I dag åkte vi på kultingsläpp på Resta gård, utan att ha några barn som alibi.
Vi skulle ha ätit lunch på gårdens café före släppet, man buffén var slut. Då tog vi helt sonika två av deras egna korvar istället - trots att de bara hade ett korvbröd kvar.
Korven grillas själv av kunden över öppen brasa nära en liten kohage. Kul och mysigt.
Hade jag inte fått någon form av lunch hade jag inte varit kul eller mysig. De kanske blev helt tagna på sängen av intresset för kultingsläppet.
Lite surt är det ju trots allt när man åker en bit för att mysa och äta.
Människokultingar med bihang rusar mot djurtransporten ute på fältet.
Upphetsade tonåringar skrek, de trodde nog att traktorn betydde mat.
Men å!
Traktorn backade upp släpet mot en hage med elstängsel runt.
En av huvudpersonerna gjorde nådig entré.
Grisar har så otäckt mänskliga ögon.
Det blir nästan svårt att tänka på korven som nyss slank ned i magen.
Den här bastanta damen var den av suggorna som bestämde.
Inget snack om saken.
Den mindre suggan sprang förskräckt undan.
ALLA kultingar är mina! Jag är rik!
Läget lugnade snabbt ned sig.
Vi fick med oss ostkaka och mjölk hem också.
Kan någon förklara varför en liter mjölk måste kosta 40 kronor i en gårdsbutik? Visserligen går det då att åka tillbaks med flaskan och då betala 30 kronor för mjölken.
Köttet kostade från 400 spänn kilot och uppåt.
Jag vet att vi är bortskämda med billigt kött från livsmedelskedjorna, men de här priserna känns faktiskt löjliga. Är det kanske för att gården också har ett fik i Gamla stan i Stockholm?
Om en kund åker kanske långväga ifrån borde ju priset kunna sjunka något. Och ja, jag fattar att det kostar att ha djur på ett bra vis. Det här var glada grisar, inget snack om saken. Men det finns ett pedagogiskt problem med priserna.
