har ju haft djur i skogen, ganska nyss.

Här öppnar sig skogen. Och ganska nära gläntan ligger det som en ö i åkermarken. Här lär det finnas rester av en varggrop.

Pumpen står kvar över brunnen. Vågade inte gå närmare än så här, kom inte ihåg hur det ser ut runt pumpen. Vill ju inte rasa ned . . .

Äppelträd även här, som vägrar att ge upp. Stora, maffiga björkar som börjar se lite farligt murkna ut. Stensamlingar. Men ingen rest av någon husgrund vad jag kan se. Stenarna kanske har använts till annat.

Huset eller husen som legat här har haft ett bra läge. Utsikt över åkrar och husen i min lilla by. Enskilt men ändå nära grannar.

Då är det bara för mig att göra läxan. Ta reda på vilka som bott i de här tre husen. :-)

Piet Oudolf och Ulf Nordfjell föreläser

Seminarieprogram för Nordiska Trädgårdar 2013 - Nordiska Trädgårdar 2013

Har ni sett att seminarieprogrammet för Nordiska trädgårdar är spikat? Jag har mejlat och hoppas få en biljett till en föreläsning på eftermiddagen fredagen den 12 april. Då pratar Piet Oudolf perennträdgårdar tillsammans med James Hitchmouth. Och Ulf Nordfjell pratar om kyrkogårdsdesign i en annan föreläsning.

Trots att det går lös på över en tusenlapp har jag mejlat en förfrågan om biljett.

Because I'm worth it.

Jag har bara svassat runt på mässan förut utan att sikta in mig på föreläsningarna. Nu ska det förhoppningsvis bli ändring på det. :-)

Här skrev jag om en av Piets böcker.

Stackars pippina - minus 23

Nu gäller det att ladda med käk åt de små bevingade vännerna.

Berättelser från Västmanländska trädgårdar

Bondbönan Romfartuna finns bevarad hos växtgenbanken NordGen i Alnarp och frön förvaras i det globala säkerhetslagret på Svalbard.

Hur är det möjligt?

En liten bondböna från Romfartuna?

Det stavas kärlek och husbehovsodling. I ett kapitel i årsboken Berättelser från västmanländska trädgårdar berättar Margareta Lindqvist hur det gått till.

Bondbönan fick följa med som ett tillskott till det nya boet när barnen gifte sig och flyttade till eget. I generation efter generation. Margareta Lindqvist är en av dom som ärvde bönan och var uppmärksam nog att förstå att bondbönan kunde vara intressant inte bara för familjen.
Hon har också skrivit ett annat av mina favoritkapitel: Min barndoms trädgård. Där berättar hon om hus nummer två från norr i stationssamhället Ransta, Annelund.

Ett rött trähus byggt 1906, med tillhörande trädgård.

Hon beskriver hur pappa i familjen agerade "häst" framför en egensnickrad plog. Här finns recept på barndomens krusbärssaft. I vinkel mot jordgubbslandet och framför bärbuskarna låg gurklisten. Det var förstås västeråsgurkor som odlades.

Roligast av allt för en trädgårdsnörd: här finns både trädgårdsritning och växtlistor. Är man intresserad av gamla trädgårdar och tidsenliga växter är växtlistor mumma. Det ger stor inspiration och vägledning till växtval.

I boken, som skulle ha mått bra av en mycket sträng redaktör, tas vi med till parker och trädgårdar över hela länet. Fokus? Nja, det var väl just det. Varje författare har haft ansvar för sitt kapitel. Är det en person som jobbar med att inventera kulturväxter vid torplämningar så blir det ingående beskrivningar av själva projektjobbet.

Jag är mer trädgårdsmänniska än hembygdsintresserad med passion för årtal och redovisningar av ägare, bruk och övertaganden.

I boken får vi veta historien bakom Barkaröäpplet och Pipar Hans ros. Det är kul.
Ann Österberg bjuder på ett kapitel med utdrag ur dagboken som fördes över arbetet i trädgårdsmästeriet på Kusta gård. Karl Ullman skrev noga ned hur hans arbetsvardag såg ut år 1903.

Tisdag den 10 februari:
Strökörning till bänkgården. En tunna vatten köres till växthuset. Potatis (väl rotad) utsättes i fyra fönster. Melonplantor utsättes i husen m.m

Lördag den 21 februari:
Diverse arbete. En del av ströpallarna påfyllas. En omgång gurk och melonplantor utsättas i husen. Kloakbrunnarna rengöres.
Narcissor, hyacinter och tulpaner intages till drivning. Vedhuggning samt vattning i växthusen m.m m.m

Berättelser
Från västmanländska trädgårdar
Årsbok 83
Västmanlands läns museum och västmanlands hembygdsförbund
ISBN 978-91-86511-45-6

Intresserad? Då går det i alla fall att beställa härifrån. Och jag vet att biblioteket i Västerås har den.

Det här är en bokanmälan jag skrivit för Vestmanlands läns tidning och Promedia.

Min nya inomhushobby

Kanske fick jag ett ryck en dag. Möjligtvis skar jag bort ett spänntak. Det här överraskade min man en smula.

Mannen arbetsvägrar nu (jag vill ta ner fula trätexplattor som döljer en plankvägg i vardagsrummet) tills jag fått bort alla pappspik i taket. En liten spik, knnniiirrrkkk, två liten spik, knniiirrrrpppp. Tre, suck, liten spik, kniiiirrrrkkkk . . .

Äppelmor vaktar fortfarande

Längs min promenadväg finns en lada som förfaller allt mer. Och ett stenkast från den finns en husruin.

Ser ni huset till vänster här? Så bra de haft det, utsikt över vägen, koll på allt.

Första gången jag såg ruinen ville jag ta några raska kliv och titta på spisen som står kvar. Min man höll på att rycka halsen av mig när han tog tag i koftkragen. Det var tur det. Huset har nämligen källare ...

Det hann inte jag att se i ivern.

Visst är det vackert, och samtidigt lite otäckt?

Det är lite grand som att komma fram till häxans hus i skogen. Är stugan förtrollad?

På något sätt känns det ändå som en lycklig plats. Nära till lagården, och med en äppellund bredvid huset, längs med vägen.

Någon har ganska nyligen brytt sig om äppelfröknarna (nu åldrade, men ändå förnäma).

Ingen kommer fram här utan att äppelträden vet.

Nära döden? Icke, säger äppelmor och skickar stora vattenskott mot himlen. Än finns det kraft i gumman.

Vackert, eller hur (ledande fråga)? Jag måste göra som Hans i Brännberg som är duktig på att ta reda på historien om ett hus och skriva ned den. Det ska jag försöka göra i sommar. Och här kan du se bilder från ett annat torp längs min promenadväg.