Uppsala botaniska - alltid värd ett besök

Det blev en sväng till Uppsala och botan i år också. Sommarens utställning om Ikebana, Japansk trädgårdskonst drog och lockade. Och så finns det alltid, alltid, alltid inspiration att hämta.

Utställningen som skulle få plats i Orangeriet var sådär. Kollade in andra grejer istället - golvet. 

Alla dessa träd i krukor. Fantastiskt. Bara i området runt orangeriet går det att spankulera sig trött. Och i parken finns hur många träd som helst att spana in, massor av olika sorters syrener planterade intill varandra ... Japp, jag har aldrig tråkigt här.

Planteringarna i den berömda barockträdgården är inte märkvärdiga alls, men trevliga. Inga konstigheter eller rariteter. Men - smaskens för bevingade vänner.

 Och: överallt de roliga växtstöden som jag redan bloggat om här.

Tagetes, tagetes, tagetes. 

Det är så jädra charmigt att kuberna i idegran (?) är så sneda och marängartat kollapsade. 

Det här skulle jag verkligen vilja ha i min trädgård. En filosofisk runda under trädkronor. Skuggigt och vackert. Är det lindar månne? Måste bara flytta till ett slott först, eller köpa upp grannens åker för att få större trädgård.

Kul. Stensatt dike. 

Granatäpple i enorm kruka. Så vackra orangeröda blommor.  

Spankulera, spankulera, spankulera. Det är inte stort, men det är bra.

Nu är vi i köksträdgården.

Så kul att bara kunna jämföra olika sorters solrosor. Prydligt märkta och ställda på rad. 

Här någonstans blir man trött i benen och sätter sig i det trevliga kaféet.

Och så sätter benen fart igen efter lite energipåfyllnad och kaffe.

Mer detaljer av de finurliga växtstöden som dansar. Ser du vad det är för växt som klättrar?

Och jodå, måste ha listan blev också påfylld. Det här verkade tåligt och lockade dessutom mängder med humlor. Och jag tål att saker ser lite skräpiga och yviga ut i slutet av säsongen.

Sideritis hyssopifolia står det på skylten. Vad är det på svenska? Vet du mer så berätta gärna, den kanske är omöjlig att få tag på?

Bergormrot har jag haft på listan förut, men glömt bort . . .  

Kvastrisp vill jag verkligen ha på mitt berg, i skrevorna där. Verkar robust och värmetåligt. Eller?
Vackert i vart fall.