Mandelblom och narciss

En synnerligen opretto och skön kombo. Och doften, doften!

En väldans oskön kombo är det här:

Alltså, jag dör. Varför har det fått gå så här långt?

Här ska det bara växa vit fläckig lungört och trillium. Jag hittade faktiskt trilliumen (finns med på bilden, trot om ni vill).

Kan aldrig tro att den orkar blomma med den här starten. Men den lever.

Jag lever också, men knappt. Jag har aldrig känt av pollen så mycket som i år. Känner mig helt tjock i huvudet. Första pollenpillen tog jag i går, borde ha ätit allergimedicin i några veckor nu så hade jag sluppit det här.

Plantera tulpaner i snö

Det är bra med väder.

Med årets första snö blev det fart på mig och tulpanerna jag köpt på 70 procents rea hamnade i backen. Hurra!

Trädgårdskatten Dagny som tycker att hon nu är en typisk innekatt, en kakelugnskatt rentutav blev förbaskad när jag släpade ut henne. Hon har så långa klor att det klickar när hon går på golvet, hon ska ut och röja lite bestämde jag trots allt.

Tapper tidlösa. Svår att upptäcka. Sicken tuffing.

Blommande luktärt i slutet av november. Galet.

Det är något visst med första snön trots allt. Till och med en grästuva blir vacker.

Dagny är snygg i alla väder.

 Yeps. Ned i backen. Blev både varm och lerig. :-)

Jag vill ha dill överallt!

Dill är ju fruktansvärt snyggt. Härlig färg, roliga kronor och rolig och matig doft närhelst man kommer åt växten.

Här ihop med vit drakmynta och gurkört vid min lilla läsgrop, typ ett försök till sunken garden.

Har dill i flera andra rabatter. Nästa år ska frön kastas ut överallt!

Helenas alunrot är kär

Jag höll på att rycka bort klematisen som jag tydligen parkerat vid "Helenas alunrot", en knalligt rosa alunrot som jag fått av en jobbarkompis. Därav namnet.

Jag är kanske ändå ett geni. Klematisen plockar precis upp alunrotens färg, har däremot verkligen ingen aning om vilken klematis det är.

Närmaste grannen är en vit ros. Det är lite gulligt alltihopa. Jag är nog en romantiker trots allt.

Stenen är låg, så det här är inga storväxta kompisar. Alunroten är nog ändå dubbelt så stor som när jag fick den. Hoppas den äter upp sig ännu mer till nästa år. Det gäller klematisen med.

Och så dagens igelkott så klart. En mycket närsynt typ som mest verkar gå på vad nosen säger.

Kotten äter mer än två katter

Den börjar bli rätt rund om rumpan. Kolla stilen, tjofs med tassarna i maten. Och så smask, smask.

Det kryllar av små kryp i taggarna på den, och runt halsen sitter massor av fästingar. Jag har försökt få komma nära och plocka bort fästingarna, men se det går inte för sig.

Nu har jag fått tipset om spray mot löss, så det ska jag testa på kotten. Kan inte vara kul att ha så många gäster bland taggarna.

Trädpioner i Västerås stadspark

Det är dåligt både med tid både för trädgårdsjobb och trädgårdsbloggande hos mig.

Men jag njuter minsann av andras jobb som sagt när jag kommer åt. Nu har de stora trädpionerna i Västerås stadspark snart blommat över. Underbara typer. Och jag gillar kombon med de där små vita sakerna.

Håll i er nu, är det vit ölandstok? Jag glömde titta på bladen. I så fall kanske jag har börjat komma över min ölandstokfobi.  Grävde som en vettvilling för att bli av med flera enorma gula som fanns på tomten när vi köpte vårt hus.

Underligt hur man kan ändra smak över tid. :-)

Fackellilja - också en skön typ!

Den här växten vann jag på ett STA-lotteri, det måste ju ha varit i fjol? Då stod det raketblomma på etiketten, men när jag bildgooglar så ser jag ju att det är en fackellilja jag fått.

Häftig.

Så tacksam för allt som vill blomma just nu (h-j-ä-l-p det ska bli frost till helgen), och dessutom blomma med lite knalliga, glada färger.

Men undrar just om vi ses igen? Zon 2 fick jag just reda på, i gynnsamma lägen . . . Men den har ju uppenbarligen överlevt en vinter i alla fall.

Hitta citronfjärilen!

Eller hur! Nu förstår jag bättre varför citronfjärilen ser ut som den gör med hopslagna vingar. Smartis!

Att få en bild på en fladdrande citronfjäril med utfällda vingar lyckades jag helt enkelt inte med, men de är vackra så här också.

Jag är så glad för att jag faktiskt sett flera citronfjärilar i år, det är många år sedan jag såg en sist. Något måste de trivas med, men om det är vädret eller trädgården har jag ingen aning om. Övervintrar gör de tydligen i alla fall.

Klart jag har en guldbagge!

Kolla, vilken telegrafstolpeklättrarstil!

Maten (mina vita rallarrosor) attackerades från alla väderstreck av den här guldbaggen. Jag har haft dem på besök tidigare, det inlägget ser du här.

Pollen och gamla växtdelar står på menyn, jag tycker det syns rätt tydligt att det är pollen som gäller för den här vackra kompisen.

Visst är man väl en lycklig själ när man kan bli glad över ett skalbaggebesök i trädgården? Inser ibland min egen nördighet, men trivs rätt bra med den. :-)

Sötaste jordgubbstjuven

Överraskade en igelkott i kökslandet i dag. Och när jag tittade på den söta ilskna taggiga lilla bollen tyckte jag att jag såg något rött.

Isch, blod och skador och elände tänkte jag och tog på ett par trädgårdshandskar och vände runt på kotten.

Då såg jag att kotte stelnat i skräck runt en jordgubbe. Ah, skönt. Väl bekomme, tänkte jag och tänkte också att det nog är ett väldigt smart sätt att få i sig vätska nu när det är så torrt och varmt.

För att kompensera kotte för behandlingen fick hen katternas middag.

 Situps. Inte lätt att vända sig rätt igen. Stackars kotte.

Hela kattmiddagen slank ned. Lilla kotte måste ju alltså vara vrålhungrig. Den kan lita på att den blir hårdmatad framöver bara den vågar sig fram igen.

Självklart ska katterna få kompensation. :-)

Det värsta är att det här faktiskt är den enda igelkotten jag sett i år i vår trädgård. :-(

En liten färgkombobonus

Kolla, det blev ju riktigt bra - utan att jag var inblandad i någon större grad. Pionen har jag ju planterat förstås, och gråtimjanen som täcker stenen. Men inte kan jag komma ihåg att jag sprätt ut digitalisfrö? Eller har jag det?

Framförallt inte i exakt samma rosa färg som pionen Monsieur Jules Elie. Och på något mysko sätt funkar ju orange/varmröda/gula vallmon och irisen med hubbabubbarosa.

Nöjd. Och förvånad.

Moder natur skämtar med mig

Stenbräckornas sirliga ljust rosa pluttsöta blommor vänslas glatt med förgätmigejen i raraste himmelsblått.

Jag som är allergisk mot småttigheter och romantik. Eller?

Det blev ju faktiskt riktigt gulligt, även om jag inte var inblandad på minsta sätt i kombon.

Söderköping - rekommenderas!

Jag och mannen tog en minisemester i Söderköping. En natt på Söderköpings brunn, och en dag att strosa runt i lilla Söderköping.

Härma oss. Det är värt en övernattning. En kort promenad längs Göta kanal från hotellet och vi befann oss i någon slags filmkuliss. Det var så gulligt att det kändes som det bara ställs dit för en inspelning.

Kolla själv:

Visst är det här lite snyggt, att låta gruset gå över i kattskallar vid grindhålet.

Vid grinden till den här villan (alla hus heter något på Villa i Söderköping) stod en helt fantastisk hängbjörk, klippt till en perfekt parasollform. Så vackert och så speciellt! 

Och precis när vi blev trötta i fötterna hittade vi Örtagården, en liten söt botanisk trädgård med just örter i.

Det här tyckte jag var lite kul, att ställa krukor under ett träd, och fixa ett litet enkelt vattenspel.

Ibland kan jag faktiskt längta efter det här: att få se hela växten utan en massa kompisar som ska bilda täcke på marken och sväva ovanför och fylla ut och komplettera och hej och hå. Bara så här, rakt upp och ned.

Den här blev jag förtjust i. Någon som vet vad det är?

Och det här var lite stillsamt fint och somrigt, prästkragar och ljust gul röllika.

Pigga i fossingarna traskade vi ut på gatan, och vad fick vi då se där. Tadaaa. Sommaren har definitivt hunnit längre i Söderköping, jämfört med Enköping.