Jag vill ha en griiiiiiiiis

I dag åkte vi på kultingsläpp på Resta gård, utan att ha några barn som alibi.

Vi skulle ha ätit lunch på gårdens café före släppet, man buffén var slut. Då tog vi helt sonika två av deras egna korvar istället - trots att de bara hade ett korvbröd kvar.

Korven grillas själv av kunden över öppen brasa nära en liten kohage. Kul och mysigt.

Hade jag inte fått någon form av lunch hade jag inte varit kul eller mysig. De kanske blev helt tagna på sängen av intresset för kultingsläppet.

Lite surt är det ju trots allt när man åker en bit för att mysa och äta.

Människokultingar med bihang rusar mot djurtransporten ute på fältet.

Upphetsade tonåringar skrek, de trodde nog att traktorn betydde mat.

Men å!

Traktorn backade upp släpet mot en hage med elstängsel runt.

En av huvudpersonerna gjorde nådig entré.

Grisar har så otäckt mänskliga ögon.

Det blir nästan svårt att tänka på korven som nyss slank ned i magen. 

Den här bastanta damen var den av suggorna som bestämde.

Inget snack om saken. 

Den mindre suggan sprang förskräckt undan. 

ALLA kultingar är mina! Jag är rik!

Läget lugnade snabbt ned sig. 

Vi fick med oss ostkaka och mjölk hem också.

Kan någon förklara varför en liter mjölk måste kosta 40 kronor i en gårdsbutik? Visserligen går det då att åka tillbaks med flaskan och då betala 30 kronor för mjölken.

Köttet kostade från 400 spänn kilot och uppåt.

Jag vet att vi är bortskämda med billigt kött från livsmedelskedjorna, men de här priserna känns faktiskt löjliga. Är det kanske för att gården också har ett fik i Gamla stan i Stockholm?

Om en kund åker kanske långväga ifrån borde ju priset kunna sjunka något. Och ja, jag fattar att det kostar att ha djur på ett bra vis. Det här var glada grisar, inget snack om saken. Men det finns ett pedagogiskt problem med priserna.

Personligt på Dufweholms herrgård

Jag och maken fortsätter att samla på slott och herrgårdar. Vi tycker att det är ett perfekt sätt att vila upp sig på. Sova borta en natt, byta miljö - äta och dricka gott. Hurra!

Strax utanför Katrineholm ligger Dufweholms herrgård. Ett litet och roligt ställe att hamna på.

Är man ute efter lyxig hotellkänsla är nog inte det här bästa stället:

Vi gillar charm och personlig inredning, så vi föll pladask.

Vem vill inte ha den här killen i övre hallen:

Jodå. Här finns också Sveriges största samling av korkskruvar, en lanthandel med en enorm samling emaljskyltar och säkert en hel del mer att kika på.

Vi nöjde oss med att gå ett varv runt den lilla sjön där herrgården ligger:

Vi ville få lite aptit inför fyrarättersmiddagen efter att ha köpt till en afternoon-tea när vi anlände.

Teet var en besvikelse. Eller maken som är teälskare var nöjd med det stora utbudet av te, men jag som är kakmonster fick lång näsa. Det såg ut som en flock skator hade plockat runt bland kakorna (som var misslyckade i bakningen, en dröm ska inte vara utsjunket platt).

Sconesen var slut. Det blev lite tunt knäcke med ost. Hrmpf.

Promenix på det som sagt:

I ett litet lusthus vid sjön finns tecknar gjorda på fyllan och villan (misstänker jag) av Albert Engström, Carl Larsson och Anders Zorn. Inte kattskit. 

Och vackert väder. 

 Jättefin promenadstig, med broar över vassiga vikar.

 Och överallt små mysiga ställen att sitta på.

Lusthuset från andra sidan viken, efter ett varv runt sjön.

Herrgården.

Överallt prylar, prylar och prylar.

Kombinerat element och värmeskåp för mat i stora matsalen. :-)

Allvarsamma män blickade ned på oss när vi åt.

Middagen? Kanon!

Vällagad och rolig mat. Rolig som i traditionell med knorr, till exempel mör flankstek med ett mos smaksatt med massor av cheddarost.

Tur att rätt fyra var en glass (som de kallade för något annat) med sorbet till. Där tog det verkligen stopp.

Till osten fick jag som inte gillar starksprit något som jag trots allt gillade. En blandning mellan vin och konjak!

Det var knappt det fanns plats för frukosten på morgonen efter. En frukost som var god och fräsch.

Summa sumarum: kul ställe att hamna på. Skippa fikat så blir du nöjd. Ta det längs vägen istället.

Trevlig och hjälpsam personal.

Kan tänka mig att det här stället är ljuvligt sommartid, då kan man bada i sjön. Och så känns det kanske lite mer lockande att utnyttja det nybyggda spaet.

Fina nötbehållare för pippin

Gillar verkligen nötbehållaren Orient från Granngården. Färgglad och svulstig, precis som jag vill ha det.

Den lilla frågan är bara om den verkligen funkar så bra. Jag tycker det tar en evinnerlig tid för fåglarna att picka i sig av jordnötterna. Maskorna kanske är för små? Eller också har grannen bättre käk, så kan det ju också vara.

Åt näst sista gula squashen

Jag sparade två gula squash av 3-kiloskattstorlek. De fick ligga i solen utomhus i höstas, och sedan har de helt sonika bott på mitt köksgolv under en stol i ett hörn.

Inte optimala förhållanden tänkte jag.

Ikväll badade jag ena kompisen och tyckte det var lite spännande att se hur den såg ut innuti.

Hur fin som helst!

Men nog sjutton blir det väl ändå torrt och tråkigt? tänkte jag när petade bort alla frön som mognat.

På med fin rapsolja och skutt in i ugnen.

Och ungefär 100 frön fick flytta till hushållspapper för att torka.

Tadaaaaa! Supersaftigt och jättegott!
I kväll blev det tillbehör till lamm. I morgon blir resterna en smarrig soppa.
Tycker det är fånigt roligt att det går att spara mat man odlat själv så länge. Ska titta lite mer snällt på vårt stökiga garage och städa undan så att jag får ett hörna till nästa vinter. Med 100 squashfrön så . . .

Yxtaholm inte lyxtaholm

Det är ju himla bra att skriva av sig fort när man varit iväg på något. Nu har det gått flera veckor sedan vi tog en övernattning på Yxtaholms slott.

Slottet marknadsför sig som ett hotell med fyra stjärnor. Host, harkel, harkel. Ja, jag vet att man inte ska förvänta sig så mycket när man får ett ovanligt bra pris i ett erbjudande. Jag tycker det är kul när det dimper ner erbjudanden från Hotelspecials.

Slottet?

Underbart!

Maten?

Ännu bättre!

Hade jag bara fattat hur underbara omgivningarna var så hade jag tagit vandrarskorna med. Det går att gå runt en liten sjö. Hur fint som helst.

 Vackra, välbevarade detaljer.

 Underbart gammalt träd på gårdsplanen.

En kul idé till häckform.

Istället för att skära ett rakt streck följde den en mur i sicksackform. Fint!

Yxtaholm ligger på en liten - holme.

Längst ut har sand hällts ut till en liten lyxig badstrand. 

 Nu kändes ju inte ett dopp så lockande. Men vackert var det ju.

 Och mysigt.

Längs promenaden runt sjön låg slottets vårdträd. Udda placering.

Passande nog låg det lilla kruthuset också längs promenaden (det var dock tomt, vi kollade). 

 Jag trodde jag betalat för en middag och övernattning och blev jätteglad när det ingick afternoon tea.

Den bästa afternoon tea jag någonsin fått!

Det tycker jag för att kanapéerna var av så många olika och roliga sorter. Några crustader fanns där också.

Ska jag vara ärlig så var tårtan och sconesen så där. Mest för att de hällt massor av socker i grädden!

Här kommer vi då till helgens antiklimax. Rummet.

Nu skrattade vi gott åt de smala sängarna som inte ens gick att flytta ihop.

Romantiskt värre . . . 

Här får Yxtaholm bara en halv stjärna. Om man stoppar gäster i en konferensdel med väldigt mycket lägre standard så kan man väl tala om det i förväg tycker jag.

Ack så vackra omgivningar. Mycket fint att titta på.

Och tjuvsmaka på, vi hittade en äppellund. 

På kvällen var det dags att bänka sig i slottets huvudbyggnad, som mest såg ut som en herrgård. Men en vacker sådan.

Först fick vi ett glas bubbel. Sedan blev det fyrarätters. Herreminje.

Vällagad och smakrik mat. Jag var mätt och glad i fyra dagar efteråt.

Frukosten var helt okej den också.

Synd på rummet, det drog ned intrycket av hela besöket. Rekommenderar ändå Yxtaholm, bara man tar reda på vad man får för rum.