Lundens skugga - Hannu Sarenström

Jag vill från början göra klart att jag är partisk. Jättepartisk:

Jag älskar Hannu Sarenström. Näej, inte så. På ett annat vis.

När jag var helt ny med trädgård plöjde jag trädgårdsböcker. Nu har det värsta liksom lagt sig, men jag läser fortfarande gärna och mycket. Har alltså en del att jämföra med.

Paret Hansson är oslagbara inom sin genre. Bilderna, växtbeskrivningarna, inte ett fel att upptäcka någonstans och - heltäckande.

Karin Berglunds poetiska språk och stränga redaktörsskap i Din trädgård gör den mycket bra. Men lite mastig, och jag använder inte den som uppslagsverk som jag gör med Hanssons böcker.

Hannu då? Ja, jag har längtat lite efter den där Hannu som finns i hans första böcker om trädgård. Jag känner ju inte honom på riktigt, har bara lagat mat ihop med honom en helg och fick slåss om hans gunst ihop med en hel bunt kurskamrater.

Men - när jag läser hans tidiga böcker ser jag framför mig en kille som hoppar ut i trädgården som det första på morgonen. Håret på ända och en hel härlig dag med jobb, planering och pyssel framför sig.

I de böckerna känns det som man är Hannus bästis, på det där sättet som man var i lågstadiet. Då bara finaste vännen fick hänga med till hemliga gömstället. Där kunde man vara en hel dag i en egen värld.

Vuxna är förtvivlat ofta så dåliga på att hitta sig en sådan värld. Trädgårdsnördar har tur som har hittat dit.

Jag har verkligen ingen aning, men det har känts lite grand som om Hannu blivit trött på bilden av sig själv som klarögd trädgårdsbohem. Matböcker har det blivit istället eller mellan varven i alla fall.

Är man en gubbe mitt i livet har man så klart plockat på sig enorma mängder kunskaper.

Fast jag har längtat efter att få läsa en ny Hannubok som kan ta en i handen igen, och dra med på äventyr. Jag tycker Lundens skugga är den boken. Nu har jag läst den sedan i somras, läst, läst om.

En liten plätt i min trädgård har jag bestämt ska bli lund. Just nu har de förbannade brännässlorna tagit över plätten för sommaren. Det gör inget. Jag läser och blir tröstad (är rejält osams med min trädgård just nu).

För mig är det inte bilderna i boken som är så viktiga utan Hannus ord. Jag vet ingen som kan beskriva livet med trädgård så målande - och så kul. (Fast hade jag varit Hannus redaktör hade han fått ett kärleksfullt rapp över fingrarna för varje upprepat ord, förlåt, yrkesskadad).

Kunde jag fånga hur tagen jag är av boken? Näej. Läs istället.

Foto: Hannu Sarenström / Norstedts förlag

Skörda nya smaker

Så här är det. Jag har blivit allergisk mot böcker med tema medelhavsträdgård. Jag vill inte ha ett fuskolivträd, eller en tanig citron i kruka i min västmanländska trädgård på vischan.

Andra får jättegärna ha det. Men jag säger nej.

Jag trodde först att Anders Kjellsons bok hade lite av det temat. Gudskelov hade jag jättefel. Karln har gått på upptäcksfärd med vässad kniv och spetsad gaffel i våra alldeles vanliga svenska trädgårdar.

Som är ungefär lika vanliga som köttbullar med lingonsylt. Köttbullar är ju en turkisk uppfinning. Lite av samma fenomen hittar vi i trädgårdarna. Koreansk blomsterkornell - inte bara vacker buske med vita blommor - frukterna går att äta.

"De jordgubbsstora bären har ett ganska tjockt, segt skal som döljer ett mjukt och fuktigt fruktkött som omger några få kärnor. Smaken är milt tropisk, likt papaya."

Zon 1-3.

Jag kan alltså greja en koreansk blomsterkornell i min trädgård utan att fjäska livet ur mig (förhoppningsvis).

Älskar det här! Att det jag har i min trädgård - förutom att vara vackert också går att äta ger guldkantat extrapoäng. Det är roligt med nya smaker. Och roligt att veta att smakexperimenten är säkra, jag kommer inte att dö i njursvikt.

Lingonen då? Var tog de vägen?

Joho då. Anders Kjellsson förklarar skillnaden mellan vilda och odlade lingon också, och ger de extrapoäng för att de är vintergröna - till skillnad mot de mer trendiga blåbären.

Supergillar!

Boken ges ut av Ica Bokförlag. Blir du mer nyfiken på Anders Kjellsson kan du hälsa på i hans webbutik, eller på riktigt i hans nya plantskola vid Hornborgasjön.

Läslust - Växtriket, att skapa en trädgård

Det är inte så många trädgårdsböcker som finner nåd hos mig längre. Jag vet inte vad det beror på.

Lars Rings och Jan Rundgrens bok Växtriket, att skapa en trädgård började jag läsa med den yttersta misstänksamhet.

Två trendputtar som ska skriva om sin lilla innekolonilott i Ståååckhåååålm, tänkte jag.

Jag hade fel. Det var ju skönt det.

Foto: Roland Persson / Bonnier Fakta

Nej, det var inte för två veckor före fotograferingen som paret köpte sin kolonilott. Det var för 18 år sedan. Ungefär där började jag sänka axlarna.

Å, vad jag trivs med att höra om hur de kämpat mot kompakt blålera (är det inte på något sätt alltid roligare att läsa en bok om en trädgård med ungefär samma förutsättningar som ens egen?). Hur de hittar växter de trivs med, och som trivs hos dom. Hur de misslyckas. Om trevliga kolonilottsgrannar och om kampen mot utvidgningen av en banvall.

Respekt. Det här är trädgårdskärlek på riktigt. Boken får stå kvar i min bokylla, inte mycket till hyllning, men den enda jag kan ge. Om du klickar på Bokus länk kan du också provläsa lite ur boken, och se lite av Roland Perssons fina foton ur boken.

Berättelser från Västmanländska trädgårdar

Bondbönan Romfartuna finns bevarad hos växtgenbanken NordGen i Alnarp och frön förvaras i det globala säkerhetslagret på Svalbard.

Hur är det möjligt?

En liten bondböna från Romfartuna?

Det stavas kärlek och husbehovsodling. I ett kapitel i årsboken Berättelser från västmanländska trädgårdar berättar Margareta Lindqvist hur det gått till.

Bondbönan fick följa med som ett tillskott till det nya boet när barnen gifte sig och flyttade till eget. I generation efter generation. Margareta Lindqvist är en av dom som ärvde bönan och var uppmärksam nog att förstå att bondbönan kunde vara intressant inte bara för familjen.
Hon har också skrivit ett annat av mina favoritkapitel: Min barndoms trädgård. Där berättar hon om hus nummer två från norr i stationssamhället Ransta, Annelund.

Ett rött trähus byggt 1906, med tillhörande trädgård.

Hon beskriver hur pappa i familjen agerade "häst" framför en egensnickrad plog. Här finns recept på barndomens krusbärssaft. I vinkel mot jordgubbslandet och framför bärbuskarna låg gurklisten. Det var förstås västeråsgurkor som odlades.

Roligast av allt för en trädgårdsnörd: här finns både trädgårdsritning och växtlistor. Är man intresserad av gamla trädgårdar och tidsenliga växter är växtlistor mumma. Det ger stor inspiration och vägledning till växtval.

I boken, som skulle ha mått bra av en mycket sträng redaktör, tas vi med till parker och trädgårdar över hela länet. Fokus? Nja, det var väl just det. Varje författare har haft ansvar för sitt kapitel. Är det en person som jobbar med att inventera kulturväxter vid torplämningar så blir det ingående beskrivningar av själva projektjobbet.

Jag är mer trädgårdsmänniska än hembygdsintresserad med passion för årtal och redovisningar av ägare, bruk och övertaganden.

I boken får vi veta historien bakom Barkaröäpplet och Pipar Hans ros. Det är kul.
Ann Österberg bjuder på ett kapitel med utdrag ur dagboken som fördes över arbetet i trädgårdsmästeriet på Kusta gård. Karl Ullman skrev noga ned hur hans arbetsvardag såg ut år 1903.

Tisdag den 10 februari:
Strökörning till bänkgården. En tunna vatten köres till växthuset. Potatis (väl rotad) utsättes i fyra fönster. Melonplantor utsättes i husen m.m

Lördag den 21 februari:
Diverse arbete. En del av ströpallarna påfyllas. En omgång gurk och melonplantor utsättas i husen. Kloakbrunnarna rengöres.
Narcissor, hyacinter och tulpaner intages till drivning. Vedhuggning samt vattning i växthusen m.m m.m

Berättelser
Från västmanländska trädgårdar
Årsbok 83
Västmanlands läns museum och västmanlands hembygdsförbund
ISBN 978-91-86511-45-6

Intresserad? Då går det i alla fall att beställa härifrån. Och jag vet att biblioteket i Västerås har den.

Det här är en bokanmälan jag skrivit för Vestmanlands läns tidning och Promedia.

Grönt! Odla egna grönsaker

Foto: Charlotte Gawell / Norstedts

Är hostig och sjuk och sitter och tittar i en trädgårdsbok jag fått. Grönt! Odla egna grönsaker av Karin Eliasson, med fina foton av Charlotte Gawell.

Bläddrar och blir förundrad över hur fullständigt immun jag kan bli mot böcker. Till slut ser alla trädgårdsböcker likadana ut.

Missförstå mig rätt. Boken är kanon för en nybörjarodlare, här finns alla avsnitten som ska vara med. Jordberedning, gödsel, favoritsorter bland potatis, odla kål och odla bönor och odla gurka och tomat.

Foto: Charlotte Gawell / Norstedts

Foto: Charlotte Gawell / Norstedts

Det är snyggt, det är enkelt och lockande skrivet. Och fullständigt ointressant - för mig.

Tror inte jag har läst en bättre bok än den Karin Berglund var huvudredaktör för, Din trädgård. Den fick mig att bli alldeles galen av längtan efter pioner och träd och att odla egen mat.

Undrar vad det är för böcker som skulle kunna få igång mig nu. Perenner av paret Hansson gillar jag. Den använder jag mest som ett uppslagsverk. Hannu Sarenströms tidiga böcker har jag också läst, gillar mycket.

Men inspiration. Ja, gillar Oudulf, och kollar i hans böcker. Men mer då? Har ni förslag på fler böcker för en sjukling att skicka mannen till biblioteket efter?

Om ni följer länken till Grönt! så kan ni läsa lite på prov på Bokus.

Vemodigt och vackert om träd

Illustration: Viktor Kvant


Till dig som älskar träd, så börjar baksidestexten på boken Trädets tid, Norstedts förlag.

Och så känns det boken igenom, nu har jag läst den när den kom ut och precis läst den en andra gång. Den håller för omläsning. Boken är vemodigt vacker.

Vi får reda på vilket träd som vikingarna kan ha offrat till i Uppsala, ett träd som var grönt även på vintern (nejdå, inte gran). Att Skottlands vindpinade karga kullar har varit täckt av tallar, som brutalt avverkats.

Vi får reda på vilket träd Buddha satt under när han blev upplyst, och därefter så tacksam att han stod och tittade på trädet en hel vecka - utan att blinka.

Ni fattar, jag fick ett tillskott i allmänbildningen. Vackra formuleringar och tänkvärda ord om träd. Men - jag skulle inte köpa boken om jag fick valet idag.

Varför? På grund av illustrationerna. Låter hårt, men så är det. För mig.
Illustrationerna visar lite av trädets natur, resten är photoshoppat, tillagt, processat och ser (usch vad jag är elak) mest ut som en fotoapp i Instagram. De håller inte.

Andra tycker säkert annorlunda. Det här är en bok jag skulle låna på bibblan för ordens skull. Christel Kvant är duktig, hon har gjort ett gediget researcharbete. Men köpa, nej. Mina böcker ska hålla för många omläsningar. Är de byggda på bilder/illustrationer ska de också hålla för flera omtittningar.

Illustration: Viktor Kvant

Illustration: Viktor Kvant




Har du läst boken? Vad tycker du, är jag för hård?

Bästa boken - ever!

Jag fortsätter att ösa på med inlägg om trädgårdsböcker så här i vintermörkret. Jag säger bara: bilderna - bilderna! Och så korta, kunniga texter på det. Med förslag om kompisar i rabatten.

Enda, säger enda, nackdelen är att Perenner, inspiration, skötsel, lexikon, inte finns som app. En sådan borde följa med bokens köpare gratis att ha att ta till när man står i plantskolan (då har man sällan sin rediga bok under armen).

Foto: Björn Hansson / Prisma förlag. Så här ser det ut i författarnas trädgård.


Ni ser själva. Det är modernt, det är kul. Marie Hansson har hämtat exempel på planteringsförslag på allt från prärierabatter till grusträdgård.

Den här boken köpte jag på rea hos en plantskola som inte finns längre :-( Plantmakeriet strax utanför Enköping. Den kunniga trädgårdsmästaren där tryckte den i min hand och drog av en slant för ett omslag som var repigt.

Jösses. Nu ser boken tio resor värre ut. Och vilket bra tips.

Foto: Björn Hansson. Stipa calamagrostis och Echinacea.


Jag tycker jag trädgårderar i huvudet i perioder. En säsosong kanske alla tankar och drömmar går mot en del av trädgården som absolut ska bli vit och i cottagestil. Andra säsongen har man tappat intresset för just den delen och är inne på en del som ska gå mer i präriestil med gräs och ståtliga perenner.

Det klarar den här boken. Den tipsar inte bara om en stil som man kanske tröttnar på.

Bokens stora glansnummer är de läckra bilderna på många av de perenner som används i svenska trädgårdar, med tillhörande nyttig information om hur växten vill ha det - och förslag på fina samplanteringsväxter.

Den här kan jag säga: köp! om utan att rodna det allra minsta.


Så här ser det äkta paret Marie och Björn Hansson ut som gör böcker tillsammans.

Vinterläsning - Året i köksträdgården

Foto: Tyra Hallsénius Lindhe/Bonnier Fakta


Jag älskar trädgårdsböcker. Men inte helt kravlöst.

Visst, jag kan falla handlöst i reahyllor och dreggla över fina färgbilder - men den riktiga testperioden infaller nu. Tål boken att plockas fram igen när passionen gått över?

Ja, Tyra Hallsénius Lindhes bok Året i köksträdgården, odlarglädje månad för månad (Bonnier Fakta) håller för många säsonger.

Den här boken är en riktig kompis. Stöttar när det går motigt, ger goda råd och bjuder på ett och annat inkännande skratt.

Till varje månadskapitel i boken kan man skriva in egna noteringar från sin trädgård. Det har faktiskt inte jag gjort - än. Nästan tur, i år gick drömmen om en vacker köksträdgård helt åt pipsvängen. Men, det kommer nya år.

Med den här boken kan man börja läsa i november och få lite råd för den här månaden (och smaskiga recept) och peppa sig lite inför kommande frösådder.

Tyra som skrivit boken har också tagit underbara bilder, inte minst av sitt vackra egenbyggda växthus som varit med i en hel del trädgårdsreportage i olika tidningar. Hennes köksträdgård går i fransk potager-stil, en härlig blandning av blommor och ätbart. Inga räta rader där inte.

Är man ute efter handfasta odlarråd är det här kanske inte bästa boken, här är charmfaktorn hög med tips om hur man gör enkla handredskap av spill från en pinnstol och om vilka tomater som funkat bäst och varit godast.


Egen populär blogg har hon också.

Så här ser hon ut, på en bild från Bonnier Fakta:

Har du läst boken? Vad tycker du?

Landscapes in landscapes

Hösten är inte så dum för en bokmal.
Jag lämnade in inköpsförslag på Piet Oudolfs bok Landscapes in landscapes till Västerås stadsbibliotek. Någon vecka senare dök den upp, reserverad för lilla mig.

Boken är fantastiskt inspirerande och bjuder verkligen på hårdfakta. Planteringsscheman, bilder på sommar och på höst.
Roligast av allt: till varje plantering får man se en färgpalett som visar hur Piet Oudolf komponerat färgerna med de exakta proportionerna mellan varje nyans. Till och med bladens färg är med.

Här står det, uppifrån och ned:
Rudbeckia maxima
Phlomis tuberosa
Eryngium yuccifolium
Perovskia 'Little Spire'
Echinacea pallida
Plant leaves

Både privata och offentliga trädgårdar finns med i boken, och både tidiga och senare arbeten. Extra kul tycker jag att Drömparken och Skärholmen är, Skärholmen har jag inte lyckats se IRL än. Men det kommer, det kommer.


Boken gavs ut 2010 i samarbete med Noël Kingsbury på The Monacelli Press.





Såg också att Bokus säljer den:
Landscapes in Landscapes - Between Landscapes and Gardens av Piet Oudolf (inbunden)