måndag 23 juli 2012

Vita rallarrosor får sprida sig hos mig

Vissa tycker att mjölke, Epilobium angustifolium L. som vi värmlänningar kallar rallarros är ett ogräs.

Det tycker inte jag. Det vore fint om de ville snabba på med att sprida sig. Nu har ju jag tur och kan ha rallarrosorna på ett bra ställe, i en äng mot en åker.

Jag såg vita rallarrosor för första gången på en bild från Wij trädgårdar. Sedan var jag tvungen att HA. Nu sjunger de på sista versen, men jag tycker luddet som kommer snart är fint det med.

En vers till i lovsången bara. De är fina i alla väder. Snällt kvällsljus, och grårusk. De lyser upp!









8 kommentarer:

  1. Jag har aldrig sett vita förut! Jättefina:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Kanske är det lite barndomsnostalgi över det hela också, fast då var de ju rosa förstås.

      Radera
  2. Visste inte att det fanns vita, ha-begäret är väckt ;) för de är ju underbart vackra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och hållbara! (Man skulle ju kunna tro att jag får betalt, men jag gillar verkligen rallarrosor.)

      Radera
  3. Sprider de vita sig lika mycket som de rosa? De vita är fina.

    Camilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har lerjord, som nog inte är optimalt för rallarrosen. Så, nej, hos mig sprider de sig inte speciellt. Man kan ju också klippa av stjälken innan fröna dyker upp.
      Sätter man rallarrosen i en rabatt tror jag de kan sticka iväg rejält.

      Radera