Vem där? Vän eller fiende?

De här typerna dyker upp i en rabatt. Är det den fasansfulla åkervindan?

Kommer den att strypa allt den kommer över? Eller är det något fint?

Och de här fullständigt ogenerade insekterna, är det bärfisar? Gör de någon skada på något? Det fullständigt kryllar av dem i min trädgård nu.

Skäggklocka - skir och fin hårig dam

Jag fick frö till Campanula Barbata, skäggklocka, från trädgårdsamatörernas fröförmedling.

Och oj, oj, det var inte så lätt att få sprutt på det hele, men här är dom nu.

Ljust, ljust lavendelblå - nästan vit. Och en nästan vit kusin. Man får lust att killa dom i näsan hela tiden, det ser så luddigt och fint ut.

Hm, är det här purpursporre?

Purpursporren - Linaria purpurea, en riktig läckerbit (tycker jag).
Och nu till det riktigt underliga, har jag gett efter för mina drifter och planterat en? Om inte, vad är det då, då?

Monsieur Jules Elie - du doftar så underbart ...

På Nordiska trädgårdar 2009 köpte jag en rosa fluffig pion av pionexperten från danmark.
Rosa, jag var skeptisk, men okej - numera har jag trillat dit på rosa. Och doften är helt enkelt oemotståndlig.

Jules är kallrosa och helt otroligt fylld, ser ut som en löst packad snöboll helt enkelt. Stadig och fin och bär upp sina blommors egen tyngd - men inte i år när det konstant har blåst och regnat. Då har jag fått hjälpa till med stöd.

Jules blommade första sommaren.

Lite grönt på det här så!

Ha, jag och yngsta dottern handlade på Ikeas rea igår. Plåtfåtölj plus pall till "min kulle". En läsplats som inte alls är färdig, men dock brukbar nu! :-)

Och till er som undrar var inlägget om att göra betongansikten är - det kommer, jag letar efter bilder bara.

Rufsiga vildrosen är först att blomma

Visst heter de stenrosor?

I vart fall är mina taggmonster en riktig fröjd så här års. Skira rosa rosor som svävar lätt (om man inte tittar för noga), och förför med doft.

Ibland kapar jag en riktigt grov gren och kör i flistuggen. Annars får de vara. Behändiga typer som själva bestämt att de trivs utomordentligt hos mig, och många barn tänker de skaffa också.

Vilken tuffing! Har jag planterat den?

Jag har sneglat på en spretig liten tuva, med klara misstankar om att det var ogräs.
Tuvan hade dock så rolig frisyr på varje liten stjälk att den fick vara tills jag såg vad det var.

I dag var det premiär! En knallrosa - ja, vadå? Det ser ju ut att vara en nejlika, men tydligen blommar inte alla knoppar på en gång. Jag har så få nejlikor och vet inte vad det här i så fall är.

Gillar! Och har inte ens ett blekt minne av att jag planterat den.

Väldoftande sandnejlika

Ack så liten, men vilken doft. Jag har bara en enda liten tuva av sandnejlika, Dianthus arenarius Little Maiden, den lyckas skicka iväg små doftstråk långt, långt från slänten där den står.

En riktig misse-sommar

Näej. Orkar inte bli arg på katten Märta som tittar mig djupt i ögonen och sätter sig att kissa i grönsakslandet. Världens största kattlåda. Så bra har vi det här i Berga.

Katten ser glad ut (hon är duktig som går på lådan) och jag säger: duktig misse!

Det blir nog inte så mycket sallad eller spenat i år.

Royal Wedding - nätt och jämt

Ah, älskar orientalvallmon Royal Wedding som blommar på riktigt i år.

Däremot älskar jag INTE den billiga växtskylten från Indiska som jag föll för. Jag köpte ett stämpelset från Claes Ohlson, som man kan prägla bokstäver med i metall.

Ett år senare - tack vare präglingen kunde jag nätt och jämt läsa vad vallmon heter. Skylten är helt värdelös, skitkvalitet. Fy. Bara rost kvar. Ingen gullig zink.

Jag tror jag är kär

Ingen trädgårdsrunda ikväll, det blev en annan runda. På hästen Garres rygg.

Trodde inte att hästar kunde vara blåögda. Garre kan.

Jag har 35 i skostorlek, Garre har värsta storstövlarna till och med för att vara häst.

Ljuvlig.

Krollilja som oljelampa

Jag är inte så jättemycket för trädgårdspynt. Men - jag är jättenöjd med oljelampan och hållaren i svensk design från Fullerö. Jag har köpt den på Odlarglädjen.

Den passar fint i en av våra två järnurnor som står på framsidan av huset, vid entrén.

I urnorna har jag stoppat ned lökar av olika slag i år, och så får gråtimjan bilda en matta. Jag hoppas rankor av gråtimjanen hänger ned lite snyggt på sidorna också.

Vad tycks?

Bubbelgumsrosa, härlig rosenkrage

Köpte den här renfanesläktingen på rea i fjol.

Nu har Tanacetum 'Robinson Rose', rosenkrage, blivit riktigt reslig. Tycker mycket om blommorna som är prästkrageliknande, men hela härligheten har lagt sig ner. Blomtuvan ser ut att ha en flint i mitten.

Ska jag våga göra The Chelsey Chop kanske? Näej, då dör hon nog.

Jag RUTTNAR

En liten stund igår kväll höll regnet uppe. Jag rusade ut, med grepen i högsta hugg. Beordrade mannen att tippa en en säck barkmylla och en säck kogödsel vid köksträdgården.

Ah, vad skönt det var att frenetiskt vända jorden i det som faktiskt lyckats bli en lite upphöjd bädd.

I år skiter jag i grönsakerna där, men tack vare bland annat potatisodling så är det hyfsat ogräsfritt.

Jag krattade manegen för mina trädgårdsrudbeckior (blir osäker, heter de det på svenska?) här ska bland annat favoriten echinacea purpurea Tomato Soup bo. Det kommer att bli härligt på sensommaren. Både med blommor och humlesurr.

Det blev lite löjligt militärisk ordning i landet, men det får jag mjuka upp med annat.

Tur att jag sprang ut igår, nu regnar det igen. Rejält. Ska hålla på hela dan. Igen. :-(

Projekt sunken garden på berg II

Gah. Jag sliter. Och släpar.

Jag SKA fixa en liten undangömd läshörna på bergsknallen dit kvällssolen når. Men oj så mycket jord det går åt. Än är jag inte klar.

Nu står i alla fall en silverbuske i ena änden av "hästskon" av jord. En rönnspirea i den andra änden och på mitten blev det trots allt tre avenbokar.

Älskar ätbart i trädgården

Kommer hem från jobbet efter en tuff vecka. Tar en sväng i köksträdgården som definitivt inte är någon succé i år.

Bönorna har skrumpnat eftersom det är så kallt. Melonen som jag gullat med svimmade av förskräckelse någon gång i juni.

Men gräslöken ståtar i kanten på trädgårdslandet. Frodigare än någonsin. De blommar som tokar och jag kan inte klippa annat än det jag äter.

Humlor i alla storlekar och färger kommer för att äta. Varsågod, det är serverat! Tänk att jag kan göra en snackbar för de trädgårdskompisarna i alla fall.

White barlow

Aklejorna fortsätter att förnöja, även om vissa sorter är på väg att blomma över. Jag har en enda aqulegia vulgaris, White barlow. Den ska bli 80 centimeter hög, det är den inte hos mig.

Och - näej. Jag gillar aklejor med långa sporrar. Även om white barlow är knubbig, fylld och gullig är det inte riktigt min grej. Fast den får stå kvar. Den kanske får söta barn med någon granne i rabatten.

Ivriga prästkragesolar

I fjol var prästkragarna överallt i min "äng", på framsidan av huset. Först ut är gullvivor en masse. Nu står prästkragarna och hoppar upp och ned i iver för att få blomma och fröa av sig.

I år håller prästkragarna sig till ett litet område av ängen. Undrar varför?

Fina är de i alla fall, så här på kvällen står de alla vända mot hållet där morgonsolen kommer. Som barn som inte har tid att sova i sommarnatten. Jag är inte trööööttttt (sekunden före katastrofen).

Ljuvliga tid.

Mörkbladig revsuga

Jag gillar inte blåblommande växter, men Ajuga reptans får slinka emellan som ett undantag. Mörkbladig revsuga har jag lite varstans. I ett hörn av köksträdgården där det annars tittar fram ogräs.

Revsugan klättrar glatt över allt ogräs. Dyker det fram något mellan bladrosetterna som inte ska vara där brukar det vara lätt att rensa bort.

Bäst av allt är färgen på bladen (nästan omöjlig att fotografera, i alla fall för mig). Rödgröna, med en anstrykning mot lilablått. Mumsfillibabba mot det mesta faktiskt. Revsugan är lätt att få mer av, den bildar massor av nya rosetter på utlöpare.

Nu börjar vallmopartyt i rabatten

Orientvallmo är bara för mycket av allt. Fläskigt för mycket. De är riktigt fina i bladen innan de blommar, så det är ett plus. Blomningen gör mig alldeles vimmelkantig av lycka. Det är väl sedan det roliga är slut. Bladen gulnar, och tar jättestor plats.

I år ska jag våga klippa bort det gula. Frökapslarna får vara kvar. De är fina tycker jag.

De här har jag frösått själv, Coral Reef heter sorten.

Sköna iris

Höga, svalt citronsorbetgula iris fanns på tomten när vi köpte huset. Tur det. De är så härliga där de sträcker på sig, gillar de vassa bladen också. De är helt okej när de står kvar efter blomningen, får fin gul färg på hösten.

Så fler iris vill jag ha, frågan är bara vilka sorter.

Sirlig och tät anagrambräcka

Stolt, stolt, stolt och mycket nöjd är jag när jag tittar på en matta av anagrambräcka. Egensådd anagrambräcka. I fjol var de bara små fisar, nu är de en struttig massa som inte släpper fram något ogräs mellan sig.

De står i en slänt. Det är inte så dumt, för då syns blommorna bra. Stänglar i läckert limegrönt, med pyttesmå rosa blommor på.

Som en solblekt plastanka från 60-talet

Det här är ett impulsköp som blommar för första gången. Jag gillar! Jättemycket!

Anthemis tinctoria "Sauce Hollandaise" - färgkulla, fast inte klargul utan i en ljust, ljust gul variant. Bladen är daggigt grågröna. Fin som ett minne av ett härligt sommarlov.

Hårt pressade tonårsföräldrar

I fjol satte vi upp fågelholkar lite här och där. Det är kul att titta på hyresgästerna.

Familjen Blåmes är rätt högljudda av sig. Herr och fru Blåmes fladdrar som på ackord med insekter i näbbarna till sina små. De är inte så små förresten, de måste vara tonåringar nu för de sitter i hålet till holken och vrålar efter käk.

En av tonåringarna.

Mor, eller far, på matuppdrag.

Nästan vit akleja

Akleja var det första jag lyckades fröså. Jag öste ut frön i rabatten framför ytterdörren och trodde att jag misslyckats när inget tittade upp samma sommar.

Det blev utdelning sommaren därpå istället.

Nu har jag flyttat runt på en del. En knubbig och fylld rosa Nora Barlow har blivit sällskapsdam åt en pion i en annan rabatt. Men den här nästan vita, namnlösa sorten får lysa vid entrén. Vit, med lite rosa i. Börjar allvarligt fundera på om jag är inne i en tantkris, jag har varken haft smak för det skira, romantiska eller rosa - förrän nu. :-)

Härligt galen rabarber i blom

Näej, jag vill inte klippa bort blomstänglarna på min rabarber. De får skjuta upp mot himlen som knäppa, fluffiga fyrverkerier.
Jag har inte märkt att det påverkar plantan att blomman får vara kvar heller. Rabarber är godast på försommaren, sedan får den bara vara fin.

Jag och mina lika hurtiga katter

Klockan 05.35 vaknade jag av mig själv. Kokade en kopp kaffe, slängde upp ytterdörrn och skuttade välklädd ut i trädgården, tätt följd av katterna Dagny och Märta (döpta efter mina favoritfarmostrar).

Regn och rusk har inte stoppat mig från att rensa ogräs, därför stod aklejan och de struttiga rosbuskarna i givakt i mörk mylla.

Allt jag skriver här är sant, förstås. Och får jag önska mig något så vill jag återfödas som katt om jag får ett nästa liv.

En jeansblå iris

Jag har "ärvt" en hel hög lila iris från någon som haft trädgården före mig. Jag flyttar runt på dom och tycker att de är fina.

För ett par år sedan köpte jag en rea-iris som jag tappat etiketten till. Har för mig att den hette jeans-blue eller något i den stilen. Den är ljuvlig i färgen, som urtvättade favoritsommarjeans.

Blir enormt irriterad när jag tappar bort etiketter. Speciellt på sådant som jag upptäcker att jag vill ha mer av. Grrr.

Lilla fröken Lewisia

Ska jag vara ärlig är jag lite förvånad - och tacksam, över att Lewisia longipetala Little plum har överlevt vintern.
Hon köptes på impuls på rea och fick inte alls bo i en torr, grusig och väldränerad slänt som hon tydligen vill. Hon har kämpat sig igenom vintern i en lerslänt.

Hon hade klarare färger i fjol, även om bilden inte riktigt gör henne rättvisa. Little plum är ingen storfavorit hos mig, men jag har inte kommit så långt att jag kan göra mig av med växter än. Får kanske gulla lite med henne.