Valborgsvackert folk

Visst är folk lite onaturligt snygga, visst är det nog bergkörsbärens förtjänst. Visst är det bergkörsbär?

Skogsastersmask gör gott för humöret

Först gnällde jag över att inte ett enda frö jag sått av skogsaster ville gro. Sedan gjorde jag en efterlysning på facebook. Underbara Monika i Sala sa: kom och hämta, jag har massvis, jag delar nu. Grävhjälp fick jag till och med med mig, fantastiska sambon Jesper.

Ikväll fick jag problem med andra frön, tonårsfrön, men tankarna klarnar rätt bra i trädgården tycker jag, rotändarna hittar rätt på något vis.

Och växten som kanske har lite lätt ogräsvarning över sig (men också betecknas som Hannus favorit!), hoppas jag verkligen vill trivas på mitt berg. På köpet fick jag små Helleborus mix bebisar invävt i det hela, Metallic Blue. Åååååh, hoppas. Och vilka trevliga, omtänksamma människor de är, trädgårdsfolket.

Och du, vilka jädra snygga grusplanteringar hon hade Monika, med fint vårblommande saker i, bara en sån sak - att få komma hem till någons trädgård:

En sunken garden på en kulle?

Ibland är det tur att man inte tänker efter så himla mycket före. Det får bli efter istället ... :-) Har stretat med lass efter lass med halvkomposterad trädgårdskompost till en liten kulle vi har på tomten. Snälla sambon startade motorsågen och kapade bort förtvinade syréner som växte på kullen. Borde jag kanske ha reagerat här? Antagligen. Det är inte mer än en decimeter jord ovanpå en granithäll.

Fick alltså improvisera lite. Jag vet att jag vill ha en liten läsplats här. Med utsikt över åkrar och skog, ett ställe att njuta av kvällssolen på, lite grand i fred. Så här blir utsikten (ignorera gärna det röda "hundhuset" och ersätt i tanken med ett växthus, ett kommande projekt):

Skottade helt enkelt upp det som inte är helt bra "jord" till en hästskoform runt lilla läsplatsen. Från början hade jag tänkt peta ned mina reafyndsavenbokar som insynsskydd. De har mått så bra under vintern där de stått i köksträdgården.

Men avenbokarna kan väl knappast överleva i den magra jorden på berghällen, även om jag fjäskar med kogödsel och planteringsjord. Eller kan de det?

Vilken tur att det regnar!

Oj, oj. Har jobbat någon timme i trädgården varje dag efter jobbet. Förra helgen fördelade jag rättvist och stolt kompost till alla växter. Skulle ta sista rycket i dag, tänkte jag. Nu blev det ett glas rött istället, och en hög med trädgårdsböcker. Både jag och katterna sträcker på oss i soffan. Lagom är bäst.

Det är nu det börjar!

Trädgårdsintresset har bara växt och växt sedan jag och familjen flyttade till landet, och till trädgård för fyra år sedan. Ett intresse har blivit ett beroende. :-) Nu börjar jag blogga. Det blir nog mest bilder på saker i trädgården, eller, äsch, bäst att inte lova något. Det kan bli vad som helst - mest om trädgård förstås.

Aklejor på gång. En av de frön som jag lyckats så, även om jag inte trodde det. Det dröjde två år innan något syntes.

Vitt löjtnantshjärta. En sådan fantastisk ljus grön färg. Undrar om de är giftiga, de får vara i fred för hungriga.

Underbara almen, finare än all världens alla japanska körsbärsträd. Och under en matta av blå scilla, som en vänlig själ lämnat åt oss. Undrar hur många år det tar innan det blir en blå, tjock matta.