söndag 26 juli 2015

Måtte det inte bli någon sorts sopkontroll



Uj, uj. Ryggen går av. Eller den håller säkert, jag sitter ju här och skriver.

Jag har rensat en grönsakssäng som legat för fäfot i två år. Så lång tid jag har haft häst ungefär.

Ack salamanka så mycket ogräs. Och rötter från en humle som jag troligtvis aldrig kommer att få död på helt. Och myror! Överallt myror!

I mitt rensande fiskade jag upp alla ben som kommit med i jorden från vår hushållskompost. Jag har retat mig på de där benen som alltid är i vägen när man ska så. Och när de är helt rena från köttrester får man slänga ben i vanliga soporna.

Tycker bara synd om den människa som skulle råka öppna den här påsen. Vilken syn. Benknotor åt alla håll. Ser rätt läbbigt ut.

Kanske är jag den enda som just nu är glad över ett idogt regnande. Det kan myrorna ha tycker jag.

måndag 20 juli 2015

Pimpernöt och mullbärsträd

Eller borde jag kanske döpa inlägget till: när pygméerna mötte achlejorna.

Får förklara helt enkelt. Jag är 158 centimeter lång och ståtlig. För några år sedan träffade jag ett gäng trädgårdsgalningar som alla var KORTARE än jag. Vi bildade raskt trädgårdsföreningen Pygméerna. Bara sådär, på skoj.

Vi har varit dåliga på att träffas, men nu blev det faktiskt av. Vi åkte dels och hälsade på en ny medlem i pygméerna och dels till en acchleja.

Vi börjar i Enköping i Thorins trädgård.

Mamma mia.

En välplanerad och genomtänkt njutarträdgård. Mina bilder blev kassa, jag gick bara runt och hade det bra. Tänk er modern och nybyggd funkisvilla och en trädgård som flöt ned i etapper mot gatan.

Några har tänkt till och faktiskt gjorde det där från början som man SKA göra. Plantera träd, anlägga trädgårdsgångar, tänka siktlinjer mellan träd genom en pergola som snart effektivt döljer insyn från gatan. Och så vidare, och så vidare.

Och överallt trivsamma sittplatser. En sten att sjunka ned på och njuta ett glas vin i kvällningen. Och en sten till. Och en sten till. Kunde inte låta bli att fråga hur många glas vin det blir på en trädgårdsrunda ;-)

Man behöver ju inte dricka ur glaset vid varje stopp blev svaret.


Den här kombon gillar jag. Alunrot och vädd.
Och trädgårdskompisen Veronica i bakgrunden. 


Om man behöver vila sig före eller efter trädgårdsrundan.
Visst är det en fiffig idé! 


Kass bild, men ändock. Ni ser frodiga rabatter som ser ut att alltid ha funnits där. Nope. Men perenner valda för att fylla ut och sticka i höjden. 


Och överallt träd. Här hittade jag ett MÅSTE HA. Pimpernöt.
Jag bor på landet i ett sönderbyggt 1800-talshus och försöker tänka på att ha tidsenliga växter.
Pimpernöt är ett måste. Dessutom ett vackert litet träd.


 Thorins har kommit på att de är förtjusta i parbladiga träd. De ger ett skirt och sirligt intryck och släpper igenom ljus bra.




 Läs mer om pimpernöten här.


Förstå att hitta en sten som passar precis som en liten bänk vid ett klippblock.


En utblick från trivsamma verandan. Skönt, det är inte långt till nästa viloställe. Hängmattan kallar.

Nu drog vi mot Helenas hem och trädgård utanför Eskilstuna och Acchlejorna.
Också det en njutarträdgård, men på ett annat sätt och vis.

Jag kände mig förvandlad till barn, på sommarlovsäventyr. Helena berättade att hon vill åtarskapa känslan hon hade som barn när hon sprang runt på landet och kände sig omvälvd av ormbunkar och träd. Nu får ju människan satsa på lite rejälare saker för att få höjd och grönt tak, ståtligt byggd som hon är.


 Först möts man av dammen och ett gäng pigga fiskar. Godis? Vi vill ha godis!






Och så börjar det. Man upptäcker till exempel helt plötsligt en järntrappa som står lutad mot en slänt.
Där firar riktigt gamla fuchsior sommarlovet.




 Och, tittut, bakom huset får jag hjärtklappning (igen). Ett mullbärsträd!


Roliga fläskiga blad och ätliga frukter. Kan det bli bättre?


Helena berättar att mullbärsträden ofta säljs just som träd, men hon ville ha en som växte som buske. Till slut fick hon fatt på en.


Här är gänget. Gissa vilka som är pygméer . . . Vi kan faktiskt dubbelansluta en Acchleja till vårt gäng. Hon har godtagbar längd, max 160 cm.


Överallt saker att upptäcka, utan känslan av plotter. Här fick man bara känslan av lugn.








Förstå. Människan ställer en rostig, knöcklig tunna bredvid trappen - och man tycker att det är snyggt!


Ska definitivt tänka på mer gräs i kruka.







Rosen seagull fluffar till sig vid en husknut.

Sånt som stannat i mitt huvud:
Thorins hade blott och bart två rosor i sin trädgård. Kul tycker jag med en trädgård som satsar på perenner och en modern känsla.

Det är alltid, alltid kul att hälsa på i andras trädgårdar. Även om stilen inte funkar i ens egen trädgård finns det alltid idéer att låna.

Varför i hela friden måste altaner höra ihop med huset? Helenas berömda bodega låg liksom lite för sig själv. Rejält med takhöjd (don efter person) och plats för hennes fantastiska stilleben.

Kakor ÄR gott. Helena jobbar på kondis. Sånt märks.

tisdag 14 juli 2015

Helenas alunrot är kär

Jag höll på att rycka bort klematisen som jag tydligen parkerat vid "Helenas alunrot", en knalligt rosa alunrot som jag fått av en jobbarkompis. Därav namnet.

Jag är kanske ändå ett geni. Klematisen plockar precis upp alunrotens färg, har däremot verkligen ingen aning om vilken klematis det är.

Närmaste grannen är en vit ros. Det är lite gulligt alltihopa. Jag är nog en romantiker trots allt.










Stenen är låg, så det här är inga storväxta kompisar. Alunroten är nog ändå dubbelt så stor som när jag fick den. Hoppas den äter upp sig ännu mer till nästa år. Det gäller klematisen med.




Och så dagens igelkott så klart. En mycket närsynt typ som mest verkar gå på vad nosen säger.

måndag 13 juli 2015

Kotten äter mer än två katter


Den börjar bli rätt rund om rumpan. Kolla stilen, tjofs med tassarna i maten. Och så smask, smask.

Det kryllar av små kryp i taggarna på den, och runt halsen sitter massor av fästingar. Jag har försökt få komma nära och plocka bort fästingarna, men se det går inte för sig.

Nu har jag fått tipset om spray mot löss, så det ska jag testa på kotten. Kan inte vara kul att ha så många gäster bland taggarna.

onsdag 8 juli 2015

Charmigt på Rånäs slott

En natt på hotell och lite god mat, det brukar jag och min man unna oss lite då och då. Vi samlar på slott och herrgårdar. Det låter ju fiiiiint, men sommaren är inte dum när det gäller att bo billigt. Eller billigare.

Särskilt billigt är det inte på Rånäs, men mysigt! Inte ser byggnaden ut som ett slott, mer som en överdimensionerad herrgård. Kul att hotellrummen är inne i själva huvudbyggnaden, annars kan man ju lätt hamna i något nybyggt annex.

Trädgård? Njäej. Parkliknande och utan fiff.

Maten var suveränt god, vällagad rakt igenom. Och miljön inomhus, wow. Däremot ville de inte prata så högt om att stället länge, länge varit mentalsjukhus. I reklamen är det roligare att ta upp en festglad greve, och det kan man väl förstå. :-)


Spana in vårt rum och omgivningarna, matsalen var rolig med allt sitt besinningslösa dekormåleri. Där kunde man sitta länge och bara titta.




 Pistol ingick i rummet. :-)






 Gulligt, eller hur?
Vill man ha lyx i toppklass är nog inte det här stället.
Här får man tidstypiska möbler och charm.


Matsalen.

















 Hotellkorridoren på våning två. Kilsågade bräder i golvet. 


Och små tjuvtittarfönster ned i matsalen och mot entrén.


Konstutställning på bruksområdet. Mkt trivsamt, och av hög klass.
En silhuett av den här typen har jag sett på något mer ställe, då liksom nu tänkte jag - det där kan jag göra själv  . . .  He, he. Vi får väl se. Har ju några semesterveckor till att ta av. 


Hängande "skatbon" med belysning i. Fina. 






Bastu vid Skedvikens strand.
Bubbelpooler en masse på trädäcket. Bara att välja och vraka. 


Huset sett från sjön.




Och i parken: ett ljusrum i det ombyggda arkivet. Kanske värt ett försök i vinter?


 Och här: den enda trädgårdsupplevelsen. Trist thuja klippt på det fiffigaste sätt jag sett. Som ett hustak. Snyggt.