Halleluja! Magnolian blommar!

2012 planterade jag en stjärnmagnolia. Mot bättre vetande förstås, men det struntade jag i. Vi har styv lerjord som är mycket rik på kalk.

Det är inte mums för en magnolia.

Kisa. Den står här mellan syrenerna.

Stackars magnolian har friserats av rådjur och har väl inte världens bästa växtplats. Jag kommer ihåg att jag tänkte att den vill ha lite skydd av annat. Nu hade jag nog planterat den i ett soligare och lugnare läge, man lär sig.

Och TITTA!

Två fantastiska blommor bjuder den på i år.

Brunfläckiga och lite emliga. Men ändå!

Nu ska jag köpa rhodedendronjord och mylla ned runt den och så ska jag kapa lite i syrenerna för att ge den mer plats.

Vilken duktig liten typ som inte gett upp!

Nu är almen amputerad

Nu har vi hjälpt almen att bli av med en av sina vackra armar. Hon får inte upp saven till toppen och grenarna dör uppifrån.

Ack ja. Vår trädgårds största prydnad ser nu lite annorlunda ut. Det är bara att acceptera. Man vill ju inte få en gren i skallen heller.

 Vrooom igång med motorsågen på backen (en motorsåg har tomgång också).

Och så hissa upp den med rep för att slippa balansera den på stegen på vägen upp.

 Bort med småkrafset först.

 Hm. Klura, klura. Hur kapa säkert och vilka vinklar?

 Utifrån och in är principen som gäller.

Att kapa hela grenen på en gång är farligt. 

 Det lät som porslin när toppen for i backen.

Almar har så hårt trä, och det är ju en granithäll under.

 Såga, såga en listig hals på grenen.

 Och fästa en lina för att kunna dra från backen. Grenen hade så knepig vinkel att det var omöjligt att stå kvar i trädet och såga tills den föll.

 Brak. Och himlen mörknade. Det var lite som om almen surnade till.

Och så såga bort bit för bit, kontrollerat och fint.

Svårt att se kanske, men så här blev det.

En rejäl stubbe kvar, och en stor klematis lindad runt stammen som tröst. Hon kan låtsas att det är hennes blad och blommor.

Elm hateth man - and waiteth

I helgen som var fick jag en hel del gjort i trädgården, jätteskönt faktiskt. Och inget finlir som att plantera roliga växter eller så. Nej, här var uppdraget att elda så mycket som möjligt av syrénris som eldningstunnan bara kunde svälja.

Tunnan stod och hoppade kan jag lova.

Vi har ett gammalt hus och en gammal trädgård. Av den gamla trädgården finns nästan inget kvar, förutom syréner som fått växa till gigantiska träd. Har ni någon aning om hur hårt syrénträ är? Tungt som bly och tätt som ett gammalt päronträd. Hårdare än ek, jag lovar.

Varje stam som vi fällt måste strippas från grenar för att senare kunna huggas upp till ved. Grenarna är mitt jobb.

Nu undrar du varför i hela friden jag valt den här rubriken till mitt inlägg. Lugn, lugn. Det kommer.

Som avstjälpningsplats har jag valt en stenhäll under vår gamla alm. Nu kommer det.

Almen har värdigt meddelat att den är på väg att dö. Den är inte nöjd. Den borde leva i 300 härliga år till, minst, tycker den.

Jag håller med. Försöker förklara att det inte är mitt fel att saven inte når upp till de högsta grenarna. Att löven vägrar stanna kvar. Nu har ett andra stadium inträtt, barken. Barken glider av grenarna som är döda.

Vi borde ha hjälpt almen att göra sig av med de största grenarna som är drabbade. Det har inte blivit av. Så under tiden som jag drog fram syrenstammarna från sin plats under almen tittade jag oroligt upp mot den gamla madamens lyfta armar. Tänkte hon dänga till mig i huvudet bara för att? Ge mig en nackstrykare så det heter duga?

Jag pratade ursäktande och jobbade på så fort jag kunde. Tänkte på det gamla engelska ordstävet Elm hateth man and waiteth.

Almar fäller ju själva grenar efterhand. Det kändes som någon var grinig på mig, och väntade . . .

Älskade alm. Du är vår trädgårds prydnad, i vilket skick du än är. Jo, vi ska hjälpa dig med några grenar, men de ska kapas med generösa stubbar. På stubbarna ska jag låta vackra klematis klättra så att du kan låtsas att det är dina löv.

Det ordnar sig. Jag lovar.

Är det här en al då? Nope - ask!

Måste erkänna att det inte går så lysande med mina försök att lära mig känna igen träd på vintern.

"Klasar" med frön sitter kvar på trädet, bilden längst ned visar frön som trillat ned.

Trubbiga knoppar, eh, skrovlig lite sprickig bark (vilket träd har inte det börjar jag undra nu).

En vild gissning är: al? Håller ni med, eller till och med ser vilket träd det är? Berätta!

Är det här en al? Eller ask? Asp?

Tog en promenad på darriga ben idag. Jag har tänkt att jag ska bli lite duktigare på att känna igen olika träd.

Japp. Det här är en bild på?
Har senaste numret av Allt om trädgård där olika träd beskrivs i näven, och försöker titta på barken och på växtsättet. Al kanske? Eller asp? Eller ask?

Fantastiskt fin är i alla fall raden med träd jag går förbi. Ser du vad det är för träd blir jag glad om du berättar.

Här har jag bild på bladen från i höstas. Asp är senaste budet på vilket träd det kan vara.

Vackrast i januari - den gamla almen

Har tagit en försiktig feberpromenad i trädgården idag. Uppdrag: hitta det absolut vackraste av alla växter i trädgården.

Det finns nästan bara en kandidat. Jag njuter av vår gamla alm. Hon är vackrare nu än på sommaren när löven skymmer grenarna.

Jag är orolig såklart att den ska vara drabbad av almsjuka, men, men. En riktigt präktig madame är det, jag njuter av hennes paranta uppsyn varje dag. Undrar hur gammal hon är? Men man frågar ju inte efter damers ålder.

Vill du läsa det senaste om almsjuka kan du göra det hos Jordbruksverket. Och vill du bara läsa om almar i allmänhet kan du göra det i Den virtuella floran.

Och vill du hitta fler härliga växter, både trädgårds och rumsväxter så hittar du det hos Anna Vattenkanna. Det är hon som dragit igång:

Häng med du också!

Nu är det full sprutt på Västerås julek

Visst är den maffig *stolt*?

Vill du se hur den ser ut i sommarskrud och få latinska namnet klickar du här.

Svart mullbär, hur häftigt låter inte det?

Innanför rutorna sitter ett gäng uttråkade gymnasieelever, vars enda ljusglimt under dagen verkade vara den galna tanten som gick runt och fotograferade träd. :-)

Kolla vilken liten snygging. Morus Nigra, svart mullbär. Mycket vackert växtsätt tycker jag, lovar också att jag ska komma tillbaks på sommaren så ni kan se hur det ser ut med kläderna på.

Undrar vad jag håller på med. Har blivit helt besatt av träd. Nåja, jag har kul i alla fall.

En bok, flera böcker?

Jag är galen i böcker, därför går jag ofta till stadsbiblioteket i Västerås. Bokarna (Fagus silvatica) får man på köpet, de står strax utanför i den botaniska trädgården.

Här står ett före detta utrotat träd

Här kommer en till favorit från Västerås botaniska, Kinesisk sekvoja, Metasequoia glyptostroboides.

Ett barrträd som tappar barren på vintern. 1941 återupptäcktes trädet i Kina, före dess trodde man att trädet utrotats.

Och nu står ett stort och ståtligt exemplar i Västerås!

När det blir sommar ska jag komma tillbaks och klappa på trädet och komma ihåg att känna efter om barren är mjuka. Har hört att de ska vara det.

Fin röd bark på glanskörsbär

Ett av mina favoritställen i Västerås är den lilla botaniska trädgården.

Hit går jag alla årstider. Just nu är det kul att se på träden, man ser bättre hur de växer på hösten när löven är borta. Vad sägs om:

Prunus Serrula, glanskörsbär.

Inte dumt, eller hur? Undrar hur lång tid det tar för ett glanskörsbär att bli så där kraftigt.

Här hittar du Västerås botaniska trädgård, som ligger precis utanför stadsbiblioteket.



Visa större karta

Blommig och hemlig fredag

Nyplanterade stjärnmagnolian funderar på att släppa sista lövet. Hon är inte ledsen, det kommer nya fröjder nästa år (peppar, peppar).

Knopparna är påpälsade för vintern, små välpaketerade hemligheter. När våren kommer får de komma ut och leka.

Vill du också vara med och tolka fredagens bloggtema som är Hemlig, skynda dig in hos Pilgrim på bloggen Bland rosor och bladlöss!

Äppelmadamen har papiljotterna kvar

Jag älskar vårt enda äppelträd. Knotig och lite vresig står hon och väntar på vintern, och vägrar ta ur papiljotterna. Ja, alltså, i min fantasi ser det ut som tanten har hår, så då blir äpplena papiljotter. :-)

Undrar du över vad det är för rosa fladdrigt hon har i håret? Läs här.

Nu är en japansk blodlönn planterad!

Jag köpte en liten söt Acer palmatum 'Bloodgood' på växtrea. Tycker jag saknar höstrött i min trädgård.

Nu står den ganska skuggigt (hoppas det går bra) under andra lönn- och rönnkompisar.

Det blir nästan komiskt, så fort jag får för mig att ett ställe är perfekt för en växt, nog sjutton ligger det sten där. Just på det här stället har någon dumpat sprängsten, antagligen från tillbyggnaden av vårt hus. Slit och släp ... Ha, ha.

Det ska bli riktigt spännande att se om den klarar vintern, den är nog lite på gränsen till härdig hos mig. Enköping ska vara zon 3, men jag tror jag gränsar till 4.