Kurlinas jordkula - huset brann upp

Hej! Det här blir ett lite udda inlägg på bladet. Men som jag har längtat!

Jag hoppas att vi kan skriva det här ihop. Det här är frukten av sommarens byfest i Björksta Berga, där vi gick tillsammans längs Björksta byväg och tittade på ställena där man fortfarande ser husrester, grundstenar och minnen från dom som bott här före oss.

Det går bra att kommentera i kommentarsfältet utan att vara medlem i blogger, det är bara att skriva det man vill och välja anonym (om man nu vill vara det).

Jag skriver det jag snappat upp, ni fyller i. Ni fattar? När det dyker upp nya fakta så ändrar jag texten i bloggen.

En av mina ridvägar går förbi Kurlinas jordkula, jag har fått den utpekad för mig som ett knappt skönjbart stenröse. För ett par dagar sedan knallade jag dit med kameran.

Den lilla historia jag snappat upp är den här: Kurlina (Karolina?) hade en liten stuga där ni ser den rosa plutten på kartan (som en äldre herre gjort och som Eva Frännberg Åberg tagit vara på).

Det bar sig inte bättre än att stugan fattade eld och brann ned till grunden. Gumman i stugan var fattig och kunde absolut inte kosta på ett nybygge.

Hon flyttade in i sin jordkällare. Vad annat skulle hon göra?

Vilket år det här hände, vem Kurlina var och hur länge hon levde. Det vet jag inte.

Följ med på min promenad:

Det är det här jag fått utpekat som Kulinas jordkula. Ni ser stenarna nedanför granen?

Det jag tycker är lite konstigt är att det växer syrener vid stenarna. Planterade man verkligen syrener på en jordkällare? Förstör inte rötterna källaren?

Visst är det en vacker plats? 

Men, så gjorde jag så att jag vände ryggen mot det som utpekats som Kurlinas jordkällare. Här står en riktig gammelmormor till äppelmadame.

Vid stenen växte det här. Fåglarna har gett mig en likadan i present i trädgården. Någon som vet vad det är?

Överallt tecken på att det här varit en bebodd plats. Prydliga rader av stenar som naturen försökt gömma.

Vad är det den där gamla trädstammen pekar mot?

Jahapp. Mer stenar.

Tänk att äppelträd liksom aldrig ger sig, aldrig ger upp. De kan vräkas omkull av ålder, men de fortsätter att sätta blom och knopp. Skjuter iväg skott för framtiden.

Det var det här som äppelträdet knotigt pekade på. Något som mer ser ut som en jordkällare i klassisk mening i mina ögon. Helt enkelt ett fyrkantigt rum av sammanfogade stenblock. Det syns att det varit väsentligt högre, svårt att visa på bild men högen är mäktig!

Den yngre generationen. Ur gammal skrovlig bark kommer det här. 

Här är "rummet" i jordkällaren. Men är det Kurlinas? Det fanns ju fler hus i närheten, alla hade säkert jordkällare.

Vid de spretiga grenarna på backen ligger jordkällaren jag hittade, den som ligger mer upp mot skogen.

Någon med humor och sinne för det estetiska har planterat träd här en gång. Det är en mycket vacker, och fortfarande öppen plats. En ljus glänta i skogen.

Inte kunde jag låta bli att skaka ned ett av Kurlinas (eller någon annans äpplen).

Ljust vackert skal och fantastiskt vitt och sött fruktkött. Ett sagolikt gott äpple!

Här ser du syréndungen igen, det som först pekats ut för mig som Kurlinas jordkula.

Och 180 grader runt, vyn mot äppelträden och skogen.

Tack Kurlina. Det här kanske blir ett nytt äppelträd?

En plats med egen skönhet som skulle göra stjärnfloristen Tage Andersen lita avis tror jag.

Här det som pekats ut som Kurlinas jordkula igen, men sett nedifrån åkern. Syrenerna ovanför.

Och en glutt ned mot åkern. Här var det fint att bo.

Här går "vägen" hem igen, mot Björksta bygata.

Det känns inte alls ödsligt på vägen hem heller. Här syns resterna av flera hus. Kurlina hade sällskap i skogen.

Skriv gärna en kommentar, jag blir så glad!

Visst vore det härligt att få veta mer om Kurlina och resten av husen längs kartan. Det här blir en lite baklängesstart, snart kommer det bilder från byfesten i somras och sedan det jag snappat upp om varje hus.

De här inläggen samlar jag i bloggen under etiketten Björksta Berga (syns under mina ögon i topp). Klicka på Björksta Berga så ser du alla avsnitt efter varandra när det väl blir några till.

Varför på bloggen kanske du undrar? För att det går att ändra tillsammans, och lägga till efterhand svarar jag. Så kan texten till slut kanske bli något annat.