Ett litet doftexperiment

Det finns inget ljuvligare än doften av skogstjärn och pors, inte i min näsa.

I sommar plockade mannen med sig porsplantor, nu står de i hinkar med hål i botten i väntan på att vi ska bestämma oss för hur man kan övervintra dyrbarheterna. Antagligen blir det i garaget?

Jag tror nämligen att pors kräver en surbädd (och det hinner vi inte gräva). Vad tror ni?

Lite helgerån - lite mys

Jag samlar på keramik från Upsala Ekeby. I sommar fick några skålar och några askkoppar åka ut i trädgården.

Keramiken blev till små vattenblänk, med vacker mossa i. Och så slapp jag titta så mycket på ett fult brunnslock.

Flera glada hattar

Mumsfillibabba. Gick ut och fotade mellan regnskurar och finbesök i vårt kök.

Echinacea Green Envy är jättefin, inte alls tråkig för att den "bara" är grön.

Nu - äntligen, blommar också min favorit Echinacea Tomato soup.

Blir också glad av att se alla galna färger tillsammans!

Och Echinacean White swan är fin den med, men den har fått sällskap av en fläckig lungört istället.

Och här kan du kika på Arts pride på väg att slå ut.

Sirliga kransveronikan blommar ännu

Kransveronika, Veronicastrum virginicum blev årets perenn 2006.

Stor och stadig står det i alla beskrivningar. Hos mig är hon än så länge lite försiktigare. Mina plantor har bara ett år på nacken så de kanske stöddar till sig.

Tror de är av sorten Album. Ser fram emot att kunna dela, tycker om dem, inte minst för att det är ont om andra växter som vill blomma nu.

Ozawa Blue, som små pagodtak

Jag köpte en clematis integrifolia Ozawa blue på rea. Tjopp ner i en slänt bredvid en pion och en rugge gråtimjan.

Blir glad varje gång jag går förbi det stället i slänten. Ozawa blues klockor gör sig så bra där de pinglar ovanför timjanmattan. I närheten hamnade en clematis integrifolia Alba också. Den är lite mesigare tycker jag, men fin.

Gråmalva är lika mjuk som det låter

I ett hörn av köksträdgården står en malva jag fått från mamma i Arvika i Värmland. Både hon och jag tror att det är en gråmalva, men vi är inte säkra.

Alla borde ha en malva att gå och klappa. Till och med stammen är luden. Blommorna är visserligen väldigt förynta, men vackert pastelliga och doften - mmmm, lite som bittermandel.

Håller ni med? Är det gråmalva?

Och brukar ni också klappa era blommor? Jag kan inte låta bli att både klappa och lukta. Tur man bor på vischan så ingen ser ...

Kvällarna är fulla av dofter

Jag sörjer inte speciellt att rabatterna börjar avveckla sig för vintern.

Det är bara fläckvis, här och där som det är full sprutt fortfarande. I ett varmt hörn av köksträdgården satte jag doftliljor i våras, Gladiolus callianthus.

Nu tittar de fram, vita, enkla, skira. Och doftande! Brukar sätta mig på kvällen i solen och sniffa och bara titta. Jodå, det är faktiskt kvällssol som värmer fortfarande. :-)

Mitt sommarlov: varning för starka bilder

Jag sätter upp fågelholkar.
De mellangrå katterna Dagny och Märta uppskattar det. Hm.
Dagny och Märta har haft en mycket bra sommar.

Nu blommar vita skogsastern

Stilla frid. Äcklig nöjdhet. Sällsam känsla av präktighet.

En rabatt blev PRECIS som jag ville ha den.

Den kostade inte mycket alls, eftersom jag fick plantor av vit skogsaster, aster divaricatus, av en kvinna i Sala.

Rabatten ligger på en kulle, på "baksidan" av det som ska bli en välklippt syrénberså så småningom, skuggad av en stor alm. Vilken fröjd att skogsaster vill ha det skuggigt.

Längst fram i rabatten står ett mörkbladigt höstsilverax. Och, hm, något annat med ljusa blad som kanske ska rensas bort.

Här under tittar vi mot bersån. I förgrunden till höger har jag tänkt mig en rabatt med vit fläckig lungört.

Tittar vi åt andra hållet, så syns min lilla läsplats och utsikten mot åkrarna.
Mellan skogsasterrabatten och den där jag tänkt mig fläckig lungört står en rönn på en liten kulle. På kullen växer vanligt gräs, och det får det göra.

Och det bästa av allt. Skogsastern har bara börjat att blomma.

Godis för själen

Trött och slut. Går ut och sätter mig på kanten av odlingssängen i köksträdgården.
Undrens tid är inte förbi.

Halleluja. Paradise is a place on earth called Berga.

Det är verkligen jag hjärta liljor

Börjar komma tillbaks till livet efter ett sjudagars kvällspass.

Och då står hon där och viftar med ögonfransarna, orientaliska liljan Muscadet.

Fräknig är hon också. Skamlöst söt. Mungiporna hissas upp (på mig).

Yttepyttelilla Chocolate Ruffles

Nappade på ett roserbjudande från Odla. Hem kom en bunt barrotade rosor med kvistar som doppats i tjock grön vax.

Jag har inte lyckats med någon av dem. En av kämparna (som kanske spottar upp sig till nästa år?) är Chocolate Ruffles. Lite söt tycker jag. Får kanske två, tre blommor i år ...

Fläskfärgade dagliljor

Nu undrar jag ändå vad jag har gjort. Dagliljorna gläder lika mycket som echinacean så här års.

Men, kära lilla hemerocallis Edge Ahead, jag, äh. Du är jättesöt alltså, men kanske inte riktigt min typ. Fläskfärg är det närmaste jag kommer.

Och vad värre är, jag hittade en TILL fläskfärgad kompis i rabatten på framsidan. En rackare jag väntat på i två år att den ska blomma.

Nu kommer köttiga blommor med en liten volang längst ut. Måste försöka hitta lappen för att se vad hon heter.

Vad ska man kombinera de här demademoisellerna med månntro för att inte automatiskt tänka på isabellfärgade underkläder? Förslag emottages tacksamt.

Little white pet

Egentligen är den gammeldags polyantharosen Little white pet för gullig för mig.

Å andra sidan har jag upptäckt att jag tycker om många romantiska och gulliga växter. Kort sagt, jag trivs numera med den lilla marktäckaren. Hon ska vara en dvärgform av Félicité Parmentier. Blommorna är tätt, tätt fyllda och knopparna rosa.

Hennes bästis är alla liljor som hamnat i rabatten, under sig har hon mörkbladig revsuga.

Och så till nackdelar: så här ser blommorna ut när de är på väg att ge upp. Det gäller alltså att vara framme med saxen om man vill ha ett konstant vitt och fräscht intryck.

Och så här ser hon ut med sina kompisar, lite från håll:

Så här ser min liljerabatt ut

I juli 2010 planterade jag fem kanadensiska trädliljor "Garden Pleasure". Hurra, vad bra jag är.

Garden Pleasure blir lika hög som jag (som en ganska kort människa). De trivs och verkar faktiskt bli fler.

En trädgårdskompis efterlyste bilder på rabatter, inte bara enskilda blommor. Smart! Klart man vill se hela rabatten.

Lättfotograferat? Näej. Jag försökte på dagen, men ljuset blir knäppt. Sedan tänkte jag: när njuter jag som mest av den här rabatten? På ljusa kvällar. Det vita i liljorna lyser upp.

Kastade mig upp på övervåningen för att få med hela rabatten på framsidan av vårt hus.

Eh, takrännan måste målas om, såg jag då. Tog en bild mot ytterdörren istället (till vänster efter soffan).

Fast jag ville ju visa vad jag har i rabatten också, i alla fall som syns nu. Vita rosen Little white pet, som blommar som en tok nu. Mörkbladig revsuga, ismalört, lavendel och förutom trädliljor har jag madonnalilja och lilium regale. Kanske dyker det upp något mer också, som jag glömt att jag stoppat ned.

Över det här svävar en galet hög trädgårdsruta, och så har vi vår glesa syrénhäck som fond.

Viktigast av allt. Man måste inte vara ute för att njuta av liljorna. Hela rabatten syns från två av köksfönstren.

Svarta stockrosor

Har ingen aning om vad jag gör rätt. Men ett gäng bonusstockrosor från ett lökköp på Nordiska trädgårdar bara kommer igen, och igen.

Den "svarta" färgen behåller de också. Riktigt ruskigt höga är de. Tur att de har en oklippt syrénhäck att luta sig mot.

Och nu lite reklam för Västmanland

Värmlänningar är inte blyga (jag). De är stolta över sitt län.

Västmanlänningar borde vara kaxigare. Får göra jobbet åt de infödda, som inflyttad.


Har tältat i underbara Bergslagen, vid Hällsjön. Gratis (tack allemansrätten).

Åkt och turistat i lagom takt. På Galleri Astley står min favoritskulptur alla kategorier.

"Den nöjde" av Olle Brandqvist. Varför älskar jag den skulpturen så mycket? Ingen aning. Från sidan är det en vanlig gubbe i granit. Framifrån är han där, närvarande. Näsan är sned, perspektiven åt helskotta, öronen sitter olika högt. Ögonen med för den delen.

Turistmål två: Sveriges äldsta lusthus. Ebba Brahes.

Byggt som en liten "bro" över en damm med ett hus på mitten. Vackert.

Och här har vi Magnus

Echinacea purpurea 'Magnus'. Den stackarn tycker jag har blivit lite tråkig nu när det finns så många andra färger på echinaceorna. Men visst är han fin!

Har upptäckt att det är nu man behöver lite blommor som bara tuffar på och bjuder på show. Jag börjar nämligen bli lite trädgårdstrött så här års. Trött på slitet.

Fast jag vet att det känns annorlunda efter en höst och en vinter. :-)