Bara namnet - rosenhagtorn

Varje morgon promenerar jag förbi det här trädet. Det är ganska brutalt beskuret, men fångar ändå min blick. Det är något med stammarna. Och nu blommar det med massvis med små, bulliga vita blommor. Det blir en fin start på dagen.

Crataegus sp Rosenhagtorn, hybrid.

Dricka syrén?

Ja. Det är blommigt och lite syrligt och roligt gott. Fantastiskt vacker färg får saften också - om du väljer lila syrénklasar.

Det är andra året vi gör syrénsaft. Enkelt att göra. Exotiskt att bjuda på.

Ingredienser:
60 blomklasar
1,2 kilo socker
50 gram vinsyra
1 citron
1,5 liter vatten

Tvätta rent blommorna i kallt vatten (eller lägg dem i kallt vatten så flyter eventuella kryp till ytan). Lägg blommor, socker och vinsyra i en hink.
Häll över kokande vatten. Tillsätt rivet citronskal och saften av citronen(eller skiva tunt). Låt stå kallt i fem dygn.
Sila och häll upp på flaska.

I fjol gjorde jag saften med citronsyra och tyckte att citronsmaken tog ut syrénernas lite mer försiktiga blommiga karaktär.
Prova i överdådets tid!

Vitt löjtnantshjärta

Går och gottar mig åt allt som komma skall.
Och njuter av det som blommar som bäst just nu. Vitt löjtnantshjärta står i rabatten vid vår entré. De passar så bra så här på landet, och lyckas ändå se moderna och trendiga ut. (I alla fall ett tag till, sedan ser de skräpiga och lite trista ut i bladen om man inte är hjärtlös och klipper ned dem)

Jag satte min Dicentris spec Alba 2008. Den har fått flytta en gång sedan dess, till och med blivit delad. Och den stortrivs! Jag älskar den!

Dillpion - eller Herrgårdspion

Måste rota rätt på det utmärkta numret av Trädgårds Amatören där dillpionen utreds ut i minsta lilla flik.
Nu njuter jag av min ... paeonia tenuifolia - hybr.
På etiketten står det röd dillpion, men jag får för mig att bladen inte är findilliga nog.

Jag planterade den som en pytteliten krukodlad fjutt i juli 2008. Nu är den gott och väl 60 centimeter hög. Hutlösa 350 pix kostade den. Men jag hade en ny trädgård och såg inte sådana där löjliga siffror.


Måste visa en överraskning också, en tulpan som måste ha sorterats fel. Tur för mig för den är jättefin.

En skön, grön dag på Rosendal

Stockholm måste vara världens vackraste sommarstad. Djurgården hjälper till, och Rosendal är ju en pärla där.
Yngsta dottern förlustade sig på Gröna Lund med en kompis, jag kunde promenera vidare på ön och få en skön dag på Rosendal.

Ursäkta den kassa bilden, men jag upptäckte liguster. Vilka vackra häckar, och personalen kunde bekräfta att ligustern verkligen är bra att jobba med som häck. Snyggast ska tydligen vintergrön liguster vara. Hittade inte just den.

Läckert, tycker jag.


Det mesta var lite för litet för att njuta av, pionerna stod i knopp, men inte mer än det. Köksträdgården var i full gång att planteras. Men ett gammalt äppelträd stod där, som sinnebilden för lugn och ro och pudrade besökare som landade på bänken med blad från sina blommor.

Och på vägen ut kom nästan det göttigaste av allt.

Brokig tysklönn, Acer pseudoplatanus, Leopoldii.

Ahahahaha - på rea!

Fyrtio procent på det här, så gick det ju att köpa. Så fiiiiiin.

Mmmmm . . . myskmadra

Jo, jag vet att myskmadra kan vara invasiv. Men när jag köpte två pluttiga plantor för två eller tre år sedan så satte jag dom på ett ställe där de verkligen kan och får breda ut sig. Under den underbara almen.

Myskmadrans små stjärnor ger mig en känsla av skog och John Bauer. Kort sagt, jag gillar den. Fast jag har inte lyckats känna den där berömda doften när växten vissnar på hösten. Men, man kanske måste ta in en bukett.

Gratis är gott

Det är nästan omöjligt att gå in på kvällarna.
Trädgårdslivet är så ljuvligt.
En av de allra ljuvligaste sakerna just nu står faktiskt inte jag för. Det är mandelblom som växer i små tuvor över en bergig del på vår tomt.

Får lust att skråla Evert Taube-visor och ha mig. Men man får ju inte bryta försommarfriden för grannarna.
Tycker mandelblommen till och med mjukar upp sinnet när man tittar på maskrosorna som också trivs på samma ställe. Grrrr. Bättre att njuta av det som är bra.

Förtjust i orange nejlikerot

Ja!
Det här känns helt rätt i min rabatt vid entrén. Tror att jag stoppade orange nejlikerot i backen i fjol, i år blommar den för första gången. Gillar. Phu.

När jag var liten beskrevs den här färgen som brandgul. Det känns rätt.

Jag upptäcker också att den här bloggen börjar bli en slags förteckning över min trädgård. Så jag plåtar av växtetiketterna när de finns. Då kan både du och jag söka efter info. :-)

Geum Coccineum Boriisi, Kungsnejlikerot

Höjd: 30 centimeter.
Blomning: juni-juli (hm, nåja det är ju den 22 maj)
Trivs: i fullt soliga till halvskuggiga lägen. Lättodlad på de flesta jordar (ja, den står i full sol i styv men förbättrad lera).
Egenskaper: stabilt växtsätt. Lättskött och långlivad perenn.

Jag har blivit trädskådare

Jag går och drömmer om träd, tittar på olika sorter och planterar i tanken hemma. Och ser man på, det är ungefär som när man är gravid, då ser man barnvagnar överallt. Nu ser jag bara träd. :-)
Idag upptäckte jag till exempel att Västerås julgran inte alls är en gran. Kika mot toppen ska ni få se.

Julgranen är en magnifik pyramidek, som någon smart person på kommunen utsett till julgran. Och den är verkligen ståtlig och gör sitt jobb. Och lika bra att elen får sitta kvar över sommaren så är det bara att plugga i när december närmar sig.

Törs inte ens gissa hur hög den är. Stammen är enorm.

En riktigt trivsam dag i Sörmland

Lite mör och väldigt glad är jag. Vi åkte på trädgårdsturné i öppna trädgårdar i Sörmland, och prickade in Björnlunda, Orrhammar och Lindbro. Oj, oj. Mycket att inspireras av.

Vi började med att angöra Orrhammar. En trädgård med mycket lek och lust i. En bergsknalle hade blivit världens tillgång istället för något tråkigt. Och min "omöjliga" växt lunddocka stod och nickade åt mig. Fattar inte varför jag tar död på planta efter planta. Den är så söt, och ack så begärlig.

På berget stod vad jag tror är ett olvon, som fått sällskap av en kramig klematis. Det var fint!

Och på Lindbro såg jag fina blad överallt (jag förstod nog inte vidden av hur många samlarväxter som fanns där). Former som mötte varandra.

Och i Björnlunda står mamma valnöt. Jag fick en liten unge, som jag redan börjat gulla med. Åh, vad fina träd det fanns på Björnlunda. Stön, skenkamelian kunde jag knappt sluta klappa på, men här kommer bilder på kaukasisk valnöt.

Och så fantastiskt trevligt folk - överallt! Så generöst att visa sina trädgårdar. Jag gottar mig redan åt att plantera min bäbis, tänker på bra platser där den kan trivas.

Den dagliga kvällsnjutarronden

Jag och katterna har en gemensam liten rutin. Varje kväll går vi trädgårdsronden. Njuter av det som slagit ut och av ljus och doft.

Både plommonträd och äppelträd blommar. De nästan viftar med ögonfransarna tycker jag, till och med åt mig. Almen har blivit så fin, med tjocka fröhalsband.

Katten Dagny (döpt efter min favoritfarmoster) showar, det går knappt att fotografera utan att ha en katt i fokus.

Kort sagt, vi är bara i början av en härlig, lång njutarsommar. Aaaaahhhhh. Kan lika gärna slänga ut tv:n.

Det tar aldrig slut

Tog en ledig klämdag för att ägna mig åt trädgården. Usch. Det är roligt att planera, plantera, drömma, klippa, köra flistugg. Men det är inte roligt att rensa ogräs i kompakt lerjord en hel dag. Fy. Långa, saftiga, spänstiga rottrådar av kirskål. Små vassa spjut av knölklocka (är så trött så jag vet inte om jag döpt om den). Men, men. Jag har jordförbättrat, dragit och slitit. Och jag ger mig aldrig. Hör ni det. ALDRIG!

Dessutom kommer jag att bli superstark, med stålrygg. Och få världens snyggaste grävarrumpa.

Jag ska testa upp-och-ned

Jag har satt en stackars skranglig och förväxt körsbärstomat i en upp-och-nedkruka. Det är en tarm i plast som man pillar in växten i nedifrån. Lite skumplast med en skåra i för växtens stjälk håller jorden på plats.

Lite skeptisk är jag allt. Men det blir en fin utsikt från utesoffan på altanen att titta på mognande tomater (hoppas, hoppas). Och doften är inte dum den heller. Jag tycker det ser lite jobbigt ut för växten, återkommer med rapporter.

Heta famntag i hagen

Ursäkta den dåliga bilden, men var tvungen att stanna bilen på väg hem när jag såg det här kärleksparet i en hage. En en som omfamnas eldigt men graciöst av en vitblommande, eh, ja. Något. Vackert. Kisa in mot mitten av bilden.

Andras olycka är inte att förakta

Usch, ja, jag vet att jag är hemsk. Men jag log fånigt när jag gick förbi den här rabatten på väg hem från jobbet. Maskrosor är riktigt häftiga med sin taggiga bladform. Bara inte i min trädgård. Det här exemplaret var ovanligt välgödslat och välvuxet. Hoppas att ni inte är lika hemska som jag.

Älskare av vitt, huka er :-)

Blåsigt väder, regn och rusk. Då blir det lite gjort inne. Hallen är redan knalligt korallrosa. Nu ska arbetsrummet få kulören "Kärleksört". Jag är nöjd! Jättenöjd!

Vem har planterat laxrosa hyacinter?

Ibland förvånar man sig själv. Kan inte bestämma mig för om de laxrosa hyacinterna som står och ropar hej vid entrén är hiskeliga eller om de är kul.

Riktigt glad är jag i alla fall för regnet som faller nu, och för gullviveängen. Gullvivor - hurra!

Och så kommer det mer överraskningar ... Ska bli kul att se färgen, men misstänker att den är gul eller röd. Försöker hålla de färgerna på våren i gullviveängen.

Fast mina tulpaner får gärna vara vita eller som här svagt gulfärgade. Ah, de ser så goda ut!

Och de här kompisarna, dillpionen som antagligen inte är en äkta sådan utan någon form av hybrid, vilka kalufser.

Det är bra för trädgården

Så här ser det ut ovanför min arbetsplats just nu. Det är då man ska tänka: det är i alla fall bra för trädgården.

Tur att man inte är stressad katt

Trädgårdsstress i all ära, men jag tror att jag ligger i lä när det gäller adrenalinhalt om man jämför med katterna. De går ut, MJAOAR desperat för att komma in, kastar i sig mat. Går ut. Slänger upp altandörren som nu står öppen (orkar inte), de proppar i sig lite färdkost, spanar darrigt mot himlen och alla små goda fåglar. Kastar sig iväg. Gudskelov har de inte särskilt god jaktlycka . . .

Hinner knappt ta en bild, förresten. Katterna ser mest ut så här:

Njuter efter jobbet

Sol som värmer lite försiktigt, även på kvällskvisten. Då måste jag ut i trädgården.

Och inte blir det sämre av att se någon annan arbeta ;-) Grannen Alf är i farten (eller om det är sonen, svårt att se) med vårbruket. Vilken ynnest att få bo så här, nära ett levande jordbruk.