Njuter av vägen till stallet

Med en sådan rubrik borde jag ju visa en bild som visar vägen TILL stallet, men här är några kompisar som sa hej på vägen hem.

Jag har flyttat min häst till ett stall som ligger drygt en mil hemifrån. Var lite rädd för att det skulle kännas kämpigt att kasta sig in i bilen så fort man vill rida, men så känns det inte.

Vägen är så fantastiskt vacker att jag njuter varje gång. Och ungefär mitt på sträckan brukar de här gynnarna dyka upp.

Fina här, men inte i min trädgård. :-)

Nyårslöfte? Japp. Att cykla den här vägen åtminstone en dag i veckan när det blir cykelbart väder. Gärna två.

Julaftonspromenad

Följ med på en liten lagom promenad för att skaffa aptit inför julmaten.

Vanliga lilla rundan på några kilometer blir det, lite grusväg, lite skog. Och så de vanliga torpen, nu lite mer förfallna eller faktiskt helt försvunna.

 Hoppsan. Här såg man en lada i slutet av vägen förut. Känns underligt.

Nu är allt utom den lilla delen där det förmodligen varit hönshus nedknackat.

Hönsens reden finns kvar. :-) 

Här syns en annan lada, som fått ett annat öde. Lite avkortad, men i full användning.

 Här stod det tre väggar förut. Borta även de, istället har en hög med skräp från nedsågning av träd lagts dit.

Vem är det som kikar på mig?

 En myrstacksman. Eller fågel?

Bara att följa spåren.

Sicket envist torp.

Tänk att skorstenen står fortfarande. 

 Det känns som att huset packar ihop sig själv, prydligt, prydligt. Vägg för vägg viks det inåt.

Trädet kommer nog att ge upp det med ganska snart.

Och slutet på rundan, med fin utsikt över vår fina by.

I mitten, närmast trädstammen - där bor jag.

Björksta kyrka ser rolig ut just nu. Som ett plockepinn. Tornet renoveras.

Och en flock gäss vinkade hejdå. Undrar vart de ska på julafton?

Det är i alla fall vitt på backen!

Katten Dagny förstår inte alls den stilla lyckan med att marken är täckt av en halv centimeter snö.

Onödigt.

Jag gillar! Så härligt när det är ljust och glittrigt!

Efter världens gråaste november är varje dag (och framförallt ledig dag) med solsken och frusen gångbar mark välkommen. Tjohooooo!

God jul!

Ja, jag faller för billiga trick

Jag får erkänna att jag är lite långsint. Jag har varit sur på Plantagen ända sedan de mopsade sig om jord som var vit och möglig och tyckte att det på något sätt var mitt fel. Eller att jag åtminstone borde acceptera det.

Jag har morrat och fräst att jag minsann ska gå ur kundklubben.

I dag kom det ett litet mejl, grattis på födelsedagen. Välkommen att hämta en rosbukett med sju rosor.

Mjahapp. Nådigt. Det kan jag väl göra. Och slut var det på buketter om sju rosor, så jag fick tolv. Stackars dig, sa kassörskan och log.

Ouäff. Nu retar jag mig på att jag faller för billiga trick, som gratisbuketter och så. Men lite trevligt är det allt.

Lite nya fröer har väl aldrig skadat någon?

Rackarns. Här går man och tror att man är lite halvt trädgårdstrött. Och så presenterar Impecta sina frönyheter för nästa år.

Mjo?

Det vore kul att testa:

Lejongapsranka. Sirlig och söt och samtidigt tuff.

Ja, ja. Eller varför inte:

Solrosen Suntastic bicolor rose and yellow.

Eller. Snökärleksblomster. Snowstorm. Bara namnet.

Den här är en självklarhet. Linnétagetesen Burning Embers:

Och så en lite smaskig en till köksträdgården. Med röda blad som kanske inte blir uppätna av de nedrans jordlopporna:

Salladssenapen Moutarde Rouge Metis.

Sedär, det var ju inte så farligt. Blev inte så många, Eller?

Det blev gran trots allt!

Och här är bildbeviset. Nu kan de läbbiga ungdomarna inte säga något om att vi inte har gran när de hälsar på över jul.

Moahahahaha.

Visst blev den fin? Två ikealjusslingor och en packe spik. Lite då där darrigt Karl-Bertil Jonssonstuk på modellen.

Det var mannen i mitt liv som spikade, det är så kul att se hur olika stil man har. Hade jag gjort det hade det nog blivit väldigt djupa "grenar". Nu blev det så här. Finemang.

Brunt är fult! Jättefult!

NÄÄÄÄÄJJJJJ! Jag skiter i Piet Oudolf och hans bruna spröt som ska vara vackra även under vintern.

Det är ju inte ens vinter. Allt är geggigt och slemmigt och fult och - brunt.

Blä.

 Vissen skogsaster.

 Fd potatisland. Se hur ogräset trivs runtomkring - redan.

Fd pampig kransveronika. Nu bruna rishögar.

Tycker mig skönja något rosa. 

Döende sallad. I geggigt köksland.

Möjligtvis okej.

Tapper.

Ännu tapprare.

På väg att bli BRUN.

Solros som vält. Fröna är en geggig massa.

Också en solros. Jag och fåglarna gråter ikapp.

Men annars är jag en positiv och glad människa.

Lägg också märke till hur kvickroten skickar upp glada gröna blad.

Men vem orkar rensa ogräs så här års?

Snälla, ni som orkar. Berätta inte.