Pudrigt rosa jättevallmo

Den här vallmon började som en Royal wedding, men jag vet inte jag. Visst var den väl ändå helvit från början? Kanske är den lika promiskuös som kompisarna akleja runtomkring?

Det är så otroligt kul, knubbiga Nora Barlow har gjort ruskiga saker i sommarnatten med en vit akleja, och ta daaaaa. I år har aklejorna exakt samma nyans av smutsigt rosa som vallmon. Tur det, för jag gillar faktiskt inte Nora. Hon är för mycket av allt på något sätt. Inte alls sirlig som jag vill ha aklejorna.

Helfestligt. Och jag gillar dom allihopa! Alla puderrosa typer!

Och ursäkta lätt suddiga skymningsbilder. Det är svårt att orka fota när solen är uppe i den här värmen . . .

Inte blir det särskilt bra då heller för den delen. Här är färgerna åtminstone någorlunda rätt.

En midsommarnattspromenad

Det är nu man borde orka vara uppe dygnet runt för att bara njuta. :-)

Det orkar inte jag. Och att semestern är hela fyra veckor bort i tid känns trööööögt. Men, men. En lugn midsommar avslutade mannenvännen och jag med en promenad på vår lilla grusväg.

Alla blommor blir nästan självlysande i ljusa sommarnatten.

Så ljuvligt.

Av den gamla ladan återstår bara en hög med virke och en liten fasaddel, där det varit hönshus tror jag.

Lite längre bort finns inget kvar av ett litet hus.

I många år har två eller tre väggar fått stå, men inte längre.

Jag brukade stå länge och titta på tapetrester och rester av skåpen på väggarna.

Det var så otroligt fuktigt i luften i går kväll.

Först på hemväg sent, sent på kvällen kom den första svalkan.

Inte bara vi njöt av den.

Vi blev en del av underhållningen i skogen.

Och Björksta kyrka kikar fram mellan trädtopparna.

Om jag inte vore så himla trött på modeordet maaaagisk, så skulle jag använda det för att beskriva kvällen.