Tur att man inte är stressad katt

Trädgårdsstress i all ära, men jag tror att jag ligger i lä när det gäller adrenalinhalt om man jämför med katterna. De går ut, MJAOAR desperat för att komma in, kastar i sig mat. Går ut. Slänger upp altandörren som nu står öppen (orkar inte), de proppar i sig lite färdkost, spanar darrigt mot himlen och alla små goda fåglar. Kastar sig iväg. Gudskelov har de inte särskilt god jaktlycka . . .

Hinner knappt ta en bild, förresten. Katterna ser mest ut så här: