Stor vit blåklocka och skadedjuret Dagny

Den mellangrå huskatten Dagny är vansinnigt trädgårdsintresserad. Och uppmärksamhetssökande.

Gör jag något i trädgården är hon där och inspekterar. Tittar jag för länge på en blomma så ser hon till att jag tittar på henne istället. Till exempel genom att göra ett elegant språng genom blomman.

Första sommaren i huset hade jag lyckats fröså två blå bergvallmo. Den ena tynade sakta bort, den andra satte snällt knopp.

När det blå började spricka fram satte jag mig på huk för att sniffa lite. Jag sträckte fram näsan, böjde försiktigt vallmon mot mig och SVOOOOOSSSSHH fick jag en portion katthår i näsan och stod med en avbruten stängel i handen.

Det förändrade mitt beteende i trädgården. Gräva gropar går bra, sedan får man vara listig. Jag brukar hukande smyga fram i trädgården och titta mig över axeln innan jag snabbt som rackarns planterar.

Jag har också en annan metod: jag låtsas titta på en mycket robust sak, som en syrén. Dagny gör sin grej och är rätt nöjd efteråt och tar förhoppningsvis en promenad. Då kan jag kolla in det jag egentligen var intresserad av.

Undrar vad grannarna tror att jag gräver ner, listigt blickande åt alla håll.

Tur att jag har trädgårdskompisen Dagny. Här ser du henne hoppa genom den trevliga vita stora blåklockan som jag blivit riktigt förtjust i.

Den är riktigt kritvit och hög. Frösår sig, och de nya plantorna blir lika kritvita de. Nice.