Stackars Mme Plantier. Hon trotsade bladvecklarlarven med min hjälp, och nu sväller knopp efter knopp upp i vita väldoftande rosor.
Men hon syns ju knappt för allt annat skrot runt om. Lejongapen ska ju finnas där förstås, men allt högt gräs och prästkragarna som "lånar" lite av rabatten. Och klematisen som bara dog knall och fall och det öde tornet.
Uj, uj. Blir nästan lite matt i pälsen av att se alla sådana ställen i trädgården. Det är svårt att hinna/orka när man jobbar. Sänder en tacksamhetens tanke till alla som har öppna trädgårdar i dag i Tusen trädgårdars arrangemang.
Får nog stanna hemma istället och plocka fram spaden.
Allt blir inte som man vill, men ibland kan såna där bortglömda platser överraska med en alldeles magisk kombo. Vänta och se... ;)
SvaraRaderaSå sant! Upptäckte ett trösterikt sådant i går kväll, med helt fantastiska färgkombos som jag aldrig skulle ha bestämt mig för själv. :-)
RaderaHar i helgen hjälpt dottern med hennes trädgård, vi rensade bort ett helt lass med prästkragar, de är fina, men de tar gärna över. Det är svårt att hinna med allt, jobb, häst, trädgård. Ha det så gott /Marika
SvaraRaderaJepp, så är det. Får ta på mig skygglappar eller ännu hellre en mopedstrut för bättre fokus på det som ser snyggt ut istället. :-)
RaderaMen det låter i alla fall vackert det du har där i rabatten. Även om du ser vad som måste ordnas till. Tycker att jag alltid har problemområden som kräver insats, men jag har en förmåga att skjuta undan dem tills en dag då jag bara helt plötsligt sätter igång och ordnar upp i eländet.
SvaraRaderaHej hopp!
Ja, jag är nöjd med det som finns där! Och jag känner hur hela lilla jag laddar för en trädgårdssommar. Det ordnar sig nog, som du säger. :-))))))
Radera