Zilga - nu ger hen druvor trots kalkrik jord

2008 stoppade jag glad i hågen ned en Zilga i en liten grop längs vår sydfasad. Listigt tänkte jag att husets dränering kanske hjälper druvan, som ju egentligen vill ha sur jord och inte vår osannolikt kalkrika.

Första året var den otroligt ynklig. I maj 2009 kom ett riktigt kraftigt skott. 2010 var det en riktigt kall vinter, men den vågade sig fram våren 2011. 2012 skrev jag så här om den.

Och, ja. Jag har betraktat den som en samling snygga blad.

Men i år. I år. Mohahahahaha, resten av trädgården blev gul och brun och törstade ihjäl. Zilga övade sig i bulgarisk strupsång och gjorde försiktiga kosackhopp där mjukheten i stammarna tillät.

10 vindruvor bjussar hen på.

De är så fina!

De mörkaste druvorna är minst sura. :-)

Undrar om de hinner bli söta och goda. Hinner de inte det så gör det inget.

Jag är rik - i musselsquash

Snälla, ge mig ditt bästa squashrecept! Jag kommer att behöva en hel drös nu. :-)

Det här är årets odlarsuccé i min trädgård. Och, okej, det är varken svårt eller sällsynt. Men mycket välkommet och kul. Och ätbart.

Dessutom, det här är ett tips, så här döljer en enda squash trädgårdens fula hög med kompost jättebra! Har gjort en ny hög för nästa års squash. :-)

Tycker att Musselsquash | Grönsaksväxter | Cucurbita pepo 'Early White Bush Scalloped' |är både vacker och god, ser ut som små ufon som landat.

Uppsala botaniska - alltid värd ett besök

Det blev en sväng till Uppsala och botan i år också. Sommarens utställning om Ikebana, Japansk trädgårdskonst drog och lockade. Och så finns det alltid, alltid, alltid inspiration att hämta.

Utställningen som skulle få plats i Orangeriet var sådär. Kollade in andra grejer istället - golvet. 

Alla dessa träd i krukor. Fantastiskt. Bara i området runt orangeriet går det att spankulera sig trött. Och i parken finns hur många träd som helst att spana in, massor av olika sorters syrener planterade intill varandra ... Japp, jag har aldrig tråkigt här.

Planteringarna i den berömda barockträdgården är inte märkvärdiga alls, men trevliga. Inga konstigheter eller rariteter. Men - smaskens för bevingade vänner.

 Och: överallt de roliga växtstöden som jag redan bloggat om här.

Tagetes, tagetes, tagetes. 

Det är så jädra charmigt att kuberna i idegran (?) är så sneda och marängartat kollapsade. 

Det här skulle jag verkligen vilja ha i min trädgård. En filosofisk runda under trädkronor. Skuggigt och vackert. Är det lindar månne? Måste bara flytta till ett slott först, eller köpa upp grannens åker för att få större trädgård.

Kul. Stensatt dike. 

Granatäpple i enorm kruka. Så vackra orangeröda blommor.  

Spankulera, spankulera, spankulera. Det är inte stort, men det är bra.

Nu är vi i köksträdgården.

Så kul att bara kunna jämföra olika sorters solrosor. Prydligt märkta och ställda på rad. 

Här någonstans blir man trött i benen och sätter sig i det trevliga kaféet.

Och så sätter benen fart igen efter lite energipåfyllnad och kaffe.

Mer detaljer av de finurliga växtstöden som dansar. Ser du vad det är för växt som klättrar?

Och jodå, måste ha listan blev också påfylld. Det här verkade tåligt och lockade dessutom mängder med humlor. Och jag tål att saker ser lite skräpiga och yviga ut i slutet av säsongen.

Sideritis hyssopifolia står det på skylten. Vad är det på svenska? Vet du mer så berätta gärna, den kanske är omöjlig att få tag på?

Bergormrot har jag haft på listan förut, men glömt bort . . .  

Kvastrisp vill jag verkligen ha på mitt berg, i skrevorna där. Verkar robust och värmetåligt. Eller?
Vackert i vart fall.

Vi nås av röken av skogsbranden

Just i kväll har bonden startat traktorn för att börja arbetet med att skörda det som växer på åkrarna.

Ljuset är mjukt och vackert. Solen silas nämligen av ett dis av brandrök. Lite stickigt för ögonen, lite jobbigt att känna i näsan.

Och vi är ändå många, många mil bort. Det är stillsamt sorgset.

Och mitt i alltihop. Jag är så stolt över mina kollegor på vlt.se som rapporterar korrekt och snabbt.

Hitta citronfjärilen!

Eller hur! Nu förstår jag bättre varför citronfjärilen ser ut som den gör med hopslagna vingar. Smartis!

Att få en bild på en fladdrande citronfjäril med utfällda vingar lyckades jag helt enkelt inte med, men de är vackra så här också.

Jag är så glad för att jag faktiskt sett flera citronfjärilar i år, det är många år sedan jag såg en sist. Något måste de trivas med, men om det är vädret eller trädgården har jag ingen aning om. Övervintrar gör de tydligen i alla fall.