Glad prillig påskdukning

Köpte faktiskt konstgjorda blommor på Indiska i år istället för att ta in riktigt ris.

Kände för att göra något annorlunda.

Vasen är gammal och gjord i glas, med målad dekor i guld.

Pastelligt läbbiga kökshanddukar från Åhléns fick bli dukar, och på Tgr hittade jag små korgar att stoppa godis i. Varje tallrik fick en sådan.

Jag tycker att det är barnsligt roligt att duka. Att fixa porslin, dekoration och gärna blommor förstås (host, även om de inte är levande).

Årets största charmfaktor: äldsta ungens valp. En korsning som ingen vet hur stor hon kommer att bli, utom hon själv förstås. Ingen blyg tjej!

Kolla, här kommer det en bild av dukningen (tack, Louise kära dotter). Så här såg det ut:

Och här hittar du till Louise blogg. Bloggar går i familjen :-)

Köpte mig lite vår

Det behövs ju inte så himla mycket för att liva upp framsidan av huset så här års.

En lundviva och några påskliljor.

Och några söta penséer i stora tomma urnan.

Blev bättre även om det fortfarande ser lite platt och kalt ut. Ska försöka hitta roliga kvistar att sticka ned också. 

Och misstänksamma katterna har vaknat till liv också.

Nu går Märta ut frivilligt. För bara någon vecka sedan fick vi släpa ut henne med våld.

Nä, okej, inte våld. Men hon fick i alla fall bäras ut. 

Vilken ljuvlig dag!

I startgroparna

Sickna tuffingar de är, mandelblommen. Jag och katterna gjorde inspektion i trädgården i dag. Nätterna är kalla fortfarande. Skrämmer det en blomsugen växt? Tydligen inte.

Och jag fick se fler kompisar:

Hoppsan. Tyvärr hör jag inte till gänget som ägnar vintern åt att kärleksfullt olja in träskaft på redskap och så vidare. Hos mig får man vara tuffare än så.

Plan B för plommonlunden - trillium!

Någon gång i vintras trillade jag in på treblad.se och kunde bara inte låta bli. Hupp! I dag hämtade jag kommande fröjder för 850 kronor.

Det är faktiskt extra kul att det är ett västeråsbaserat företag och att det går att hämta prylarna på Bäckby. Entusiasten Peter Göttfert berättade att det är det här hans kvällar och helger går åt till. Och inte minst till orchidéer förstås.

Nu ligger rötterna i kylskåpet, jag ska köpa bra jord och kruka upp och ställa ut i garaget. När de tittar upp måste de stå svalt och ljust för att inte ränna iväg (precis som med nästan allt annat med andra ord).

Vad tror ni om det här? Har ni förslag på vad jag kan samplantera med så blir jag jätteglad!


Trillium Luteum, gult treblad (bild lånad från treblad.se)

Den här ska ta tid på sig att etablera sig, men den tålmodiga belönas med frisk citrondoft.

Och Trillium Erectum som ska vara lättodlad (man får inte vara dum) och dessutom både bred och hög (40 hög och 30 bred).

Japp. Och Trillium recurvum, prärietreblad. Sen vårblommare i mörkrött även den och fina blad.

Samt den mer kända stort paddtreblad, trillium cuneatum:

Hujedamej. Och så blev det en trillium grandiflorum, stort treblad som jag inte har någon bild till. Det kanske du har?

Vad säger du, vad är chanserna för att lyckas med treblad? Jag är helt såld på bladen. Hjärtat tickar redan när jag tänker på att jag kanske får se åtminstonde lite blad senare i vår.

Förresten, har jag handlat ovanligt dyrt? Brukar det kosta så här med treblad?

Västmanlands enda Husmoder?

På tomten till ett av de första hus som byggdes på området Berghamra i Västerås står en bastant madame.

Ägare två till hus och träd har fått höra att det här är västmanlands enda äppelträd av sorten Husmoder.

Kvinnan som växte upp i huset (hon närmar sig 70 nu) berättar om hur illa hon tyckte om äpplena som barn. Husmoder är ett mycket praktiskt vinteräpple, håller sig hur länge som helst.

Barnets dom: stenhårda, torra och urtråkiga. Kvinnan har än i dag svårt att äta äpplen. :-)

Visst är det ändå kul att det får stå kvar, trots att det inte vill bära frukt varje år numera.

Jag behöver de här träden inomhus!

Var går gränsen mellan konst och konsthantverk frågade sig en kompis nyligen. Jag vet inte. Men titta på det här, skulpterat i tråd:

Japp. Habegär. Jag såg Matilda Bengtssons verk på Nordiska trädgårdar första gången. Det mötet satte sig i huvudet.

Djuren är fantastiska, men träden är underbara. Jag skulle kunna ha ett sånt och meditera över, måste bara hitta en bra plats hemma. Det får inte vara för mycket prylar runt om, det är ju så vackert och vilsamt i sig självt.

Farfars ek är hon mest känd för:

Men jag tror att jag är mest förtjust i asken:

Ack ja. Gå absolut inte till hennes hemsida och kika på ekorren, eller räven eller de små söta fåglarna. Det går inte bra.

Vad tycker ni?

Undrar hur hon fick sitt intresse för att fånga träd så här, både pricksäkert och egensinnigt.

Med mogen arom av fet god sill

Någon gång i vintras svarade jag på en annons på blocket om trätunnor till salu.

Häpp, i dag var det dags att hämta (uj, uj, uj, vad jobbigt det kändes att behöva åka till Stockholm och Kungens kurva en ledig lördag).

Jag tvingade in maken i bilen. "Men jag hittar ju absolut inte i Stockholm" sa han. "Du ska trösta mig när jag åker fel och vi aldrig hittar hem igen" sa jag.

Svooosch, sa det. Vi hittade rätt på första försöket.

Och tunnorna är jättefina. 500 spänn styck och då ingår en härlig arom av fisk. Locken kostade 50 spänn styck.

Det tror jag är ett okej pris?

Jag tror att jag ska ha vatten i åtminstone en till sommaren och kanske koppla på en solcellsdriven bevattningsslinga. Har varit sugen på en sån ett tag nu.

På hemvägen åt vi asiatisk mat på Chop chop, och där får man en lyckokaka med budskap till kaffet. Tänk vad lappen har rätt: