En liten färgkombobonus

Kolla, det blev ju riktigt bra - utan att jag var inblandad i någon större grad. Pionen har jag ju planterat förstås, och gråtimjanen som täcker stenen. Men inte kan jag komma ihåg att jag sprätt ut digitalisfrö? Eller har jag det?

Framförallt inte i exakt samma rosa färg som pionen Monsieur Jules Elie. Och på något mysko sätt funkar ju orange/varmröda/gula vallmon och irisen med hubbabubbarosa.

Nöjd. Och förvånad.

Man ska hinna med också

Stackars Mme Plantier. Hon trotsade bladvecklarlarven med min hjälp, och nu sväller knopp efter knopp upp i vita väldoftande rosor.

Men hon syns ju knappt för allt annat skrot runt om. Lejongapen ska ju finnas där förstås, men allt högt gräs och prästkragarna som "lånar" lite av rabatten. Och klematisen som bara dog knall och fall och det öde tornet.

Uj, uj. Blir nästan lite matt i pälsen av att se alla sådana ställen i trädgården. Det är svårt att hinna/orka när man jobbar. Sänder en tacksamhetens tanke till alla som har öppna trädgårdar i dag i Tusen trädgårdars arrangemang.

Får nog stanna hemma istället och plocka fram spaden.

Måste ha fler Iris

Vad sägs om Bruno?

Trots att han kan betecknas som åt det blå hållet så är han riktigt fin. Jag är av den sällsynta sorten som faktiskt inte gillar blå blommor. Men här är det mycket rött i och blir mer åt lila. Så helt okej.

Här: en sensation! I alla fall i min trädgård. En iris från Spanien. Beställd som "helst inte irisar som är blå".

Suckar nöjt. Och när katterna och jag gick trädgårdsrundan ikväll visade katten Dagny att det fanns fler irisar som slagit ut. Hon har nämligen en genväg som går rakt genom rabatten (grrr). Och när jag glodde ilsket efter henne fick jag syn på det här:

Också en iris från Spanien. Visst är det lite blått (nja, lila) - men åhhhh, vilka fladdriga kjolar och vilken mild gul färg. Helt underbar!

Kika in på En irismark i Spanien - om du törs. Det kan gå lika illa för dig som för mig. :-)

Potatisrysare

Vi blev lite långa i ansiktet i dag när vi skulle skörda midsommarpotatisen Amandine. Vi fick koka potatis i vitabönorstorlek. Vissa av dem i alla fall.

Hett tips till hinkodlare - vattna. Det har vi glömt av och då blir det nog liksom ingen större sprutt på det hele.

Men gudomligt goda var de små knölarna!

Moder natur skämtar med mig

Stenbräckornas sirliga ljust rosa pluttsöta blommor vänslas glatt med förgätmigejen i raraste himmelsblått.

Jag som är allergisk mot småttigheter och romantik. Eller?

Det blev ju faktiskt riktigt gulligt, även om jag inte var inblandad på minsta sätt i kombon.

Ääääääntligen - vita krolliljan blommar!

Nu har vi bott 6 år i huset. Tror att jag köpt småplantor OCH sått frön i omgångar av vit krollilja (Lilium Martagon var. Album).

Har inte en blek susning om vilken av alla försök som nu belönar mig, svällande fina vitgröna knoppar har börjat öppnas upp till uppnosiga klockor.

TJOHOOOOOOO!

Vad grejen är? Ingen aning. Jag är galen i liljor och just krollilja har jag åtrått som en tok. Nu bor hon i min trädgård.

Puderrosa vallmo - vad har hänt i rabatten?

Eller förresten, jag vill inte veta vad Royal wedding och någon mer har pysslat med. Det har inte jag med att göra. Nu njuter jag bara av resultatet.

Vad är det här?

Blev jätteglad när jag kom till jobbet i dag. En jobbarkompis som ska flytta från sin trädgård har grävt upp en blomma som hängt med i hennes familj länge, länge.

Den har fått följa med i olika flyttlass, med hennes mamma och ursprungligen planterades den i en trädgård i Småland.

Nu ska den bo hos mig och förhoppningsvis trivas.

Men vad är det?

Jag spontangissar på någon typ av bräcka. Har jag fel?

Så söt och sirlig, två decimeter hög med stängel ungefär. Färgen på blommorna blev kanske lite knallig här, men den är rejält rosa!

Kvällarna! Kvällarna!

Det här är trädgårdsrondernas tid. Njutningarnas njutning. Ikväll fick jag med mig inte bara katterna utan också mannen.

Trivsamt. Och vilsamt.

Och jag blir knäpp, det blir för mycket att ta in. Vallmo säger jag bara. Kraschdunk. Vill inte att det ska ta slut.

Söderköping - rekommenderas!

Jag och mannen tog en minisemester i Söderköping. En natt på Söderköpings brunn, och en dag att strosa runt i lilla Söderköping.

Härma oss. Det är värt en övernattning. En kort promenad längs Göta kanal från hotellet och vi befann oss i någon slags filmkuliss. Det var så gulligt att det kändes som det bara ställs dit för en inspelning.

Kolla själv:

Visst är det här lite snyggt, att låta gruset gå över i kattskallar vid grindhålet.

Vid grinden till den här villan (alla hus heter något på Villa i Söderköping) stod en helt fantastisk hängbjörk, klippt till en perfekt parasollform. Så vackert och så speciellt! 

Och precis när vi blev trötta i fötterna hittade vi Örtagården, en liten söt botanisk trädgård med just örter i.

Det här tyckte jag var lite kul, att ställa krukor under ett träd, och fixa ett litet enkelt vattenspel.

Ibland kan jag faktiskt längta efter det här: att få se hela växten utan en massa kompisar som ska bilda täcke på marken och sväva ovanför och fylla ut och komplettera och hej och hå. Bara så här, rakt upp och ned.

Den här blev jag förtjust i. Någon som vet vad det är?

Och det här var lite stillsamt fint och somrigt, prästkragar och ljust gul röllika.

Pigga i fossingarna traskade vi ut på gatan, och vad fick vi då se där. Tadaaa. Sommaren har definitivt hunnit längre i Söderköping, jämfört med Enköping.