Hängde ut tvätten - tacka mig!

Yes! Regntunnan är full, allt är blött. Blöt är också tvätten som jag hängde på torkvindan för att uppmuntra de mörka moln som tornade upp sig igår. Och si - det blev regn!

Rik, rik, rik - på iris!

Kolla! Det här är för 300 spänn iris. Struttiga, spänstiga och snart nedpetade i backen hos mig.

Köpta av Jan som driver bloggen En irismark i Spanien. Coolt eller hur! De här kompisarna stod till ganska nyss i spansk jord, nu bor de i Berga. Och alla är prydligt märkta, både med märkpenna på bladen och med en egen liten etikett. :-))))))))))))

Nope, skvätten räckte inte

Igår kväll började det regna. Underbart. Luften blev svalare och klar.

Det plipploppade fortfarande när vi gick och lade oss. Men, men. Det lät mer än det kom tydligen.

En skvätt i botten på vår regntunna som är ett bykkar av koppar. Och icke en pöl på vår grusväg för katter och kottar att dricka ur.

Lite uppiggad av svalare väder (bara några och 20 ute på förmiddagen) satte jag igång med att spetta upp ett hål för Magnolian Genie som jag köpte på rea på Blomsterlandet.

Jorden, läs leran, är som betong. Fukten hade inte trängt ned något. Stackars växter. Hoppas det kommer lite mer regn idag, läser väderrapporterna baklänges om ni förstår vad jag menar. Surar när yr.no drar tillbaks löften om regn . . .

Tant Petunia tröstar

Det blev inte mycket av trädgården i år. Det är okej.

Koncentrerar mig på att vattna rabatten framför entrén (gles och underlig den också, men har ändå lite blommande liljor och rosor). Och så tokstirrar jag på köpet som förundrade även mig, polkagrisrandiga tantpetunior.

Som jag dessutom stoppade ned i prickiga hinkar. Gulligt på gränsen till solstingsvarning. :-)

Gladblommor. Enda lilla kruxet är att de är så kladdiga att nypa bort överblommat från. En petitess.

Vågar inte ens vattna

För tänk om vattnet i vår brunn tar slut?

"Gräsmatta", törstig alm, höstsilverax och gullvivor. Hjälp. Nu vill jag att det ska regna.

Gläds i alla fall med kompisen som hittat till mina 50 litersurnor med näckrosor. En pigg krabat som njuter av livet. :-)

Är det lika torrt hos er?

Svarta stockrosor

Något som glädjer i den brunbrända och torra trädgården?

Stockrosorna! De som jag trodde bara skulle orka blomma ett år har blivit fler och fler. De ljusrosa som sattes i backen samtidigt med de svarta har försvunnit (tur).

Det är så kul när något trivs och struttar!

Det här ska jag göra idag - kom närmare!

Se här! Ett utmärkt exempel på Murphys lag, var inte blyga - seså, välkomna, välkomna.

Ända fram till kanten mina damer och herrar!

Det är inte varje dag man får se ett så tydligt exempel:

Jodå. Eftersom trädgården mest går i fyra sorgliga nyanser av brunt så tänkte jag att det enda raka är att äntligen sätta upp den sköna brasilianska hängmattan.

En ände ska hänga i husknuten, den andra ska jag sätta upp i en stolpe som jag gjuter ned i backen.

Jag måste ner en meter för att det ska bli stadigt.

Här har jag kommit exakt halvvägs. Idag får jag reda på om det är berget som sticker upp eller om det är en rejäl bumling. Bara. Moahahahahahahahaaaaaa, ska bara ta en kopp kaffe till först. Sedan . . .

Lundens skugga - Hannu Sarenström

Jag vill från början göra klart att jag är partisk. Jättepartisk:

Jag älskar Hannu Sarenström. Näej, inte så. På ett annat vis.

När jag var helt ny med trädgård plöjde jag trädgårdsböcker. Nu har det värsta liksom lagt sig, men jag läser fortfarande gärna och mycket. Har alltså en del att jämföra med.

Paret Hansson är oslagbara inom sin genre. Bilderna, växtbeskrivningarna, inte ett fel att upptäcka någonstans och - heltäckande.

Karin Berglunds poetiska språk och stränga redaktörsskap i Din trädgård gör den mycket bra. Men lite mastig, och jag använder inte den som uppslagsverk som jag gör med Hanssons böcker.

Hannu då? Ja, jag har längtat lite efter den där Hannu som finns i hans första böcker om trädgård. Jag känner ju inte honom på riktigt, har bara lagat mat ihop med honom en helg och fick slåss om hans gunst ihop med en hel bunt kurskamrater.

Men - när jag läser hans tidiga böcker ser jag framför mig en kille som hoppar ut i trädgården som det första på morgonen. Håret på ända och en hel härlig dag med jobb, planering och pyssel framför sig.

I de böckerna känns det som man är Hannus bästis, på det där sättet som man var i lågstadiet. Då bara finaste vännen fick hänga med till hemliga gömstället. Där kunde man vara en hel dag i en egen värld.

Vuxna är förtvivlat ofta så dåliga på att hitta sig en sådan värld. Trädgårdsnördar har tur som har hittat dit.

Jag har verkligen ingen aning, men det har känts lite grand som om Hannu blivit trött på bilden av sig själv som klarögd trädgårdsbohem. Matböcker har det blivit istället eller mellan varven i alla fall.

Är man en gubbe mitt i livet har man så klart plockat på sig enorma mängder kunskaper.

Fast jag har längtat efter att få läsa en ny Hannubok som kan ta en i handen igen, och dra med på äventyr. Jag tycker Lundens skugga är den boken. Nu har jag läst den sedan i somras, läst, läst om.

En liten plätt i min trädgård har jag bestämt ska bli lund. Just nu har de förbannade brännässlorna tagit över plätten för sommaren. Det gör inget. Jag läser och blir tröstad (är rejält osams med min trädgård just nu).

För mig är det inte bilderna i boken som är så viktiga utan Hannus ord. Jag vet ingen som kan beskriva livet med trädgård så målande - och så kul. (Fast hade jag varit Hannus redaktör hade han fått ett kärleksfullt rapp över fingrarna för varje upprepat ord, förlåt, yrkesskadad).

Kunde jag fånga hur tagen jag är av boken? Näej. Läs istället.

Foto: Hannu Sarenström / Norstedts förlag

Trädgårdstuggar

Här ser ni min favoritmaskin i trädgården, "tuggen". Flismaskin tror jag de heter till fint.

Företrädaren står till vänster och har hängt med sedan vi köpte huset, så det måste bli fyra, fem år faktiskt! Julas billigaste - en bra grej. Den gav upp till slut eftersom jag stoppade i en för grov gren som på något sätt fick aluminiumfästet till knivarna att vrida sig.

Till höger står efterträdaren, också Julas billigaste. Kompostkvarn 2,5 kW - Jula AB Med låda som fångar upp böset - bra tänkt.

MEN, något är jädrigt dumt i utblåset ändå. Den gamla fnyste iväg grejer åt alla håll, jobbigt. Den nya har ett för trångt hål ned till behållaren och meckar igen - ännu jobbigare. Idag började den till och med att ryka innan jag fattade att den inte skickade tugget nedåt.

Nåja. Den är fortfarande min favoritmaskin. Även om den är av fjompigare modell.

Annars? Har börjat förstå så smått att jag har semester. Och är ärligt talat grymt missnöjd med trädgården. Plommonträdet som blåste omkull ligger fortfarande grått och eländigt med uppvuxet gräs genom grenarna.

Den vackra prästkrageängen har gulnat och ser bedrövlig ut. Till och med gräsmattan ser missnöjd ut. Bläh.

Det syns inte ett skit att vi/mest jag jobbat hårt i fem somrar med trådgården. Den är aptrist.

Ska försöka titta med snälla ögon på den i morgon.

Går på de sista ångorna inför semestern

Jag vill vara ledig nuuuuuuuuuu. Buäh. Jag vill kunna åka och titta på sådana här saker om jag vill.

Men, men - bara två dagar kvar till fredag och semester. Tuff-tuff-tuff-tuff, tuuuuut!

Hoppsan - en ny soffa

Moahahahahaha. Halva reapriset. Soffan Verona från Åhléns.

1799 kronor krympte till en femhundring (mer rimligt pris enligt lilla mig). Vit metall = tål någorlunda att stå ute året om på framsidan av vårt hus. Tjohiiiiii!

Fast nu behöver jag någon form av shoppingdressyr faktiskt. Har köpt massor av grejer till hästen Jupiter också. Uj, uj. Plånboken svider.

Skogen - I löv you

 I trädgården. Ett jävla ogräs.

Här. En flock flyende gröna mumintroll som frusit av rädsla mitt i flykten. Ser hon oss nu?

Sista färden.

 Så lätt att missa, om man inte tittar noga.

 En i flocken? Näej, en tjusig solist.

Titta nära, eller titta från håll. Finns alltid något att fästa blicken på. Något spännande.

 Ingen kommer här fram, här fram som inte säger sin kärestas namn ... 

 Le - och hela världen ler mot dig!

Jag är så glad att jag bor nära skog. Och så glad att jag köpt en liten skogstraktor till häst. Nu njuter jag nästan varje dag av installationer som skulle göra Louisiana konstmuseum grön (ehehehe) av avund.

Tacksamhet. Som Eva Trillian brukar ha som tema på sin blogg.

Tjohoooo - vallmofrossa!

Japp. Så här illa kan det gå när man inte kan rensa bort självsådda vallmo som landat utanför grönsakslandet. Se och lär.

Själv kryssar jag med akrobatisk elegans (?) mellan stjälkarna när det är dags att pyssla med grönsakerna i lådan. :-)