Tunnan stod och hoppade kan jag lova.
Vi har ett gammalt hus och en gammal trädgård. Av den gamla trädgården finns nästan inget kvar, förutom syréner som fått växa till gigantiska träd. Har ni någon aning om hur hårt syrénträ är? Tungt som bly och tätt som ett gammalt päronträd. Hårdare än ek, jag lovar.
Varje stam som vi fällt måste strippas från grenar för att senare kunna huggas upp till ved. Grenarna är mitt jobb.
Nu undrar du varför i hela friden jag valt den här rubriken till mitt inlägg. Lugn, lugn. Det kommer.
Som avstjälpningsplats har jag valt en stenhäll under vår gamla alm. Nu kommer det.
Almen har värdigt meddelat att den är på väg att dö. Den är inte nöjd. Den borde leva i 300 härliga år till, minst, tycker den.
Jag håller med. Försöker förklara att det inte är mitt fel att saven inte når upp till de högsta grenarna. Att löven vägrar stanna kvar. Nu har ett andra stadium inträtt, barken. Barken glider av grenarna som är döda.
Vi borde ha hjälpt almen att göra sig av med de största grenarna som är drabbade. Det har inte blivit av. Så under tiden som jag drog fram syrenstammarna från sin plats under almen tittade jag oroligt upp mot den gamla madamens lyfta armar. Tänkte hon dänga till mig i huvudet bara för att? Ge mig en nackstrykare så det heter duga?
Jag pratade ursäktande och jobbade på så fort jag kunde. Tänkte på det gamla engelska ordstävet Elm hateth man and waiteth.
Almar fäller ju själva grenar efterhand. Det kändes som någon var grinig på mig, och väntade . . .
Älskade alm. Du är vår trädgårds prydnad, i vilket skick du än är. Jo, vi ska hjälpa dig med några grenar, men de ska kapas med generösa stubbar. På stubbarna ska jag låta vackra klematis klättra så att du kan låtsas att det är dina löv.
Det ordnar sig. Jag lovar.
Åh, så vackert... o sorgligt. Det är något speciellt med träd. Fasar för att ett gammalt päronträd kanske måste... Näe, vågar/vill inte tänka tanken. Hoppas liv och klematis därtill blir vackert!
SvaraRaderakram
Katarina
Det blir det nog, hoppas jag. Och jag har liksom vant mig vid att almen är sjuk nu så jag är inte så ledsen som jag var först. Madamen är seg så hon klänger sig nog kvar många år än, än om i lite förkortad variant.
RaderaJa det är sorgligt på ålderns höst ibland...man får göra det bästa för att pigga upp gamlingarna :-) Förstår din känsla, jag har en älskad ask som jag är livrädd att den ska få askskottssjukan och tyna bort för mig. Varenda liten gren som torkar in är jag där och kollar. Asken gör hela trädgården, det är den som ger karaktär.
SvaraRaderaHa det gott
Lisa/Lisas trädgård
Stora träd är så maffiga! Usch ja, men jag tänker att en död eller halvdöd alm faktiskt också kan vara vacker.
RaderaJa, sånn er det dessverre i hagen. Noen kommer og noen går...
SvaraRaderaHåper det blir fint når andre vekster får klatre opp der. Det er jo et veldig fint tre å klatre i!
Tack. Ja, den kommer att bli finfin att klättra i. Det blir nog bra vad det lider.
RaderaVilken fin kärleksförklaring till kära almen. Ett gammalt träd är som ett väsen. Det finns där, det lever, det påverkar oss och omgivningen. Det är också en egen värld och många lever av trädet.
SvaraRaderaTror din alm kommer att gilla en klematiskompis.
Anette
Å, hoppas verkligen det. Den ska nog få flera, bara för att. :-)
RaderaHoppande tunna....fniss!! Jag kör vårt i hackmaskinen men de grova torkar vi och lämnar till en slöjdare, om vi inte bygger t.ex. staket av dem. Syrén tappar barken snabbt men tar låååång tid på sig att återgå till kompoststadiet. Gamlingar är vackra, oavsett art :)
SvaraRaderaHe, he. Jodå, jag brukar också låta hackmaskinen jobba. Men att elda är oändligt mycket mer arbetsbesparande, det går så snabbt och lätt! Och jo, jag har faktiskt sparat de grova stammarna och byggt staket av dom. Det är fint!
Radera