Guldbaggar och igelkottar

Älskar värmen, men längtar till den utlovade regnskuren i morgon.

På förmiddagarna jobbar jag så mycket jag orkar i trädgården.

Sedan sätter jag mig på närmaste skuggiga plätt och bara tittar. 

I dag blev det paus i sällskap med en guldbagge som var upptagen med enveten närkamp med en vallmo. Visste inte att guldbaggar är ute efter pollen. Eller nektar kanske? 

Guldbaggen var kanske inte den mest graciösa jag sett dansa omkring i en vallmo. Men fin.

Och dagens igelkottbild. Aktern. Så söt. Inget vidare bordsskick dock med framtassarna i käket.

Katten Dagny vägrar att titta på gästen. Ingen kan ignorera någon som en katt. 

Vilket rosår och vilka njutarkvällar!

Förlåt. Hjärnan är inte inkopplad för tillfället, kommer just nu ihåg ett eller två rosnamn. Men välkomna att hänga med på sommarkvällspromenad i trädgården.

Gänget som bor bakom rabarbern.

Provrosen Funny Face, en riktig favvis. Söta små face tycker jag.

Och Madame Boll som tänker slå något slags rekord i år tror jag.

En liten lustig typ igen.

Den här rosen ska vara "blå".

Nja. Men söt! Växer fruktansvärt fult efter lite hjälpsam klippning av rådjuren. Typ en pinne rätt upp.

 Snart till saft (inte jag, huslig make).

Och kompisen som nu fått en egen matplats ute. Har byggt ett kravallstaket in mot köket så att vi och katterna får vara ifred. Lite.

Självklart äter också kotte på retroporslin, lämpligt nog servisen Pigg från Upsala Ekeby.

Du kan bli årets trädgårdsfotograf!

International Garden Photographer of The Year är en stor internationell tävling med flera kategorier att ta priser i.

I år ingår för första gången specialpriset Spirit of Swedish Gardens Award i samarbete med Allt om Trädgård och Göteborgs Lustgårdar 2016.

Att tävla kan kosta en peng, men visst låter det lite kul? Tänk att ta en bild och få vara med i en bok som säljs på Kew Gardens . . .

Tror nog jag ska rota lite bland mina bilder.

Här kan du läsa mer.

En dyr grop

Det har tagit eländigt lång tid att göra om vårt enskilda avlopp enligt nuvarande bestämmelser om rening. Ack, ack. Det har varit svårt att hitta en entrepenör och svårt att greppa vilket system för bajseriet vi skulle ha.

Nu är det gjort. Ha, haaaaaaaa!

Trevlig var snubben som gjorde jobbet också. Och alla mysko burkar fick plats. Vi var nervösa eftersom vi har så otroligt gott om både sten och berghällar på tomten.

 En lastbil kommer lastad med en grävmaskin.

Hjälp. Ska den där få plats i gropen? En baga.

Tömma gamla kamrarna på slam.

Gräva, gräva. Bort med det gamla.

En lastbil kommer lastad med grus.

En bioroc ska bli granne med bagan. 

 Funkar?

Funkar. Bädda först.

Nu är hela härligheten inkopplad och täckt med jord. Inspekterad av miljö- och hälsa först förstås. Nu är det bara elektrikern kvar som ska koppla in en pump och en uv-lampa för att skrämma ihjäl alla baciller.

Kanske inte världens roligaste 100 000 spänn vi satt sprätt på. Men skönt att ha det gjort. En sak mindre att tänka på.

Inte ens katterna orkar bli arga längre

Igelkotten gör sig mer och mer hemmastadd.

När man hör ett muntert knaprande från köket och katternas matplats kan det lika gärna vara lilla kotten som är i farten. Vatten och käk på ett bräde. Sura katter kan man sparka undan.

Vi har gett upp hela högen. Klart kotten ska äta med katterna.

Om inte katterna kan få löss? Eller andra parasiter? Har en lömsk plan på att ge kotten ett antilössbad. Ska läsa på om det.

Nu är almen amputerad

Nu har vi hjälpt almen att bli av med en av sina vackra armar. Hon får inte upp saven till toppen och grenarna dör uppifrån.

Ack ja. Vår trädgårds största prydnad ser nu lite annorlunda ut. Det är bara att acceptera. Man vill ju inte få en gren i skallen heller.

 Vrooom igång med motorsågen på backen (en motorsåg har tomgång också).

Och så hissa upp den med rep för att slippa balansera den på stegen på vägen upp.

 Bort med småkrafset först.

 Hm. Klura, klura. Hur kapa säkert och vilka vinklar?

 Utifrån och in är principen som gäller.

Att kapa hela grenen på en gång är farligt. 

 Det lät som porslin när toppen for i backen.

Almar har så hårt trä, och det är ju en granithäll under.

 Såga, såga en listig hals på grenen.

 Och fästa en lina för att kunna dra från backen. Grenen hade så knepig vinkel att det var omöjligt att stå kvar i trädet och såga tills den föll.

 Brak. Och himlen mörknade. Det var lite som om almen surnade till.

Och så såga bort bit för bit, kontrollerat och fint.

Svårt att se kanske, men så här blev det.

En rejäl stubbe kvar, och en stor klematis lindad runt stammen som tröst. Hon kan låtsas att det är hennes blad och blommor.

Trädpioner i Västerås stadspark

Det är dåligt både med tid både för trädgårdsjobb och trädgårdsbloggande hos mig.

Men jag njuter minsann av andras jobb som sagt när jag kommer åt. Nu har de stora trädpionerna i Västerås stadspark snart blommat över. Underbara typer. Och jag gillar kombon med de där små vita sakerna.

Håll i er nu, är det vit ölandstok? Jag glömde titta på bladen. I så fall kanske jag har börjat komma över min ölandstokfobi.  Grävde som en vettvilling för att bli av med flera enorma gula som fanns på tomten när vi köpte vårt hus.

Underligt hur man kan ändra smak över tid. :-)