Här kommer en till favorit från Västerås botaniska, Kinesisk sekvoja, Metasequoia glyptostroboides.
Ett barrträd som tappar barren på vintern. 1941 återupptäcktes trädet i Kina, före dess trodde man att trädet utrotats.
Och nu står ett stort och ståtligt exemplar i Västerås!
När det blir sommar ska jag komma tillbaks och klappa på trädet och komma ihåg att känna efter om barren är mjuka. Har hört att de ska vara det.
Mycket mjuka, och ger ett silat behagligt ljus. Skugga men inte mörker :)
SvaraRaderaÅ, jag måste köpa upp grannen Alfs åker så att jag får lite mer plats att härja runt på. Eller inse att det kanske räcker att klappa på en del träd där de står i parker och andras trädgårdar. :-)
RaderaHäftigt träd! Måntro om det klarar en vinter här i norr?
SvaraRaderaHa det bra.
Nja, det vete sjutton. Här i Västerås står det otroligt skyddat, med murar runt om och nära stora hus. Men man vet ju aldrig ... :-)
RaderaKlart su ska dit igen! Trädkramare ska vi alla vara :)
SvaraRaderaJag förälskade mig i ett näsduksträd som jag såg i blom för ett par år sedan. Vill ha, vill ha! Det är också ett synnerligen ovanligt träd, finns bara på ett par platser i detta land. Att ett står i Kalmar är kalashäftigt! Inget för en vanlig trädgård förstår jag, det är samma miljö som hos "ditt" träd; en innergård som är helt skyddad. Nåväl, att drömma är ju inte fel det heller!
Kram, Lisa
Å, näsduksträd. De har jag bara sett på bild. Men, som sagt, drömma är inte fel!
RaderaVilket vackert och ståtligt träd! Välkommen att följa min blogg :) hoppas Du kommer att trivas och så hittade jag ju hit! Ha det gott
SvaraRaderaTack Lena! Ha en skön fredag!
Radera