Jo, men så här ungefär

Jag är inte trött, jag vill inte gå in!

Jag behöver inte sova. Gobbel, gobbel. Jag kan jobba ändå i morrn. Gäääääääsp. Jag är INTE tlött.

Tänk om det här vore semesterstarten

Vilken härlig helg. Ah. Den började så här, och det kändes också okej. Lite mjukt gråluddig sådär.

Undrar vad de här söta små vildtulpanerna kan heta? Hm. Och när jag satte dom? De doftar i alla fall ljuvligt, men man får lägga sig ned på magen och sniffa.

Sedan slutade helgen så här:

Eller för att ta ett annat exempel:

Eller:

Okej, okej. Jag ska ge mig. Hoppas ni har haft en lika ljuvlig påsk. Skulle kunna tänka mig ytterligare tre veckors ledighet nu faktiskt. Eller fem.

När satte jag den här?

Minns inte. Men den växer alldeles bredvid vårens första nässelsoppa:

Kommer att bli super. Skördas till helgen. Fattar bara inte vad det här gör i min romantiska vårlund.
Frågade min trädgårdsmedarbetare. Hon visste inte heller, hade knappt tid att prata faktiskt. Hon jobbade sa hon.

En svensk potatisger

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen.

Får jag inte världens snyggaste grävrumpa efter den här dagen så finns det ingen rättvisa. Jag har uppfunnit den svenska potagern:

Ett ringlande potatisland som får följa kanten av en "stig" i utkanten av trädgården.

Å vad jag är nöjd, om jag får säga det själv. Jag tycker potatisland ser så trista ut. Hoppas det här funkar i praktiken också, det är lera ovanpå stenhäll i sydsluttning.

I morgon ska jag bredda med ett spadtag till, välta omkull trädgårdskomposten och bottna med det göttigaste och mest välbrunna längs hela potatisfåran. Sedan får potatisen Amandine hoppa ned tänkte jag.

Och kolla här, hjärtat smälter ju. Det här är påskliljor som jag retade mig på i en rabatt. Kunde jag slänga på komposten? Icke.

Jag grävde lite slarvigt ned i ett kvickrotseldorado. Upp kommer nu små försynta miniatyrer till påskliljor, inte större än min tumme.

Och här, övre änden av potatisgern:

Nu ska jag stretcha ryggen. Knak, knak.