måndag 20 juli 2015

Pimpernöt och mullbärsträd

Eller borde jag kanske döpa inlägget till: när pygméerna mötte achlejorna.

Får förklara helt enkelt. Jag är 158 centimeter lång och ståtlig. För några år sedan träffade jag ett gäng trädgårdsgalningar som alla var KORTARE än jag. Vi bildade raskt trädgårdsföreningen Pygméerna. Bara sådär, på skoj.

Vi har varit dåliga på att träffas, men nu blev det faktiskt av. Vi åkte dels och hälsade på en ny medlem i pygméerna och dels till en acchleja.

Vi börjar i Enköping i Thorins trädgård.

Mamma mia.

En välplanerad och genomtänkt njutarträdgård. Mina bilder blev kassa, jag gick bara runt och hade det bra. Tänk er modern och nybyggd funkisvilla och en trädgård som flöt ned i etapper mot gatan.

Några har tänkt till och faktiskt gjorde det där från början som man SKA göra. Plantera träd, anlägga trädgårdsgångar, tänka siktlinjer mellan träd genom en pergola som snart effektivt döljer insyn från gatan. Och så vidare, och så vidare.

Och överallt trivsamma sittplatser. En sten att sjunka ned på och njuta ett glas vin i kvällningen. Och en sten till. Och en sten till. Kunde inte låta bli att fråga hur många glas vin det blir på en trädgårdsrunda ;-)

Man behöver ju inte dricka ur glaset vid varje stopp blev svaret.


Den här kombon gillar jag. Alunrot och vädd.
Och trädgårdskompisen Veronica i bakgrunden. 


Om man behöver vila sig före eller efter trädgårdsrundan.
Visst är det en fiffig idé! 


Kass bild, men ändock. Ni ser frodiga rabatter som ser ut att alltid ha funnits där. Nope. Men perenner valda för att fylla ut och sticka i höjden. 


Och överallt träd. Här hittade jag ett MÅSTE HA. Pimpernöt.
Jag bor på landet i ett sönderbyggt 1800-talshus och försöker tänka på att ha tidsenliga växter.
Pimpernöt är ett måste. Dessutom ett vackert litet träd.


 Thorins har kommit på att de är förtjusta i parbladiga träd. De ger ett skirt och sirligt intryck och släpper igenom ljus bra.




 Läs mer om pimpernöten här.


Förstå att hitta en sten som passar precis som en liten bänk vid ett klippblock.


En utblick från trivsamma verandan. Skönt, det är inte långt till nästa viloställe. Hängmattan kallar.

Nu drog vi mot Helenas hem och trädgård utanför Eskilstuna och Acchlejorna.
Också det en njutarträdgård, men på ett annat sätt och vis.

Jag kände mig förvandlad till barn, på sommarlovsäventyr. Helena berättade att hon vill åtarskapa känslan hon hade som barn när hon sprang runt på landet och kände sig omvälvd av ormbunkar och träd. Nu får ju människan satsa på lite rejälare saker för att få höjd och grönt tak, ståtligt byggd som hon är.


 Först möts man av dammen och ett gäng pigga fiskar. Godis? Vi vill ha godis!






Och så börjar det. Man upptäcker till exempel helt plötsligt en järntrappa som står lutad mot en slänt.
Där firar riktigt gamla fuchsior sommarlovet.




 Och, tittut, bakom huset får jag hjärtklappning (igen). Ett mullbärsträd!


Roliga fläskiga blad och ätliga frukter. Kan det bli bättre?


Helena berättar att mullbärsträden ofta säljs just som träd, men hon ville ha en som växte som buske. Till slut fick hon fatt på en.


Här är gänget. Gissa vilka som är pygméer . . . Vi kan faktiskt dubbelansluta en Acchleja till vårt gäng. Hon har godtagbar längd, max 160 cm.


Överallt saker att upptäcka, utan känslan av plotter. Här fick man bara känslan av lugn.








Förstå. Människan ställer en rostig, knöcklig tunna bredvid trappen - och man tycker att det är snyggt!


Ska definitivt tänka på mer gräs i kruka.







Rosen seagull fluffar till sig vid en husknut.

Sånt som stannat i mitt huvud:
Thorins hade blott och bart två rosor i sin trädgård. Kul tycker jag med en trädgård som satsar på perenner och en modern känsla.

Det är alltid, alltid kul att hälsa på i andras trädgårdar. Även om stilen inte funkar i ens egen trädgård finns det alltid idéer att låna.

Varför i hela friden måste altaner höra ihop med huset? Helenas berömda bodega låg liksom lite för sig själv. Rejält med takhöjd (don efter person) och plats för hennes fantastiska stilleben.

Kakor ÄR gott. Helena jobbar på kondis. Sånt märks.

16 kommentarer:

  1. Vilket härligt inlägg!
    Det utstrålar precis så där glad energi som man känner efter ett par rejäla trädgårdsinjektioner. Kul att åka i sällskap. Kul bild med pygméer och jätte. Själv behöver jag takhöjd som Helena.

    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-) Trädgårdsgalningar ger alltid energi!

      Radera
  2. Så spændende haver I har besøgt - her kan man få mange ideer til sin egen have - og det er en skøn idé med pygmæklubben/trädgårdsföreningen Pygméerna :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart när man hittar ett litet gäng att umgås med!

      Radera
  3. Vilket superinlägg det blev om de två, väldigt olika, men vackra trädgårdar! Du fick stå för bloggandet om dessa eftersom jag glömde kameran! Och det gör du med bravur!
    Tack för en härlig dag och jag hoppas vi gör massvis trippar som denna :)

    Kramar i massor!

    //Veronica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ännu fler kramar i retur! Tack! Ja, det här gav massor av härlig energi. Jag vill verkligen åka till MASSOR av trädgårdar med galna pygméer och kan tänka mig en och annan förväxt acchleja också . . .

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Härligt inlägg! Nu kommer även jag titta efter pimpernöt och mullbär!!! Allt ser så snyggt ut så man vill ju kopiera varenda trädgård. Sedan blir alla våra trädgårdar olika ändå och tur är väl det;))
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Och skönt med trädgårdar där man märker att det är ägarnas personliga smak som styr, inte trädgårdstrender eller designmoden.

      Radera
  6. En Enköpingsträdgård jag inte kände till. Kul! Inspiration kan det inte bli för mycket av? Och jag håller med: parbladiga träd är vackert. Jag hoppas våra askar inte blir sjuka av den nya smittan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :-D Nej fy och blä, askarna vill vi ha kvar! Det räcker med att min pampiga alm håller på att dö.

      Radera
  7. Åh, nu börjar jag drömma om pimpernöt och mullbär här i norr. Har ju ett vitt mullbär somstår i kruka, kanske man skulle våga plantera det iträdgården någonstans, så man får en kruka färre att bära ned i potatiskällaren för vinterförvaring om höstarna. Men kanske vårt kalla klimat blir mer än vad mullbäret kan klara, här överlever ju inte ens hästkastanj.

    Intressant att se de fina trädgårdarna du besökt.

    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir galen på mellanslagstangenten som bara fungerar när den själv vill, däravihopskrivningarna här ochdär...

      /Hans

      Radera
    2. Ahahahahaha! Och nu måste jag googla på vitt mullbär. Förstår att det är träligt att ha ömtåliga växter i kruka. Alla skulle vara döda till våren om jag hade ansvaret. Allt inomhus dör hos mig. Allt hopp står till det som är nedgrävt i trädgården efter bästa förstånd och förmåga. :-)

      Radera
  8. Så inspirerande och roligt! Jag vill också åka på trädgårdsresor... Nå, jag ska vara duktigare på det nästa år.
    Klart du ska shoppa träd! Ju fler träd desto bättre tycker jag. :-)
    Ha det fint och tack för ett riktigt trevligt inlägg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska också bättra mig när det gäller träd. Har bara satt ett endaste ett! Och tack! :-)

      Radera