Vita rallarrosorna sprider sig

Här glimtar rallarrosorna till i mitten av pota(tis)gern. De står inte i potatisraden utan bakom.

Så här såg de ut till att börja med. Så det handlar ju inte om någon explosionsartad spridning, i alla fall inte i vår lerjord.

Äsch. En till bild bara, kan inte låta bli. Gillar verkligen.

Brokiga blad - men vad är det?

Ifjol blev jag lite knäckt, spräckt i min egen badräkt. Det var ju så förtvivlat torrt på sensommaren så både skogsaster och vad det nu är inte ville vara med riktigt.

Jag tänkte i alla fall en halv tanke om att de där bladen är ju riktigt kul. Undrar om det är en brist på något som gör det eller om det verkligen är en brokig typ. Nu finns bladen där igen i år. Snygga, men vad kan det bli?

 De mörka bladen är ett höstsilverax. Men det här då?

Och det mellangröna ovanför broket och det mörka är skogsaster.

Hoppas, hoppas jag får veta i år vad det kan vara. Och att resten vill vara med förresten. Det är ju vackert redan nu tycker jag med de olika bladen, men blommor är ju också kul . . .

Gillar hönsäggsklöver!

Typiskt dock att jag inte kom ihåg att fota den i sin fluffiga högglans dagar. Det här är en otroligt stor klöver, bara snäppet mindre än en golfboll. Grå, ludna blad och riktigt stadiga stjälkar.

Me like! Jag sådde frö för flera år sedan, och trots att det står överallt att de är så fruktansvärt lätt att få att gro så har jag fått vänta i flera år på att den här klövern ska bli så här stor. Nåja.

Inget för den som inte står ut med en skräpig look inemellan blomma och frö så att säga:

Själv ska jag pilla bort det bruna och vänta på frön. Jag vill ha fler hönsäggsklöver nämligen. Älskar kombon av blommans gulvita mot bladens grågröna.

Vad har ni för kompisar till era klöver? Mina hamnade bredvid en isop och bland rudbeckor och gurkört som bestämt sig alldeles själv för att bo i samma rabatt.

Lite kuriosa: har ni hittat till The Linnean collections på nätet? Udda och kul tidsfördriv om man är åt det nördiga hållet.

Här kan du slå på trifolium trichocephalum eller vad du vill.

En liten färgkombobonus

Kolla, det blev ju riktigt bra - utan att jag var inblandad i någon större grad. Pionen har jag ju planterat förstås, och gråtimjanen som täcker stenen. Men inte kan jag komma ihåg att jag sprätt ut digitalisfrö? Eller har jag det?

Framförallt inte i exakt samma rosa färg som pionen Monsieur Jules Elie. Och på något mysko sätt funkar ju orange/varmröda/gula vallmon och irisen med hubbabubbarosa.

Nöjd. Och förvånad.

Man ska hinna med också

Stackars Mme Plantier. Hon trotsade bladvecklarlarven med min hjälp, och nu sväller knopp efter knopp upp i vita väldoftande rosor.

Men hon syns ju knappt för allt annat skrot runt om. Lejongapen ska ju finnas där förstås, men allt högt gräs och prästkragarna som "lånar" lite av rabatten. Och klematisen som bara dog knall och fall och det öde tornet.

Uj, uj. Blir nästan lite matt i pälsen av att se alla sådana ställen i trädgården. Det är svårt att hinna/orka när man jobbar. Sänder en tacksamhetens tanke till alla som har öppna trädgårdar i dag i Tusen trädgårdars arrangemang.

Får nog stanna hemma istället och plocka fram spaden.

Måste ha fler Iris

Vad sägs om Bruno?

Trots att han kan betecknas som åt det blå hållet så är han riktigt fin. Jag är av den sällsynta sorten som faktiskt inte gillar blå blommor. Men här är det mycket rött i och blir mer åt lila. Så helt okej.

Här: en sensation! I alla fall i min trädgård. En iris från Spanien. Beställd som "helst inte irisar som är blå".

Suckar nöjt. Och när katterna och jag gick trädgårdsrundan ikväll visade katten Dagny att det fanns fler irisar som slagit ut. Hon har nämligen en genväg som går rakt genom rabatten (grrr). Och när jag glodde ilsket efter henne fick jag syn på det här:

Också en iris från Spanien. Visst är det lite blått (nja, lila) - men åhhhh, vilka fladdriga kjolar och vilken mild gul färg. Helt underbar!

Kika in på En irismark i Spanien - om du törs. Det kan gå lika illa för dig som för mig. :-)

Potatisrysare

Vi blev lite långa i ansiktet i dag när vi skulle skörda midsommarpotatisen Amandine. Vi fick koka potatis i vitabönorstorlek. Vissa av dem i alla fall.

Hett tips till hinkodlare - vattna. Det har vi glömt av och då blir det nog liksom ingen större sprutt på det hele.

Men gudomligt goda var de små knölarna!