Värsta fågelmataren

120 centimeter fågelmatare. Mohahahahaha, då blir man väl värst av alla fågelmatande grannar?

Blir lite sugen, faktiskt. Vivara säljer, ganska dyrt tycker jag nog men med garanti. Hm.

Troligtvis är jag för snål. Men tanken är kul. :-)

Värt besväret att måla med äggoljetempera

Den minnesgoda minns hur pillerilliga mina fingrar kan vara. Taket som blev av med sin spännväv är ett exempel (många pappspikar att bli av med i taket, du ser dom i rad nära väggen).

De små klåfingriga händerna kunde inte låta bli att ta bort ett lager gipsskiva och ett lager tretex. Jag trodde att en innervägg i ett timrat hus måste vara - timrat.

Nej, det måste det inte. Det kan också vara rejäla plank. Hm.

Vad göra?

Jo, jag köpte en påse färgpigment på en byggnadsvårdsbutik i Västerås. Japp, tillsätt ägg, linolja och lite vatten.

Färgen jag valde heter Magnetit.

Jag har aldrig målat med äggoljetempera, men jag har en fördel. Min mamma är allmogemålare och när jag väl först blandat pigmentet med vatten och låtit det dra ett dygn. Vägt upp sex ägg på hushållsvågen och tillsatt EXAKT lika mycket okokt linolja, mixat båda på varsitt håll med stavmixer och sedan kört ihop smeterna - då hörde jag mammas röst.

Aldrig gå tillbaks och måla där du redan varit, flödigt med färg på penseln.

Alltså - tveka inte att smaska på rejält med färg på underlaget, och tveka inte att dra ut färgen ordentligt med penseln men gör det direkt. Färgen torkar på ytan ganska snabbt och det kan locka att gå tillbaks och dutta med penseln. Gör inte det, då blir det flammigt.

Min vägg blev perfekt, och det var ändå första gången jag målade med färgen. Perfekt matt och ljuvligt vackert varmgrå, med en svag, svag rosa ton i.

Kakelugnen syns helt plötsligt på ett helt annat sätt när den inte är helt omgiven av 90-talsgult.

På Ikea av alla ställen hittade jag två 1700-talsinspirerade spegellampetter. De är suveräna, så vackert och effektivt att ljuset får en spegel att sola sig i. De heter Gemenskap och verkar inte finnas hos Ikea längre. Köpte dem säkert för ett år sedan, visste att jag ville ha dem och nu, ah. Perfekt.

Kul kulturarv!

Just nu lockar Impecta med köp tre betala för två. Jag skulle välja det här:

Grönkål | Grönsaksväxter | Brassica napus 'Red Russian' |

Guldzinnia | Ettåriga blomsterväxter | Zinnia haageana 'Chippendale' |

Maximilians Solros | Perenner | Helianthus maximilianii |

Kaffe och knorra till grenadjär Bergkvist

Här fortsätter vandringen längs Björksta bygata. Vad en grenadjär är kan du läsa om här.

I ett litet torp bodde grenadjär Alg. Bergkvist (står Alg för Algot?).

Eva minns att Bergkvist jobbade dagsverken för att få in mer pengar.

När det var dags för repmånad eller för övningar så skulle han skjutsas med häst och vagn in till tågstationen (i Enköping?). Hans fina uniform låg i tryggt förvar i det som nu är bygdegård (stämmer det?).

Och innan hästskjutsen tog fart så skulle soldaten förstås ha både kaffe och knorra - för att öka modet!

Har du något mer roligt att berätta - gör det! Skriv en kommentar här, man får vara anonym, så lägger jag in det i texten. Årtal vore ju också kul att ha. :-)

Här bodde Frida som blev 109 år

Det här blir bara en liten början till en berättelse om det här huset. Stugan, eller det som är kvar av den, har ett vackert läge precis vid den lilla vägen.

En väg som faktiskt är betydligt bredare och i bättre skick än när Kjell pinnade på småpojksben här. Hur i hela friden kan jag veta det?

Jo, längs den här vägen gick nästan alla som bor i vår by när det var dags för byfest i somras. Då var jag en av värdarna. Då får man ju hitta på vad man vill för hyss, och då bestämde vi oss för en torpvandring för att få reda på mer om bygden vi bor i.

- Det här var bara en grön gräsväg då, två hjulspår och inget mer. Det här är rena E18 jämfört med då. Trots det genomfördes faktiskt novemberkåsan på den här vägen, sexdagarstävlingen, berättar Kjell.

Även om man är nyinflyttad är det kul att veta mer, och husresterna kittlar verkligen fantasin. Och som vanligt överträffar verkligheten fantasin. För i det lilla huset som jag visat bilder av förr på bloggen bodde ett par som många kom ihåg.

Om jag uppfattade namnen rätt är det Gottfrid och Frida Karlsson. Frida föddes 1886 och levde fram till 1995, hon blev 109 år.

Frida föddes i Kungsåra och gifte sig med Gottfrid Karlsson. Som en av 13 syskon började hon jobba när hon var åtta år.

När hon gift sig flyttade paret till Målhammar. Men, blev livet lättare? Nja. Mjölkningen började fyra på morgnarna. Efter att ha sparat och knogat kunde herr och fru Karlsson köpa det lilla huset och ladugården som hörde till. Här bodde de en lång tid tillsammans.

När paret flyttat till sitt nya hus började Gotthard jobba som förstekusk hos Evas farfar.

När mannen blev sjuk och dog flyttade Frida till det mindre Juppebo, ett stenkast bort längs vägen. Där bodde hon i många år.

I början av 60-talet flyttade hon till ett hus som låg närmare landsvägen, och 1965 flyttade hon till Ändersta, Kungsåra. När hon blev äldre flyttade hon till äldreboendet Södergården.

När hon dog var hon västmanlands äldsta.

Bland dem som gick på vår byvandring var det många som mindes speciellt Frida.

- Hon var skicklig på att göra smör. Det stod folk på kö för att köpa hennes smör. Hon var också duktig i trädgården och hade mycket blommor.


Nu brassar jag på med bilder från vår torpvandring, en härlig dag i augusti med högsommarvärme och gott humör!

 Här syns Gottfrids och Frida Karlssons lada.

 Och här resterna av huset. Äppelträden står troget kvar och vaktar.

Här tittar gänget på kartan som ritats av en äldre man med gott minne. Det är den som syns överst i inlägget. 

 Juppebo syns här. Det ligger snett mittemot Gottfrids och Fridas lilla hus.

Juppebo.

Är det någon som inte vill vara med på bild på den här bloggen är det bara att vifta med ett öra så tar jag bort den bilden. Mejl, besök, brev, en kommentar här på bloggen - alla sätt att säga till går bra. Och detsamma gäller förstås om du har mer att berätta! :-)

Kurlinas jordkula - huset brann upp

Hej! Det här blir ett lite udda inlägg på bladet. Men som jag har längtat!

Jag hoppas att vi kan skriva det här ihop. Det här är frukten av sommarens byfest i Björksta Berga, där vi gick tillsammans längs Björksta byväg och tittade på ställena där man fortfarande ser husrester, grundstenar och minnen från dom som bott här före oss.

Det går bra att kommentera i kommentarsfältet utan att vara medlem i blogger, det är bara att skriva det man vill och välja anonym (om man nu vill vara det).

Jag skriver det jag snappat upp, ni fyller i. Ni fattar? När det dyker upp nya fakta så ändrar jag texten i bloggen.

En av mina ridvägar går förbi Kurlinas jordkula, jag har fått den utpekad för mig som ett knappt skönjbart stenröse. För ett par dagar sedan knallade jag dit med kameran.

Den lilla historia jag snappat upp är den här: Kurlina (Karolina?) hade en liten stuga där ni ser den rosa plutten på kartan (som en äldre herre gjort och som Eva Frännberg Åberg tagit vara på).

Det bar sig inte bättre än att stugan fattade eld och brann ned till grunden. Gumman i stugan var fattig och kunde absolut inte kosta på ett nybygge.

Hon flyttade in i sin jordkällare. Vad annat skulle hon göra?

Vilket år det här hände, vem Kurlina var och hur länge hon levde. Det vet jag inte.

Följ med på min promenad:

Det är det här jag fått utpekat som Kulinas jordkula. Ni ser stenarna nedanför granen?

Det jag tycker är lite konstigt är att det växer syrener vid stenarna. Planterade man verkligen syrener på en jordkällare? Förstör inte rötterna källaren?

Visst är det en vacker plats? 

Men, så gjorde jag så att jag vände ryggen mot det som utpekats som Kurlinas jordkällare. Här står en riktig gammelmormor till äppelmadame.

Vid stenen växte det här. Fåglarna har gett mig en likadan i present i trädgården. Någon som vet vad det är?

Överallt tecken på att det här varit en bebodd plats. Prydliga rader av stenar som naturen försökt gömma.

Vad är det den där gamla trädstammen pekar mot?

Jahapp. Mer stenar.

Tänk att äppelträd liksom aldrig ger sig, aldrig ger upp. De kan vräkas omkull av ålder, men de fortsätter att sätta blom och knopp. Skjuter iväg skott för framtiden.

Det var det här som äppelträdet knotigt pekade på. Något som mer ser ut som en jordkällare i klassisk mening i mina ögon. Helt enkelt ett fyrkantigt rum av sammanfogade stenblock. Det syns att det varit väsentligt högre, svårt att visa på bild men högen är mäktig!

Den yngre generationen. Ur gammal skrovlig bark kommer det här. 

Här är "rummet" i jordkällaren. Men är det Kurlinas? Det fanns ju fler hus i närheten, alla hade säkert jordkällare.

Vid de spretiga grenarna på backen ligger jordkällaren jag hittade, den som ligger mer upp mot skogen.

Någon med humor och sinne för det estetiska har planterat träd här en gång. Det är en mycket vacker, och fortfarande öppen plats. En ljus glänta i skogen.

Inte kunde jag låta bli att skaka ned ett av Kurlinas (eller någon annans äpplen).

Ljust vackert skal och fantastiskt vitt och sött fruktkött. Ett sagolikt gott äpple!

Här ser du syréndungen igen, det som först pekats ut för mig som Kurlinas jordkula.

Och 180 grader runt, vyn mot äppelträden och skogen.

Tack Kurlina. Det här kanske blir ett nytt äppelträd?

En plats med egen skönhet som skulle göra stjärnfloristen Tage Andersen lita avis tror jag.

Här det som pekats ut som Kurlinas jordkula igen, men sett nedifrån åkern. Syrenerna ovanför.

Och en glutt ned mot åkern. Här var det fint att bo.

Här går "vägen" hem igen, mot Björksta bygata.

Det känns inte alls ödsligt på vägen hem heller. Här syns resterna av flera hus. Kurlina hade sällskap i skogen.

Skriv gärna en kommentar, jag blir så glad!

Visst vore det härligt att få veta mer om Kurlina och resten av husen längs kartan. Det här blir en lite baklängesstart, snart kommer det bilder från byfesten i somras och sedan det jag snappat upp om varje hus.

De här inläggen samlar jag i bloggen under etiketten Björksta Berga (syns under mina ögon i topp). Klicka på Björksta Berga så ser du alla avsnitt efter varandra när det väl blir några till.

Varför på bloggen kanske du undrar? För att det går att ändra tillsammans, och lägga till efterhand svarar jag. Så kan texten till slut kanske bli något annat.