onsdag 17 september 2014

Zilga - nu ger hen druvor trots kalkrik jord

2008 stoppade jag glad i hågen ned en Zilga i en liten grop längs vår sydfasad. Listigt tänkte jag att husets dränering kanske hjälper druvan, som ju egentligen vill ha sur jord och inte vår osannolikt kalkrika.

Första året var den otroligt ynklig. I maj 2009 kom ett riktigt kraftigt skott. 2010 var det en riktigt kall vinter, men den vågade sig fram våren 2011. 2012 skrev jag så här om den.

Och, ja. Jag har betraktat den som en samling snygga blad.

Men i år. I år. Mohahahahaha, resten av trädgården blev gul och brun och törstade ihjäl. Zilga övade sig i bulgarisk strupsång och gjorde försiktiga kosackhopp där mjukheten i stammarna tillät.

10 vindruvor bjussar hen på.

De är så fina!


















De mörkaste druvorna är minst sura. :-)

Undrar om de hinner bli söta och goda. Hinner de inte det så gör det inget.

8 kommentarer:

  1. Gratulerer! Jeg har en annen druesort som i år har dekket en hel vegg med veldig mange drueklaser. Dessverre så likte vepsene druene også, så mesteparten ble spist opp. Men det slaget jeg har som ligner dine i fargen fikk henge i fred. Det er uansett gøy å få druer modne når en bor så langt nord :-)

    SvaraRadera
  2. Tillykke - flot at du kan få modne druer så højt mod nord! Vinranker og -blade er så fine op ad dit hus.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är häftigt! Kul med de baltiska druvorna som tål kyla. :-)))))

      Radera
  3. SÅ läckert det ser ut. Smart plantering där du fixat och så snygg strupsång;-)
    Egna druvor är något visst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, Zilga är verkligen en personlighet! Vem vill ha bär som är lika som bär? Här gillar vi olika!

      Radera
  4. Vilken lyx att ha egna vindruvor.

    SvaraRadera