STORstilat målade blommor

Åh, hade jag råd skulle den här konstnärinnan få måla varenda vägg i huset. :-)

Njut!

Åt näst sista gula squashen

Jag sparade två gula squash av 3-kiloskattstorlek. De fick ligga i solen utomhus i höstas, och sedan har de helt sonika bott på mitt köksgolv under en stol i ett hörn.

Inte optimala förhållanden tänkte jag.

Ikväll badade jag ena kompisen och tyckte det var lite spännande att se hur den såg ut innuti.

Hur fin som helst!

Men nog sjutton blir det väl ändå torrt och tråkigt? tänkte jag när petade bort alla frön som mognat.

På med fin rapsolja och skutt in i ugnen.

Och ungefär 100 frön fick flytta till hushållspapper för att torka.

Tadaaaaa! Supersaftigt och jättegott!
I kväll blev det tillbehör till lamm. I morgon blir resterna en smarrig soppa.
Tycker det är fånigt roligt att det går att spara mat man odlat själv så länge. Ska titta lite mer snällt på vårt stökiga garage och städa undan så att jag får ett hörna till nästa vinter. Med 100 squashfrön så . . .

Hoppla, frönytt från Impecta

Och jag som ju faktiskt inte ska ha något. Eller?

Nja. Kanske bara några enstaka små, pyttesmå frön. Utifall att. Kan vara bra att ha.

Bärnstensvippa till exempel. Jättesöt ihop med little white petrosorna tror jag. Det är ju lite rosa i de också.

Och kanske kanske en liten, liten grön tagetes. Som omväxling till andra gröngödslingsväxter, fina blad tycker jag:

Fantastiskt nog var det inte så mycket mer som lockade mig. Det finns två nya chilisorter också, men båda har en ton av citrus i sig. Jag vill ha min chili het och söt, så det hoppar jag nog över.

Är det ovanligt lite frönyheter i år? Eller är det jag som är blasé?

Yxtaholm inte lyxtaholm

Det är ju himla bra att skriva av sig fort när man varit iväg på något. Nu har det gått flera veckor sedan vi tog en övernattning på Yxtaholms slott.

Slottet marknadsför sig som ett hotell med fyra stjärnor. Host, harkel, harkel. Ja, jag vet att man inte ska förvänta sig så mycket när man får ett ovanligt bra pris i ett erbjudande. Jag tycker det är kul när det dimper ner erbjudanden från Hotelspecials.

Slottet?

Underbart!

Maten?

Ännu bättre!

Hade jag bara fattat hur underbara omgivningarna var så hade jag tagit vandrarskorna med. Det går att gå runt en liten sjö. Hur fint som helst.

 Vackra, välbevarade detaljer.

 Underbart gammalt träd på gårdsplanen.

En kul idé till häckform.

Istället för att skära ett rakt streck följde den en mur i sicksackform. Fint!

Yxtaholm ligger på en liten - holme.

Längst ut har sand hällts ut till en liten lyxig badstrand. 

 Nu kändes ju inte ett dopp så lockande. Men vackert var det ju.

 Och mysigt.

Längs promenaden runt sjön låg slottets vårdträd. Udda placering.

Passande nog låg det lilla kruthuset också längs promenaden (det var dock tomt, vi kollade). 

 Jag trodde jag betalat för en middag och övernattning och blev jätteglad när det ingick afternoon tea.

Den bästa afternoon tea jag någonsin fått!

Det tycker jag för att kanapéerna var av så många olika och roliga sorter. Några crustader fanns där också.

Ska jag vara ärlig så var tårtan och sconesen så där. Mest för att de hällt massor av socker i grädden!

Här kommer vi då till helgens antiklimax. Rummet.

Nu skrattade vi gott åt de smala sängarna som inte ens gick att flytta ihop.

Romantiskt värre . . . 

Här får Yxtaholm bara en halv stjärna. Om man stoppar gäster i en konferensdel med väldigt mycket lägre standard så kan man väl tala om det i förväg tycker jag.

Ack så vackra omgivningar. Mycket fint att titta på.

Och tjuvsmaka på, vi hittade en äppellund. 

På kvällen var det dags att bänka sig i slottets huvudbyggnad, som mest såg ut som en herrgård. Men en vacker sådan.

Först fick vi ett glas bubbel. Sedan blev det fyrarätters. Herreminje.

Vällagad och smakrik mat. Jag var mätt och glad i fyra dagar efteråt.

Frukosten var helt okej den också.

Synd på rummet, det drog ned intrycket av hela besöket. Rekommenderar ändå Yxtaholm, bara man tar reda på vad man får för rum.

Pimpernöt och mullbärsträd

Eller borde jag kanske döpa inlägget till: när pygméerna mötte achlejorna.

Får förklara helt enkelt. Jag är 158 centimeter lång och ståtlig. För några år sedan träffade jag ett gäng trädgårdsgalningar som alla var KORTARE än jag. Vi bildade raskt trädgårdsföreningen Pygméerna. Bara sådär, på skoj.

Vi har varit dåliga på att träffas, men nu blev det faktiskt av. Vi åkte dels och hälsade på en ny medlem i pygméerna och dels till en acchleja.

Vi börjar i Enköping i Thorins trädgård.

Mamma mia.

En välplanerad och genomtänkt njutarträdgård. Mina bilder blev kassa, jag gick bara runt och hade det bra. Tänk er modern och nybyggd funkisvilla och en trädgård som flöt ned i etapper mot gatan.

Några har tänkt till och faktiskt gjorde det där från början som man SKA göra. Plantera träd, anlägga trädgårdsgångar, tänka siktlinjer mellan träd genom en pergola som snart effektivt döljer insyn från gatan. Och så vidare, och så vidare.

Och överallt trivsamma sittplatser. En sten att sjunka ned på och njuta ett glas vin i kvällningen. Och en sten till. Och en sten till. Kunde inte låta bli att fråga hur många glas vin det blir på en trädgårdsrunda ;-)

Man behöver ju inte dricka ur glaset vid varje stopp blev svaret.

Den här kombon gillar jag. Alunrot och vädd.

Och trädgårdskompisen Veronica i bakgrunden. 

Om man behöver vila sig före eller efter trädgårdsrundan.

Visst är det en fiffig idé! 

Kass bild, men ändock. Ni ser frodiga rabatter som ser ut att alltid ha funnits där. Nope. Men perenner valda för att fylla ut och sticka i höjden. 

Och överallt träd. Här hittade jag ett MÅSTE HA. Pimpernöt.

Jag bor på landet i ett sönderbyggt 1800-talshus och försöker tänka på att ha tidsenliga växter.

Pimpernöt är ett måste. Dessutom ett vackert litet träd.

 Thorins har kommit på att de är förtjusta i parbladiga träd. De ger ett skirt och sirligt intryck och släpper igenom ljus bra.

 Läs mer om pimpernöten här.

Förstå att hitta en sten som passar precis som en liten bänk vid ett klippblock.

En utblick från trivsamma verandan. Skönt, det är inte långt till nästa viloställe. Hängmattan kallar.

Nu drog vi mot Helenas hem och trädgård utanför Eskilstuna och Acchlejorna.

Också det en njutarträdgård, men på ett annat sätt och vis.

Jag kände mig förvandlad till barn, på sommarlovsäventyr. Helena berättade att hon vill åtarskapa känslan hon hade som barn när hon sprang runt på landet och kände sig omvälvd av ormbunkar och träd. Nu får ju människan satsa på lite rejälare saker för att få höjd och grönt tak, ståtligt byggd som hon är.

 Först möts man av dammen och ett gäng pigga fiskar. Godis? Vi vill ha godis!

Och så börjar det. Man upptäcker till exempel helt plötsligt en järntrappa som står lutad mot en slänt.

Där firar riktigt gamla fuchsior sommarlovet.

 Och, tittut, bakom huset får jag hjärtklappning (igen). Ett mullbärsträd!

Roliga fläskiga blad och ätliga frukter. Kan det bli bättre?

Helena berättar att mullbärsträden ofta säljs just som träd, men hon ville ha en som växte som buske. Till slut fick hon fatt på en.

Här är gänget. Gissa vilka som är pygméer . . . Vi kan faktiskt dubbelansluta en Acchleja till vårt gäng. Hon har godtagbar längd, max 160 cm.

Överallt saker att upptäcka, utan känslan av plotter. Här fick man bara känslan av lugn.

Förstå. Människan ställer en rostig, knöcklig tunna bredvid trappen - och man tycker att det är snyggt!

Ska definitivt tänka på mer gräs i kruka.

Rosen seagull fluffar till sig vid en husknut.

Sånt som stannat i mitt huvud:

Thorins hade blott och bart två rosor i sin trädgård. Kul tycker jag med en trädgård som satsar på perenner och en modern känsla.

Det är alltid, alltid kul att hälsa på i andras trädgårdar. Även om stilen inte funkar i ens egen trädgård finns det alltid idéer att låna.

Varför i hela friden måste altaner höra ihop med huset? Helenas berömda bodega låg liksom lite för sig själv. Rejält med takhöjd (don efter person) och plats för hennes fantastiska stilleben.

Kakor ÄR gott. Helena jobbar på kondis. Sånt märks.